”En skit­dum frå­ga på många sätt”

Hallands Nyheter - - Livets Gång -

Män­ni­skor slu­tar ald­rig att för­vå­na. De ta­lar ba­kom ryg­gen på varand­ra, de ta­lar in­te alls med varand­ra, el­ler så sä­ger de helt puc­ka­de gre­jer till varand­ra. I dag tänk­te jag av­hand­la en bru­tal­puc­kad grej som det vo­re för­bju­det att pra­ta om med and­ra än sig själv. Barn­fram­ställ­ning.

BARN­FRAM­STÄLL­NING ÄR NÅ­GOT ex­tremt privat. Då ta­lar jag in­te om själ­va av­lings­ak­ten, ut­an om allt som rör skaf­fa barn el­ler ic­ke-frå­gan. Från det att jag i sam­häl­lets ögon be­trak­ta­des som vux­en har jag stän­digt fått frå­gan: När ska du skaf­fa barn? En skit­dum frå­ga på många sätt, men mest för att DU IN­TE HAR MED DET ATT GÖ­RA.

En­da gång­en den på nå­got vis är okej är om den ena par­ten i ett för­hål­lan­de stäl­ler frå­gan till den and­ra. Men då fat­tar ni ju själ­va hur löj­ligt det blir. ”Älsk­ling, när ska du skaf­fa barn?”.

Det är ju näm­li­gen så­här: 1. Du vet in­te om per­so­nen vill ha barn. 2. Du vet in­te om per­so­nen kan få barn. 3. Du vet in­te om per­so­nen just i det­ta nu ge­nom­går en jät­te­job­big ut­red­ning/ivf-be­hand­ling/ad­op­tions­pro­cess och så vi­da­re i all job­big­hets oänd­lig­het.

4. Du vet in­te hur per­so­nens re­la­tion, jobb-, stu­die-, eko­no­mis­ka-, bo­en­de- el­ler an­nan vik­tig grej-si­tu­a­tion ser ut.

Al­la frå­gor som kan upp­kom­ma i sam­band med des­sa punk­ter är ock­så to­talt för­bjud­na att stäl­la.

MIN SAM­BO OCH jag har en treå­ring. Se­dan han föd­des har folk ställt mas­sa dum­ma frå­gor. ”När pla­ne­rar ni för näs­ta barn? Är han ett år, då är det väl dags för sys­kon? Oj, tre år, då ba­kas det väl be­bis nu?”

Vad för­vän­tar man sig för svar!? ”Ja jag ha­de ju ägg­loss­ning i går och då pas­sa­de vi såklart på. Nu får vi ba­ra hop­pas att det tar sig! Håll tum­mar­na!”

Det ge­nom­gå­en­de te­mat för den här idio­tin är att det säl­lan är när­stå­en­de som kläm­mer ur sig den. Det är en skön bland­ning av to­ta­la främ­ling­ar, gam­la kol­le­gor och be­kan­ta. För mig är det obe­grip­ligt, men jag mär­ker ju att det ses som ett helt na­tur­ligt be­te­en­de.

FÖR ATT DE som in­te häng­er med ska få en upp­fatt­ning om hur in­tim frå­gan ”När ska du skaf­fa barn?” och lik­nan­de frå­gor är så föl­jer ne­dan någ­ra ex­em­pel på and­ra frå­gor du ald­rig nå­gon­sin skul­le stäl­la till en yt­ligt be­kant. Da­gens te­ma­frå­ga säl­lar sig till des­sa frå­gor.

När du tvät­ta­de snop­pen i mor­se, tog du or­dent­ligt un­der för­hu­den? Hej, det var län­ge­sen, so­ver du na­ken? Jag tror att jag har hemor­roj­der, kan du se ef­ter? Ha­jar ni nu?

Så vi­da du in­te är en av uni­ver­sum ut­sänd kon­trol­lant för att sam­man­stäl­la sta­tis­tisk över mänsk­lig­he­tens ex­pan­sion, så tyc­ker jag att du kan skö­ta ditt. Tack och hej!

"Det ge­nom­gå­en­de te­mat för den här idio­tin är att det säl­lan är när­stå­en­de som kläm­mer ur sig den"

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.