Inte rotlös.
Lars Löfgren har koll på sina anfäder. Genom arkiv och kontakter har han forskat fram en del.
Lars Löfgren, 80, har koll på tusen släktingar. Helst vill han veta så mycket som möjligt om dem. Allt finns snyggt presenterat på hans intressanta hemsida.
Med en fot i historien, en fot i framtiden och en extrafot i fotbollen har Lars Löfgren alltid haft mycket att berätta. Han är släktforskare, datornörd och intensiv boisare med fönsterutsikt över Påskbergsvallens fotbollsplan. Han tycker att det är viktigt att göra det man tycker om och undvika det som är tråkigt.
Lars var mellanbarn i syskonskaran på tre, pappan var ölutkörare och mamman hemmafru. Som de flesta arbetarfamiljer på den tiden flyttade de ofta, men 1945, när Lars var i åttaårsåldern, byggde föräldrarna ett hus på Hummels väg 7.
Två farbröder utvandrade till USA och den ena kom tillbaka och hade mycket att berätta om svenskbygderna ”over there”. Lars lyssnade uppmärksamt och intresset för historia och människoöden växte.
LARS PAPPA EVALD var en av dem som bildade Varbergs Bois 1925. Lars delade sin pappas intresse för sport och utvecklade samma bultande hjärta för klubben, under några år ingick Lars till och med i Bois styrelse som kassör.
– Jag har alltid varit boisare, säger han.
På Lars hemsidas kalender finns Bois matcher såklart noterade. Var och när de är.
Efter folkskolan gick Lars treårig lärlingsskola på Monark och hamnade på experimentverkstaden där bland annat motorcyklarna Blue Fighter och Blue Arrow togs fram.
– Vi tog fram lite mopeder också, men det är motorcyklarna som räknas. Jag har ett stort motorcykelintresse och har haft flera mc.
MED ÅREN BLEV han ingenjör och hade olika jobb inom verkstadsindustrin i framför allt Varberg. 1982 startade han eget, Varbergs Precision, som levererade finmekaniska produkter till försvarsindustrin och medicinsk teknisk utrustning, bland annat de första titanskruvarna för inplantat.
– 1996 pensionerade jag mig. Då hade jag arbetat all vaken tid i 20 år. Sedan dess har jag och min fru utvecklats mycket som människor, vi har rest en hel del. Eftersom en av våra döttrar bor i USA sedan 35 år har vi till exempel varit där ett 50-tal gånger.
Men det där med pension ska nog tas med en nypa salt. Lars har bland annat undervisat på vuxenskolan i släktforskning samt i datorkunskap tills nyligen.
– Jag började släktforska för 20 år sedan, jag satt på biblioteket och rekvirerade mikrokort från Stockholm. Det som då tog en vecka tar två sekunder på en dator i dag, säger Lars och skrattar.
LARS SOM HAR arbetat med datorer sedan 1972 har inte haft några svårigheter att i takt med att olika arkiv har digitaliserats applicera sina datorkunskaper på släktforskning. Han har utarbetat ett eget upplägg i fem led.
Många av dem han undervisat i släktforskning har valt att haka på hans datorutbildningar, så att de också kan bygga upp mer avancerade hemsidor och forska effektivare. Det är mycket att hålla reda på, en seriös släktforskare är mycket noggrann och vill gärna dela med sig av sin forskning.
– Går man tio generationer bakåt, så blir det 1024 personer på nedersta raden och 1023 personer på vägen ner. Och om 70 procent gifter sig så blir dessa dubbelt så många... Ja du kan tänka dig hur mycket det kan bli. Jag själv har ungefär tvåtusen personer och det är ingenting i släktforskningssammanhang. Jag vill hellre ha kvalitet än kvantitet.
Det innebär att Lars vill veta så mycket som möjligt om de släktingar han hittar. Han letar i arkiv och byter information med andra släktforskare - i Sverige och andra länder.
– Jag själv har till exempel fått 250 släktingar i utbyte med en man i Pennsylvania mot att han fick 500 av mig. Men det är viktigt att kontrollera att alla uppgifter är korrekta.
Ett sätt att få reda på mer om sina släktingar är att gå igenom bouppteckningar, hembygdsarkiv, gamla foton och domstolsarkiv.
– Det var mycket stämningar förr. Värö är speciellt känt eftersom många i trakten saboterade värderingsmännens arbete i samband med laga skiftet. Märkning av mark flyttades och togs bort. Det blev många stämningar.
EN STOR DEL av Lars förfäder var stenhuggare eller annat fattigt folk. Hur fattigt det kunde vara visar ett domstolsbeslut han funnit.
– Min farfars farmor och hennes syster stämdes för att de stulit ”en kappe potäter”, ja de skrev på dialekt på den tiden, påpekar Lars innan han fortsätter:
– De fick böta tre daler i silvermynt, det var mycket pengar på den tiden och inget de två kunde betala. De fick göra kyrkoplikt tre söndagar i rad i stället. Då fick de sitta på botbänken och de andra kyrkobesökarna uppmanades att spotta och håna dem.
Det finns mycket att gräva fram och sedan ett tag har Lars lite mer tid för det. Efter att ha undervisat i datorkunskap och släktforskning i drygt tio år, beslutade sig Lars för att sluta.
– Jag pensionerade mig, för andra gången, när jag fyllde 80 år och undervisar inte längre. Men jag fortsätter att släktforska. Texten på min hemsida går att skifta till engelska, så att även mina barnbarn i USA kan läsa och följa det jag gör.