En påse inte så gott och blandat

Det är farligt att vara trendkänslig inom politiken. Det är säkert frestande: just nu kan man få si och så många röster i nästa val genom att plocka upp populistiska signaler och stjäla väljare. Men om man stjäl väljare som är missnöjda nu, riskerar man att skrämma bort konsekventa väljare som vill ha ett hållfast parti och inte ett trendkänsligt. Och var står man då om fem år, när väljarna inte längre oroar sig för samma frågor som när de missnöjesröstade och som kunde vinnas med snabb anpassning.

OM MAN KAN locka väljare i dag med en extra restriktiv flyktingpolitik, och genomför stora förändringar, var hamnar man då om väljarna är mer oroliga för klimat eller vårdkvalitet om fem år? Det som händer är inte bara att högerpartierna anpassar sig till ett populistiskt parti, utan ofta till ett enfrågeeller missnöjesparti. Populistpartier uppstår inte för att de vill bygga något långsiktigt, utan för att de vill peta etablissemanget i ögat. Det är inte en lika framgångsrik strategi för ett etablissemangsparti att peta sig själv i ögat...

Vad händer om de klassiska högerpartierna börjar anpassa sig till den nya populismen vi ser på många håll i väst?

DET GICK DÅLIGT för UKIP i det brittiska lokalvalet. Partiet har gjort sig irrelevant när man uppnått målet om Brexit. Om klassiska högerpartier anpassar sig till populistpartier för att hänga med i något slags uppfattad tidsanda, vad blir då kvar när populistpartierna har lyckats med att mucka med systemet och gjort sig själva irrelevanta?

Klassiska högerpartier har varit något så när konsekventa under stora delar av 1900-talet, även om det funnits variationer i till exempel hur socialkonservativa de varit eller hur patriotiska, t ex under världskrigen. Ekonomisk konservatism har följt på lågkonjunktur och så vidare. Men ideologin har kunnat kännas igen som konservatism, trots variationerna.

Populism får ofta etiketten högerpopulism, eftersom det gärna finns konservativa drag i politiken: ett fokus på kärnfamiljen och socialkonservativa värderingar och en form av nationalism som drömmer om fornstora dar. De kan sen gärna vara för generösa socialbidrag och vilja att staten ska äga allt. Populister är inte bara svåra att samarbeta med för att de är motvalls i natur och syfte, utan för att deras politik är en påse ”inte så gott och blandat”, där man samlat politik från båda sidor om blockgränsen, som sällan tilltalar de ideologiskt renläriga väljarna.

MAN SKA INTE vara alarmistisk och överdriva. Men man kan vara nyfiken. Vad händer om de klassiska högerpartierna börjar anpassa sig till den nya populismen vi ser på många håll i väst? Om väljarna inte längre vet skillnaden på högerpolitik och högerpopulism, vad blir konsekvensen av det?