Fil­men pre­miär­vi­sas i NY

FÖRST DISKBÄNKSREALISM: NU SCI-FI OCH SE­DAN SKRÄCK Kort­fil­men ”Mel­lan­rum” har pre­miär i mor­gon – på en filmfes­ti­val i So­ho. HN mö­ter su­per­pro­duk­ti­ve 25-åring­en Al­bin Gla­sell.

Hallands Nyheter - - Kultur & Nöje - Malin Ei­re­felt 0721-91 12 67 ∙ malin.ei­re­felt@hn.se

Al­bin Gla­sell häng­er av sig jac­kan i per­so­nalut­rym­met bakom kas­san på Bio Ca­pitol i Var­berg. Han tar en kaf­fe ur au­to­ma­ten. Han sät­ter sig i mit­ten på rad sju, där han bru­kar vil­ja sit­ta om det är le­digt, vil­ket det är. Kloc­kan är tolv. Bi­o­gra­fen är tom.

– Jag är upp­vux­en i den här sa­len och för­sö­ker fort­fa­ran­de kom­ma hit så of­ta som möj­ligt, sä­ger Al­bin Gla­sell.

DÅ GÅR HAN helst ut­an säll­skap.

– Film är bäst på bio och bio är bäst en­sam.

Den el­va mi­nu­ter långa ”Mel­lan­rum” som nu vi­sas på du­ken har egent­li­gen in­te pre­miär för­rän 28 maj. Då går den upp på sci-fi­filmfes­ti­va­len ”The Philip K. Dick Film Fes­ti­val” i New York. Fes­ti­va­len på­går i fem da­gar och fil­mer­na ska vi­sas på The So­ho Play­house.

– Det känns coolt.

AL­BIN GLA­SELL FICK näs­tan en halv mil­jon kro­nor av Sp­ar­banks­stif­tel­sen i Var­berg för att gö­ra ”Mel­lan­rum”. Det skul­le bli en lång­film, men un­der ar­be­tets gång änd­ra­des pla­ner­na och re­sul­ta­tet blev det­ta: en sci-fi-kort­film med Lo Kaup­pi i hu­vud­rol­len.

– Jag tyck­te att hon var den bäs­ta skå­de­spe­la­ren i ”Tjuv­he­der”, sä­ger Al­bin Gla­sell.

Nu ser han sin film för förs­ta gång­en på fle­ra må­na­der.

– Jag satt och klipp­te fär­digt den på al­la hjär­tans dag. När man har sett den tusen gång­er kan vil­ken film som helst bli gans­ka trå­kig. Men, fan, jag är nöjd! Jag tyc­ker nog att jag har hop­pat upp ett pinn­hål. Det här är det bäs­ta jag har gjort. Var­för sci-fi?

– Det senaste jag gjor­de var ”Brand­fa­ra”, en kort­film som jag ba­ra vi­sa­de en gång. Det var mitt sis­ta för­sök att gö­ra diskbänksrealism.

DEN HANDLADE OM ett kul­tur­par som ”lång­samt brän­ner upp varand­ra, på ett för­hopp­nings­vis kul sätt”, sä­ger han. Själv­upp­levt? – Ett, av många, fai­led attempts... Men han läm­nar in­te re­a­lis­men helt.

– Det är en sci-fi-film med grova dra­maun­der­to­ner. Det be­ty­der att jag och skå­de­spe­lar­na le­ta­de ef­ter diskbänksrealism i skå­de­spe­let. Hur gör man det?

– Vi kör sce­ner­na, så gott det går, som att de står i ett kök i stäl­let för i en helt upp­byggd ku­liss. För­hopp­nings­vis kän­ner man för Lo Kaup­pis ka­rak­tär även om man ald­rig rik­tigt vet vem hon är.

MED FIL­MEN VILL han ock­så slå ett slag för gen­ren sci­ence fic­tion.

– Man kan be­rät­ta histo­ri­er på and­ra sätt än som dra­ma och dra­ma­ko­me­di­er, vil­ket är typ det en­da som finns in­om svensk film.

Han gil­lar svensk film, po­äng­te­rar han, men han vill ut­ma­na gen­rer­na mer.

– Jag vill gö­ra en mu­sikal­film om otro­het och jag kom­mer gö­ra en kort skräck­film om sorg.

Den ska spe­las in i som­mar. – Jag måd­de skit och tog en natt­pro­me­nad till kall­bad­hu­set. Där stir­ra­de jag ner i vatt­net i tio mi­nu­ter och se­dan ha­de jag idén. Det lå­ter kly­schigt, men är sant.

HISTO­RI­EN HAND­LAR OM en en­sam­stå­en­de pap­pa och hans dot­ter, som har för­lo­rat sin mam­ma och fru.

– De sör­jer på oli­ka sätt, in­om skräck­gen­ren.

Sam­ti­digt ar­be­tar han, en­vist, på lång­fil­men: den han all­tid har ve­lat gö­ra, som än så länge in­te har bli­vit klar.

– Det är vik­tigt för mig att fort­sät­ta flexa film­musk­ler­na me­dan jag skri­ver på evig­hets­pro­jek­tet.

Bild: JONATAN BYLARS

ERFAREN 25-ÅRING. Al­bin Gla­sell har pre­miär för sin tred­je kort­film i mor­gon sön­dag. Den här gång­en pre­miär­vi­sas hans film in­te i Var­berg ut­an i New York. ”Det är coolt.”

Bil­der: STELLARVOID PRODUCTIONS

FILM. Bil­der­na kom­mer från in­spelav ”Mel­lan­rum”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.