En skön ex­il i Värm­land för Ro­ma­no

DA­NI­EL RO­MA­NO Mo­dern pressu­re (New West/bor­der)

Hallands Nyheter - - Skivrecensioner - JAN AN­DERS­SON

Av al­la hyllade sing­er/ song­wri­ters som Ka­na­da spru­tat ur sig de se­nas­te åren (Whit­ney Ro­se, Ba­sia Bu­lat, To­bi­as Jes­so Jr, Chad Vang­aa­len, Col­ter Wall, Fra­zey Ford, Lin­di Orte­ga ..) tror jag nog att Da­ni­el Ro­ma­no är den mest be­gå­va­de och mångsidi­ge.

Den 32-åri­ge sång­a­ren, låt­skri­va­ren, konst­nä­ren, gra­fis­ke de­sig­nern och mul­ti­mu­si­kern (han spe­lar i prin­cip al­la in­stru­ment själv) från On­ta­rio är dri­ven och rast­lös, ovil­lig att stan­na upp och till sy­nes helt lik­gil­tig in­för bran­schens för­vänt­ning­ar.

SE­DAN DE­BU­TEN 2010 har Da­ni­el Ro­ma­no släppt fy­ra fi­na country­al­bum och ha­de lätt kun­nat ro­ta sig i Nashvil­le och släppt fy­ra till. Flir­tat med mu­si­k­in­du­strin, ska­kat hän­der och ra­kat in pri­ser på Cma-ga­lan.

I stäl­let val­de han att helt by­ta spår och släpp­te för­ra året en plat­ta som kling­ar av me­lo­disk 60- och 70-tal­rock, med viss psy­ke­de­lisk ladd­ning och blink­ning­ar åt bå­de Lee Haz­lewood och Bob Dy­lan. Och just Bob Dy­lan känns som nå­got av en portal­fi­gur även på nya al­bu­met Mo­dern pressu­re. På fle­ra sätt.

DELS LÅ­TER DA­NI­EL Ro­ma­no kus­ligt lik en ung Dy­lan, så­väl i röst och fra­se­ring som i de syr­li­ga tex­ter­na och i själ­va soun­det med or­gel, ring­an­de gi­tar­rer, si­tar och ta­b­la­trum­mor (lyss­na på Im­possib­le green och av­slut­ning­en av Roya), dels gör han pre­cis vad han själv vill och kän­ner för. Likt en trot­sig Dy­lan går han helt och hål­let sin egen väg, gär­na tvärte­mot Nashvil­les even­tu­el­la för­vänt­ning­ar.

Där­för hyr­de Ro­ma­no för­ra som­ma­ren en li­ten stu­ga i byn Finnsnäs (!) ut­an­för Karl­stad där han skrev och spe­la­de in he­la ski­van, för­u­tom blås och strå­kar som han se­na­re la­de på i en stu­dio i To­ron­to.

DET VO­RE NOG en över­drift att på­stå att hans svens­ka se­jour har präg­lat el­ler fär­gat av sig på plat­tan, för­u­tom i skö­na lå­ten Roya som Ro­ma­no skrev och tilläg­na­de den värm­länds­ka klub­bar­ran­gö­ren Roya Sar­ve­sta­ni (som dess­utom hjälp­te Ro­ma­no att bo­ka stu­gan i Finnsnäs). Men kopp­ling­en till Sve­ri­ge känns kul än­då.

Ro­li­gast är trots allt att lyss­na på re­sul­ta­tet. Mo­dern pressu­re är näm­li­gen ett al­bum som im­po­ne­rar och hål­ler far­ten up­pe he­la vägen över mål­lin­jen, från den char­man­ta och knappt två mi­nu­ter kor­ta öpp­nings­lå­ten Ugly hu­man he­art pt 1, via den skönt som­marstom­pi­ga och när­mast Tom Pet­ty­roc­kan­de When I le­ar­ned your na­me, fram till av­slu­tan­de What’s to be­come of The me­a­ning of lo­ve.

Da­ni­el Ro­ma­no till­för kanske ing­et nytt i en gen­re som föd­des re­dan när Bob Dy­lan släpp­te Blon­de on blon­de för (näs­tan på da­gen) 51 år se­dan, men Ro­ma­no gör det så ele­gant och träff­sä­kert och ra­san­de snyggt att det in­te finns nå­gon an­nat al­bum jag hell­re lyss­nar på just nu.

Bild: VA­NES­SA HEINS

DYLANSK. Ef­ter fy­ra re­na countryplat­tor trött­na­de Da­ni­el Ro­ma­no på gen­ren. Nya al­bu­met är en slags fort­sätt­ning på för­ra årets 60-tals­flirt och, ja, det ekar av en viss No­bel­pris­ta­ga­re från Du­luth.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.