Jan­te­män­ni­skan finns fram­för allt på nä­tet

Hallands Nyheter - - Kultur & Nöje - CARL ERLAND ANDERSSON Kul­tur­skri­bent

Jan­te­la­gen kän­ner många till, i dess stan­dar­di­se­ra­de form. ”Du ska in­te tro du är nå­got.” ”Du ska in­te tro att du kan lä­ra oss nå­got.” Om den­na lag sägs det re­gel­bun­det en del i de­bat­ten; vis­sa är emot, ex­em­pel­vis ka­pi­ta­lis­tis­ka pro­fi­tö­rer som in­bil­lat sig att den är skumt so­ci­al­de­mo­kra­tisk; and­ra är för, som trod­de de att den är just, ja so­ci­al­de­mo­kra­tisk, rentav ett ut­tryck för jäm­lik­hets­strä­van­den. Bå­da har fel.

Nu tror jag fak­tiskt jag kanske kan lä­ra någ­ra av er nå­got. Pre­cis som en god vän, evo­lu­tions­bi­o­lo­giskt kun­nig, ibland tror han att han kan lä­ra mig nå­got - vil­ket han har helt rätt i.

Jag lyss­nar gär­na när han be­rät­tar om de se­nas­te ve­ten­skap­li­ga rö­nen i äm­net. Och han­den på hjär­tat och Id-kor­tet, visst är vi al­la nå­got? Så vad är det då jan­te­la­gens pro­se­ly­ter vill med sitt yr­kan­de på att vi min­sann in­te ska tro att vi finns till, el­ler even­tu­ellt kan nå­got en del and­ra in­te kan?

DE VILL ATT egent­li­gen ingen­ting ska va­ra tillå­tet, sa Ak­sel San­de­mo­se, dansk-norsk författare som stan­dar­di­se­ra­de jan­te­la­gen till de tio punk­ter­na. Och här kom­mer mitt tips.

För att verk­li­gen för­stå jan­te­la­gen, hur den fun­ge­rar som so­ci­al för­gift­ning, bör man lä­sa San­de­mo­ses ro­man ”En flyk­ting kor­sar sitt spår”. Det är allt­så egent­li­gen h-a-n, in­te jag som kan lä­ra ut nå­got. Jag ger er ba­ra ett lästips, om ni skul­le va­ra in­tres­se­ra­de.

Hen vis­par i sin be­sked­li­ga­re va­ri­ant upp twit­ter­stor­mar för ingen­ting, och sit­ter som värst ano­nym och ut­de­lar döds­do­mar

Jan­te är i ro­ma­nen en dansk små­stad; i verk­lig­he­ten finns det över­allt. Dess ald­rig högt ut­ta­la­de lag för­tryc­ker in­di­vi­der, och dess kol­lek­ti­vism är in­te den kol­lek­ti­va kam­pens - ar­be­tar­rö­rel­sens ex­em­pel­vis - ut­an den to­ta­la an­pass­ning­ens. Om så upp­spi­kad på ett kors vä­ser en­ligt San­de­mo­se den ene rö­va­ren över hu­vu­det på Je­sus till den and­re: ”Du tror väl in­te att du är nå­got?”

OCH PO­LI­TISKT? Skul­le jan­te­la­gen ut­tryc­ka en strä­van ef­ter jäm­lik­het? San­de­mo­se ger så­da­na at­ti­ty­der svar på tal: ”Jan­te­la­gen och jan­te­re­li­gi­o­nen vi­sar oss att när män­ni­skor­na har hål­lits ne­re till­räck­ligt länge så över­tar de själ­va för­tryc­ket. Jan­te har gett sig själv Jan­te­la­gen och hål­ler sig själv ne­re ut­an att nå­gon be­hö­ver be­svä­ra sig.”

Ja, vem trod­de Mäs­ter Palm, den förs­te so­ci­al­de­mo­kra­tis­ke agi­ta­torn att han var? Stod och höll fö­re­drag och trod­de han kun­de lä­ra nå­gon nå­got!

Jan­te­män­ni­skan i sin mest tyd­li­ga form, den som verk­li­gen vill att ing­et ska va­ra tillå­tet, finns idag fram­för allt på nä­tet.

Hen vis­par i sin be­sked­li­ga­re va­ri­ant upp twit­ter­stor­mar för ingen­ting, och sit­ter som värst ano­nym och ut­de­lar döds­do­mar och fan­ti­se­rar om mass­våld­täk­ter av miss­hag­li­ga kvinn­li­ga jour­na­lis­ter, sur­ögd in i evig­he­ten, för­grämd av prin­cip och rätts­ha­ve­ris­tisk av gam­mal va­na.

Jan­te­la­gen är egent­li­gen ing­et att va­ra för el­ler emot, ut­an spe­let man mås­te för­sö­ka ta sig ur.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.