Som en klas­sisk pus­sel­dec­ka­re

CHRISTOF­FER CARLS­SON Den tun­na blå lin­jen (Pi­rat)

Hallands Nyheter - - Kultur & Nöje - BJÖRN GUN­NARS­SON kul­tur@hn.se

Leo Jun­ker är till­ba­ka. Christof­fer Carls­sons pil­ler­knap­ran­de snut, med me­lan­ko­lisk och självre­flek­te­ran­de lägg­ning, åter­vän­der med en rik­tig mord­gå­ta. ”Den tun­na blå lin­jen” he­ter den fjär­de och sista de­len i se­ri­en om guns­tig Jun­ker, som har slu­tat äta ben­zo och nu ställs in­för ett mord på en pro­sti­tu­e­rad.

DET ÄR ETT cold ca­se, ett gam­malt olöst spa­nings­mord, som vi­sar sig ha sam­band med Jun­kers gam­le vän/ovän John Grim­berg, känd från ti­di­ga­re de­lar i se­ri­en.

Jun­ker och kol­le­gan Gabri­el Birck ar­be­tar som rik­tigt klas­sis­ka de­duk­ti­va de­tek­ti­ver.

De läg­ger pus­sel med led­trå­dar, kri­mi­nal­tek­nik, för­hör och vitt­nesut­sa­gor. Ti­den är hös­ten 2015, och som bak­grund läg­ger Carls­son ut li­te tids­färg från ter­rorat­ten­ta­ten i Pa­ris och flyk­ting­ström­men till Sve­ri­ge.

Ut­om vid en dra­ma­tisk hän­del­se är bak­grun­den just ba­ra stäm­nings­ska­pan­de mil­jö. Mor­det har ing­et med va­re sig ter­ro­rism el­ler flyk­ting­ar att gö­ra.

Carls­son för­sö­ker gö­ra en po­lis­ro­man av in­re spa­ning, gans­ka ovan­ligt i gen­ren, och det­ta gör att be­rät­tel­sen är jäm­fö­rel­se­vis fat­tig på ytt­re spän­nings­mo­ment och vålds­hand­ling­ar. Rätt skönt för den som trött­nat på thril­lers, och som läng­tat ef­ter en gam­mal­dags pus­sel­dec­ka­re.

Be­grep­pet po­lis­ro­man blir ock­så re­a­lis­tiskt så till vi­da att Carls­son, med sin go­da kän­ne­dom om ord­nings­mak­tens ar­bets­for­mer, na­tur­ligt­vis kom­men­te­rar po­lis­vä­sen­dets om­or­ga­ni­sa­tion och dess kon­se­kven­ser.

Li­te mind­re spän­nan­de är det med tor­ra de­talj­re­do­vis­ning­ar av ru­ti­ner, men det skän­ker onek­li­gen en au­ra av till­för­lit­lig­het.

Den ut­omor­dent­ligt väl­skriv­na se­ri­en om Leo Jun­ker har in­ne­bu­rit Christof­fer Carls­sons sto­ra ge­nom­brott som dec­kar­för­fat­ta­re. För­mod­li­gen är det klokt att slu­ta re­dan ef­ter fy­ra böc­ker, dec­kar­för­fat­ta­re som drar ut på si­na hjäl­tars ve­der­mö­dor med li­vet och kri­mi­na­li­te­ten i tjog­tals vo­ly­mer finns det re­dan för många av.

”Li­te mind­re spän­nan­de är det med tor­ra de­talj­re­do­vis­ning­ar av ru­ti­ner, men det skän­ker onek­li­gen en au­ra av till­för­lit­lig­het.”

VARTHÄN CARLS­SONS håg står nu vet för­stås ing­en, ut­om möj­li­gen hans för­läg­ga­re. Kanske läm­nar han sitt ”Stockholm no­ir” – även det en nu­me­ra rätt sön­der­ex­plo­a­te­rad subgen­re – och åter­vän­der till sin barn­doms Halm­stad i dec­kar­form.

Men om ten­den­sen i Jun­ker­se­ri­en står sig tror jag att Carls­son bär på en öns­kan om att skri­va me­ta­dec­ka­re. Al­la re­fe­ren­ser och blink­ning­ar till fö­re­gång­a­re – Sjö­wall/ Wahlöö, Leif GW Pers­son – ty­der på det.

En så­dan bok skul­le in­te ba­ra bli in­tres­sant att lä­sa. Den skul­le ock­så kun­na in­ne­bä­ra en upp­ryck­ning och nytänd­ning av he­la gen­ren.

Bild: JARI VÄLITALO

PÅ HEM­MA­PLAN. Christof­fer Carls­son är upp­vux­en i Sim­långs­da­len och hans näs­ta ro­man kom­mer att ut­spe­la sig i Mar­bäck.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.