Med på job­bet.

Val­pen Hjal­le är näs­tan all­tid med mat­te Alex­an­dra på job­bet. När han blir äld­re är pla­nen att han ska få en livsvik­tig upp­gift.

Hallands Nyheter - - Sidan 1 - LE­NA BERGLUND 010-471 53 63 le­na.berglund@hn.se

Fy­ra må­na­ders val­pen Hjal­le häng­er med Alex­an­dra Gran­ström till job­bet var­je dag. Där är han en oe­mot­stånd­ligt char­mig triv­sel­hö­ja­re, men i fram­ti­den pla­ne­ras vik­ti­ga­re upp­drag.

Mat­te Alex­an­dra Gran­ström, som fyl­ler 30 år på fre­dag, kom­mer ald­rig att glöm­ma de­ras förs­ta mö­te. Hjal­le var ba­ra någ­ra vec­kor och hon skul­le väl­ja mel­lan fle­ra val­par i hans kull.

– Vi föll för varand­ra di­rekt. Han la­de sig i mitt knä och vil­le in­te gå ner. Han sär­skil­de sig i floc­ken som en go­se­gris och sin po­si­ti­va fram­å­tan­da, och han var så söt med sin li­te ovan­li­ga tan-fär­ga­de päls. Men det var in­te sä­kert att jag skul­le få ho­nom. Upp­fö­da­ren väl­jer ut vil­ka som får kö­pa, det är vik­tigt att hund och kö­pa­re pas­sar ihop, sä­ger Alex­an­dra och tit­tar på Hjal­le som läg­ger hu­vu­det på sned.

– JAG GICK OM­KRING med en stor klump i ma­gen och hop­pa­des på att det skul­le bli han. När Hjal­le var sju vec­kor fick jag be­ske­det, jag blev jät­te­glad och en vec­ka se­na­re kun­de jag häm­ta ho­nom.

Alex­an­dra ha­de för­be­rett Hjal­les hem­komst no­ga. Bland an­nat ha­de hon pra­tat med sin chef på hus­bils­fö­re­ta­get Cam­pea i Fal­ken­berg som gav hen­ne tillå­tel­se att ha hun­den på job­bet. Runt skriv­bor­det ha­de hon pla­ce­rat ett stäng­bart kom­post­gal­lers­ta­ket, och hon ha­de ord­nat med ett par lug­na sov­plat­ser.

– Jag häm­ta­de Hjal­le på fre­da­gen och re­dan på mån­da­gen var han med mig på job­bet. Jag har fle­ra ar­bets­kam­ra­ter som ibland har si­na hun­dar på job­bet, så det var ing­et nytt.

I KOR­RI­DO­REN MEL­LAN den sto­ra för­sälj­nings­hal­len och Alex­an­d­ras kon­tor lig­ger någ­ra gum­mi­ben och lek­sa­ker och det finns en skål med vat­ten. Hjal­le är omått­ligt glad över att det har kom­mit be­sök, ka­me­rablix­tar­na gör ho­nom kon­fun­de­rad men han är allt an­nat än rädd.

– Hjal­le är en eng­elsk spring­er spa­ni­el, en ras som pas­sar min per­son­lig­het. Jag vil­le ha en cool po­si­tiv ar­bets­vil­lig hund som jag kan an­vän­da till myc­ket. Jag fick tip­set av min svär­mor som är upp­fö­da­re och har stor er­fa­ren­het av bra hund­ra­ser. Han går re­dan på valp­kurs och i slu­tet av maj ska han del­ta i si­na två förs­ta hundut­ställ­ning­ar. När han blir li­te stör­re ska vi trä­na no­sework och kans­ke lyd­nad/spår.

ALEX­AN­DRA HAR SÅ länge hon minns va­rit en sport- na­tur- och djur­män­ni­ska. När hon var barn fanns det katt, häst, hund och små­djur hem­ma och hon höll på med rid­ning. Hon gick na­tur­pro­gram­met på Fal­ken­bergs gym­na­si­um med in­rikt­ning na­tur, men med fle­ra språk som till­val. När hon var 18 år skaf­fa­de hon sin förs­ta hund som hon sorg­ligt nog var tvung­en att av­li­va på grund av rage syndro­me.

– Hun­den, en eng­elsk Coc­ker spa­ni­el, som var myc­ket snäll fick ibland plöts­lig kor­ta ag­gres­si­va epi­lep­si­lik­nan­de an­fall och blev far­lig. Ef­teråt var den för­vir­rad och led­sen. Den bet mig i an­sik­tet och min bror i han­den. När den var ett år var vi tvung­na att av­li­va den. Jag följ­de med till ve­te­ri­nä­ren. Det var jät­te­job­bigt.

ALEX­AN­DRA BLEV UN­DER sam­ma tid myc­ket trött och vil­le ba­ra so­va.

– Mam­ma trod­de att jag ha­de järn­brist och vi gick till vård­cen­tra­len där de trod­de att or­sa­ken var stress. Jag är li­te täv­lings­män­ni­ska och stäl­ler höga krav på mig själv och vil­le ha bra be­tyg. Till slut fick jag kram­per, hjärtrus­ning­ar och syn­pro­blem och jag blev in­lagd på sjuk­hus 2,5 vec­ka. Jag ha­de fått barn- och ung­doms­di­a­be­tes, typ 1, och var myc­ket då­lig.

Alex­an­dra fick nya ru­ti­ner i sitt liv. Hon mås­te kon­trol­le­ra blod­sock­ret minst 15 gång­er per dag och tar 5-6 spru­tor.

– Det är vik­tigt med fas­ta ru­ti­ner och jag ska helst in­te stres­sa, men kan va­ra li­te svårt att und­vi­ka ibland (skratt).

ALEX­AN­DRA LÄS­TE IN de äm­nen hon mis­sat in­nan stu­den­ten på grund av sjuk­do­men, flyt­ta­de hem­i­från, plug­ga­de eko­no­mi på Hög­sko­lan i Halmstad 1,5 år men hop­pa­de av när hon in­såg att eko­no­mi in­te var hen­nes grej. Se­dan fem ett år till­ba­ka ar­be­tar hon in­om hus­bils­bran­schen och feb­ru­a­ri 2016 bör­ja­de hon på det hund­vän­li­ga hus­bils­fö­re­ta­get Cam­pea i Fal­ken­berg.

Un­der hel­ger­na är det myc­ket trä­ning och ak­ti­vi­te­ter med Hjal­le. Alex­an­dra hop­pas få ett sti­pen­di­um som hon sökt, så att hon, när Hjal­le är till­räck­ligt mo­gen om ett år, kan ut­bil­da ho­nom till di­a­be­tes­hund.

– Har man haft di­a­be­tes länge blir man li­te av­trub­bar när det gäl­ler blod­soc­ker­för­änd­ring­ar. Man kän­ner in­te av det på sam­ma sätt. En di­a­be­tes­hund kän­ner på luk­ten när blod­soc­ker­ni­vån är fel, och gör tec­ken. Det är en stor trygg­het och vik­ti­gas­te upp­gif­ten.

Det är Ser­vice- och sig­nal­hunds­för­bun­det som står för ut­bild­ning­en som är på ett år och kos­tar 60000-70000 kro­nor. Ett vik­tigt krav är att hun­den är ett år, har bra lukt­sin­ne och ar­bets­vil­ja och att den kla­rar ett lämp­lig­hets­test.

– Jag hop­pas verk­li­gen att vi får det. Det skul­le va­ra så bra.

Bild: OLA FOLKESSON

BRA HUNDJOBB. När Hjal­le häng­er med Alex­an­dra ut på jobb på lag­ret gäl­ler det att hål­la koll, det kom­mer kans­ke nå­gon som man kan häl­sa på?

Bild: OLA FOLKESSON

EGET STÄL­LE. När mat­te Alex­an­dra sit­ter och ar­be­tar vid da­torn kan Hjal­le vi­la i lugn och ro i av­skild­het un­der skriv­bor­det.

EN I GÄNG­ET. Hjal­le och Alex­an­dra är bäs­ta job­bar­kom­pi­sar­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.