Här bod­de Lun­dell.

HN går till bot­ten med histo­ri­en om lå­ten ”Öpp­na land­skap” som sägs ha skri­vits i Glom­men.

Hallands Nyheter - - Sidan 1 - Ma­lin Ei­re­felt 0721-91 12 67 ∙ ma­lin.ei­re­felt@hn.se

”Du vet väl att Ulf Lun­dell skrev ’Öpp­na land­skap’ här vid Mo­rups Tånge?”. Jag minns in­te vem som sa det först. Det kan ha va­rit vem som helst. Och jag har be­rät­tat det för många fler se­dan dess.

I EN AR­TI­KEL i Da­gens Nyheter, om kultur i Fal­ken­berg, skri­ver DN Kul­turs nu­va­ran­de ny­hets­chef Tor­björn Ivars­son, som är upp­vux­en i Skogs­torp, om ka­rak­tä­rer­na i Fal­ken­bergs­för­fat­ta­ren Carl-jo­han Vall­grens bok Havs­man­nen. Det står att ”de rör sig i sam­ma som­mar­vack­ra trakt som Ulf Lun­dell ska ha skri­vit ”Öpp­na land­skap” i: mel­lan Skogs­torp och fis­ke­lä­get Glom­men”.

– Jag minns in­te var jag har hört det nå­gon­stans. Jag tror att min sys­ter har sagt det, sä­ger Tor­björn Ivars­son på te­le­fon.

Trots de fles­ta fal­ken­ber­ga­res över­ty­gel­se, finns an­led­ning till tvi­vel.

SÅ JAG RING­ER Ulf Lun­dells kon­takt­per­son på skiv­bo­la­get War­ner Mu­sic. Han sä­ger att Lun­dell tro­ligt­vis in­te vill pra­ta med mig. Jag skic­kar ock­så ett mejl till en adress som står på Ulf Lun­dells hem­si­da, utan att ve­ta vart den går. ”Skrevs ’Öpp­na Land­skap’ vid Mo­rups Tånge?” Jag hör ing­et från kil­len på skiv­bo­la­get. Men runt lunch­tid får jag svar, från adres­sen som tyd­li­gen går till upp­hovs­man­nen:

”Nej, det där stäm­mer in­te alls. Ulf Lun­dell Skic­kat från min ipad”

SÅ, DET ÄR ba­ra ett ryk­te, som är falskt? Ef­ter li­te ro­tan­de hit­tar jag till slut Ulf Lun­dells sam­lings­box ”Livs­lin­jen”. I ett till­hö­ran­de text­häf­te skri­ver Ulf Lun­dell själv om bak­grun­den till lå­ten ”Öpp­na land­skap”. Idén kom på väg 117 mel­lan Ge­ne­vad och Ve­inge, syd­ost om Halm­stad.

Väg 117 finns in­te läng­re. Nå­gon gång på 2000-ta­let drogs och skyl­ta­des den om till väg 15. 1982 när Lun­dells al­bum ”Kär och Ga­len” kom ut, som in­ne­hål­ler ”Öpp­na land­skap”, gick väg 117 ge­nom Ge­ne­vad och Ve­inge. In­te ut­an­för, där väg 15 går i dag. Så ex­akt vil­ken dal­sän­ka han pratar om är svårt att ve­ta, men det var allt­så land­ska­pet på bil­den ovan som in­spi­re­ra­de till lå­ten – in­te det vid­sträck­ta na­tur­re­ser­va­tet vid ha­vet – en­ligt upp­hovs­man­nen.

DET HÄR HAR va­rit känt se­dan 1991, då sam­lings­box­en kom ut. Det bor­de ha ta­git kål på my­ten om Glom­men. Än­då har histo­ri­en levt kvar.

– Jag kan ju be­kräf­ta att det finns en fal­ken­bergsk folk­lo­re om att den ska ha skri­vits där, sä­ger Tor­björn Ivars­son på Da­gens Nyheter.

En per­son tror att ryk­tet har nå­got att gö­ra med Bar­bro Schultz Lun­de­stam, för­läg­ga­ren som har gett ut någ­ra av Ulf Lun­dells böc­ker, som har ett som­mar­hus norr om Olofs­bo. Men hon och ma­ken Gunnar Lun­de­stam köp­te in­te hu­set för­rän 1985, fle­ra år ef­ter att ”Öpp­na land­skap” kom ut.

Tro­ligt­vis är det det fak­tum att Ulf Lun­dell hyr­de ett hus i Fal­ken­berg runt 1980 som över­ty­gar fal­ken­ber­gar­na om att lå­ten skrevs här.

Men ex­akt var han bod­de är först osä­kert. Det finns ing­en ge­men­sam san­ning bland lo­kal­bor­na. Nå­gon

”Al­la” vet att Ulf Lun­dell skrev Öpp­na Land­skap i Glom­men. Upp­hovs­man­nen för­ne­kar det, i ett mejl HN. Vi går till bot­ten med ”Öpp­na land­skap” och ar­tis­tens som­mar i Fal­ken­berg.

har pra­tat med ”en äld­re her­re i Glom­men” som har be­rät­tat att Ulf Lun­dell hyr­de den rö­da stu­gan, som nu sak­nar tak, som kal­las Sjöstu­gan ut­an­för Glom­men.

– DET HÖR­DE jag ock­så! Jag hyr­de det i runt 15 år, från 1992, och jag be­rät­ta­de det sär­skilt för min kom­pis som var ett in­bi­tet Lun­dell-fan. Men se­na­re fick jag ve­ta att det in­te stäm­de, sä­ger Mag­nus Bengts­son som är mest känd för fal­ken­ber­gar­na som cir­kus­lä­ra­re.

En an­nan har fått hö­ra, av ”en äld­re man som har va­rit i Olofs­bo var­je som­mar he­la sitt liv”, att Ulf Lun­dell hyr­de det gu­la hu­set, nä­ra fy­ren, som he­ter ”Kristins pär­la”. Men flest är dem som har hört att Ulf Lun­dell bod­de ”te smens”, i ”Sme­a­har­rys” hus, allt­så.

– Han bod­de där. Det kan jag sä­ga till hund­ra pro­cent, sä­ger Krister Bengts­son.

DEN LIL­LA RÖ­DA stu­gan, som lig­ger längs Glom­men­vä­gen mel­lan Olofs­bo och Glom­men är allt­så en gam­mal smed­ja.

Krister Bengts­sons pap­pa, Ro­land Bengts­son, som ny­li­gen gick bort, drev mink­far­men i Glom­men. 1979 köp­te Ro­land och Ann Bengts­son det nu rö­da bo­stads­hu­set av ”Sme­a­har­rys” än­ka. Hu­set låg bred­vid de­ras mink­farm. Nå­gon som­mar se­na­re hyr­de de ut hu­set.

EN PER­SON SOM kän­de Ro­land Bengts­son be­rät­tar att det var först när han såg en bild på sin hy­res­gäst i tid­ning­en som Ro­land Bengts­son in­såg att han hyr­de ut hu­set till en kändis. Ulf Lun­dell släpp­te sin förs­ta ski­va Varg­må­ne 1975 och ro­man­de­bu­ten Jack 1976. Fram till 1980 släpp­te han yt­ter­li­ga­re sex al­bum, så han ha­de hun­nit bli en of­fent­lig per­son när han kom till Glom­men.

– Det lå­ter pre­cis som Rol­le. Han ha­de in­te koll på så­dant. Han tog var­je män­ni­ska för vad den var. Vad jag för­stod kom de väl över­ens även om de var väl­digt oli­ka. Ro­land var ju en af­färs­man och det var väl in­te rik­tigt Ulf Lun­dell, sä­ger An­ne­lie Pet­ters­son, Krister Bengts­sons fru. Pa­ret bor i en vil­la i Glom­men. – Det är synd att du in­te kom för ett halv­år se­dan. Pap­pa ha­de ju haft jät­te­många histo­ri­er att be­rät­ta, sä­ger Krister Bengts­son.

KRISTER BENGTS­SONS MAM­MA träf­fa­de ald­rig Ulf Lun­dell. Fa­mil­jen bod­de då i ett an­nat hus in­ne i Glom­men, in­nan de själ­va flyt­ta­de till ”Sme­a­har­rys”, och det var Ro­land Bengts­son som sköt­te ut­hyr­ning­en. Men hon vet att Ulf Lun­dell hyr­de hu­set till­sam­mans med sin förs­ta fru Bar­bro Zack­ris­son Lun­dell, som gick bort i mars i år, och hon an­tar att pa­rets barn var med.

– HAN VAR al­la ti­ders. Det kan jag i al­la fall ta­la om. Han var väl­digt en­kel. Han kun­de ha en röd och en grön soc­ka. Han var en bo­hem, sä­ger Ann Bengts­son om Ulf Lun­dell.

– Jag minns ingen­ting spe­ci­ellt från den som­ma­ren. Ing­en i vår familj var sär­skilt in­tres­se­rad av ho­nom. Men de glöm­de ett hopprep. Jag minns att det var häf­tigt att vi ha­de Ulf Lun­dells hopprep, sä­ger Ro­land och Ann Bengts­sons dot­ter, Lin­da Här­dig, som var i sju­års­ål­dern den där som­ma­ren.

De­cem­ber 1981 kom Ulf Lun­dells fjär­de ro­man ”Kys­sen” ut. Den ut­spe­lar sig del­vis i Glom­men.

– Min man är ju med i den boken, sä­ger Ann Bengts­son.

Mink­far­ma­ren fick ett signerat ex­em­plar av boken när den kom ut. Det kom skic­kat med post.

– Ulf Lun­dell ring­de min man, in­nan den gavs ut. Han vil­le ha vi­ta mink­skinn till om­sla­get av boken. Men Ro­land sa att det skul­le bli all­de­les för dyrt. Så det blev in­te av, sä­ger Ann Bengts­son.

SÅ, VI ÄR till­ba­ka där vi bör­ja­de: vid lå­ten ”Öpp­na land­skap”. När An­ne­lie Pet­ters­son och Krister Bengts-

son ny­li­gen hjälpte till att stä­da ur vin­den, i ”Sme­a­har­rys” hus, stä­da­de de bort de­lar till en hem­brän­nings­ap­pa­rat. As­so­ci­a­tio­ner­na till textra­den ”Där brän­ner jag mitt bränn­vin själv och kryd­dar med jo­han­nes­ört”, lig­ger in­te långt bor­ta.

Skrev han lå­ten hos er?

– Han har sagt att en del kom­mer här ifrån. Men man kan ju ald­rig va­ra hund­ra. Han kan ju ha bör­jat nå­gon an­nan­stans och änd­rat sig längs vägen, kanske när han såg hem­brän­nings­ap­pa­ra­ten som stod här när vi köp­te hu­set. Det vet man ald­rig, sä­ger Ann Bengts­son.

ULF LUN­DELL HAR i fle­ra in­ter­vju­at po­äng­te­rat att lå­ten in­te hand­lar om en plats utan är all­mängil­tig. Trots att myc­ket ty­der på att lå­ten skrevs med inspiration från ”Sme­a­har­rys” hus, med ut­sik­ten över äng­ar och hav, och en hem­brän­nings­ap­pa­rat på ovan­vå­ning­en, ne­kar upp­hovs­man­nen. Ge­nom det för­blir my­ten en myt och lå­ten för­blir ett myste­ri­um.

”Ulf Lun­dell var al­la ti­ders. Han var väl­digt en­kel. Han kun­de ha en röd och en grön soc­ka. Han var en bo­hem”

ANN BENGTS­SON

Ulf Lun­dells hy­resvärd i Glom­men

”Där brän­ner jag mitt bränn­vin själv, och kryd­dar med Jo­han­nes­ört, och dric­ker det med väl­be­hag, till sill och hem­bakt vört”

UR ÖPP­NA LAND­SKAP

Bild: OLA FOLKESSON

KÄND HISTO­RIA. ”Al­la” vet att Ulf Lun­dell skrev Öpp­na Land­skap i Glom­men, Fal­ken­berg, vid Mo­rups Tånge. Men ing­en vet rik­tigt hur det gick till. Upp­hovs­man­nen har upp­re­pat, vid fle­ra till­fäl­len, att lå­ten in­te hand­lar om en plats utan om ”ett sin­ne­still­stånd, ett in­re land­skap”. Han har skri­vit att ”det är en sång om fri­het, stolt­het och själv­för­tro­en­de”.

Bild: MO­NA-LISA DJERF/ARKIV

TILL­BA­KA. 2009 spe­la­de Ulf Lun­dell på Råd­hustor­get i Fal­ken­berg.

Bild: OLA FOLKESSON

HÄR BOD­DE HAN. Ro­land och Ann Bengts­son, som drev mink­far­men i Glom­men, hyr­de ut sitt hus till Lun­dell med familj en som­mar.

Bild: JONATAN BYLARS

HÄR VAR DET. En­ligt Lun­dell var det syd­ost om Halm­stad han fick idén till Öpp­na land­skap.

Bild: SKÄRMDUMP

DEMENTERAR. Ulf Lun­dell sva­rar i ett mejl till HN att han in­te skrev Öpp­na land­skap vid Mo­rups Tånge.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.