”Tänk om allt ra­sar! Och vart är vi på väg?”

Hallands Nyheter - - Livets Gång - ERIKA SJÖWALL Prat­glad Skäl­linge­bo med för myc­ket i hu­vu­det

Det finns svår­för­stå­e­li­ga sa­ker här på jor­den. Jag tän­ker då in­te på hur da­ta­pro­gram­met Ex­cel fun­ge­rar, var­för göd­sel är bra när man od­lar el­ler hur lång tid det tog för mör­darsnig­lar­na att ta sig hit från Spa­ni­en. Nej, jag tän­ker på än mer kom­pli­ce­ra­de sa­ker.

BLIR DU ÄN­DÅ in­te li­te fa­sci­ne­rad av hur väg­nä­tet ser ut? På 80-ta­let bygg­des Sve­ri­ges förs­ta vi­a­dukt om tre vägar på E6:an ut­an­för Helsing­borg. Vad gäl­ler den­na fak­ta­kun­skap kan jag ha fel. Det en­da be­lägg jag har är att en per­son, som nu­me­ra bor på Is­land, be­rät­ta­de det för mig. Jag kan ock­så ha drömt allt.

Men även om det in­te var Sve­ri­ges förs­ta tre­vägs­vi­a­dukt el­ler om den bygg­des ti­di­ga­re, så består min fa­sci­na­tion i hur man över­hu­vud­ta­get kan pla­ne­ra för en sån sak. Tre vägar på varand­ra. Åt vil­ket håll ska de gå? Hur höga ska stol­par­na va­ra? Tänk om allt ra­sar! Och vart är vi på väg?

SÅNT IMPONERAS JAG av. Dessvär­re har jag ald­rig träf­fat en per­son som ri­tar vi­a­duk­ter. In­te ens av­far­ter till mo­tor­vä­gar. Ba­ra det ver­kar va­ra krång­ligt och kom­pli­ce­rat. Du har ju minst en an­nan väg att ta hän­syn till.

Yt­ter­li­ga­re en svår­för­stå­e­lig sak är hur det egent­li­gen gick till när nå­gon för­stod att man kun­de ko­ka ägg. Sen för­stod den­ne nå­gon att det var bra att ta bort ska­let, var­på he­la kon­ka­rong­en blev en all­de­les de­li­ci­ös mål­tid. Rå­ka­de det va­ra

Att tek­ni­ken kan va­ra svår­för­stå­e­lig är för­mod­li­gen för­stå­e­ligt för många oin­vig­da. Jag är en av dem.

varmt i san­den? Såg man ett an­nat djur smas­ka i sig äg­get, följ­de ef­ter för att se om det dog, men ing­et hän­de?

ATT TEK­NI­KEN KAN va­ra svår­för­stå­e­lig är för­mod­li­gen för­stå­e­ligt för många oin­vig­da. Jag är en av dem.

När jag, en gång på sten­ål­dern, job­ba­de på kon­tor, stod ett bord i ett hörn med en enorm te­le­fax på. Kom­mer ni ihåg den ap­pa­ra­ten? Fort­fa­ran­de en gå­ta för mig. Jag kan för­stå att ljud vi­da­re­be­fordras från en te­le­fon­lur till en an­nan men bil­der? Hur gick det till? En bild stop­pas in i en ma­skin, ett te­le­fon­num­mer knap­pas in och bil­den går rakt ige­nom ma­ski­nen. Sen kom­mer det ut en li­ka­dan bild ur en an­nan ma­skin på en helt an­nan plats. Märk­ligt.

JAG PLOC­KA­DE FÖRRESTEN bort årets förs­ta fäs­ting i hel­gen. Från höf­ten, vil­ket för­bryl­la­de mig väl­de­li­ga. Jag ha­de vis­ser­li­gen va­rit i sko­gen, men fullt på­klädd. Långär­mat, tajt, istop­pat, lång­strum­pat och lång­byx­at. Skor. Hur sjut­ton kom fäs­ting­en in un­der mi­na byx­or, le­ta­de sig upp för be­net till ett varmt stäl­le?

Värl­den är full av oför­stå­e­li­ga ting.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.