Det är tufft men inte omöjligt för Alliansen
REJÄL UPPRYCKNING. Alliansledarna, Annie Lööf undantagen, har ett ganska tufft läge inför valet om ett år. Med avgångskrav mot M- och L-ledarna och med KD under spärren krävs det nu en rejäl uppryckning.
LEDARE 2/6. Överraskningarna i SCB:S väljarundersökning är inte så stora. Det går något bättre än väntat för M, MP och S och något sämre än väntat för C och V. För övriga partier skiljer det inte särskilt mycket i förhållande till vad de ”vanliga” instituten har visat. Därmed är kanske den akuta krisen för M-ledaren Anna Kinberg Batra över. I varje fall för tillfället. Och det behöver inte bli någon större för L-ledaren Jan Björklund. Fast osvuret är bäst!
SER MAN DÄREMOT till de lite längre perspektiven, jämför med läget i valet 2014 och SCB:S senaste undersökningar är förändringarna däremot dramatiska. Då är det stora uppgångar för C och SD och stora nedgångar för M och MP samt för gruppen övriga (vilket förmodligen till stora delar är FI).
C når till exempel sitt bästa resultat på 27 år! Det är i det närmaste en fördubbling av opinionsnivån både jämfört med valet och med hur det såg ut för ett år sedan. Ja, eftersom det mesta i praktiken hänt sedan mätningen i november 2016 är uppgången remarkabel.
Men om den kommer att fortsätta eller ens plana ut är inte säkert. Många av C:s nya väljare verkar komma från gruppen osäkra (”vet ej”) och det har i andra undersökningar funnits tecken på att det framför allt är i storstadsområdena som uppgången skett. Det finns alltid anledning att befara att ”det lätt fångna ska bli det lätt förgångna”. Och för alla glada i C finns det anledning ha partisekreterarens ord aktuella: ”Långt kvar till valet”!
EFTER FLERA VÄLDIGT dåliga mätningar och redovisning inför den moderata riksdagsgruppen med siffror runt 14 procent i Stockholms stad, har ropen på Kinberg Batras omedelbara avgång hörts skalla. När det nu slutar på mer ”anständiga” 18,1 procent har både hon och den övriga partiledningen anledning att se lite mer ljust på tillvaron. Och genast började också kraven på avgång riktas mot andra M-toppar.
Huvudproblemet för Alliansen är ett annat än att M och C har bytt en del väljare med varandra. De fyra partierna samlar tillsammans bara 37,6 procent. Det är visserligen mer än regeringspartierna men med V inräknat är de Rödrödgröna klart större. Det hjälper då inte borgerligheten att de med stöd av SD skulle få en klar majoritet i Sveriges riksdag. För det är ett stöd som de inte (i varje fall inte tillsammans) vill ha och som inte är pålitligt och därför heller inte långsiktigt hållbart.
Mycket mer än att fundera över sina egna tillkortakommanden och brister som bärare av det moderata budskapet behöver Anna Kinberg Batra nu tänka över hur hon ska lyckas visa ledarskap, samt förnya och förstärka Alliansen. I annat fall kommer detta framgångsrika samarbete att för lång tid vara spolierat.
TILL ATT BÖRJA med gäller det för Alliansen att komma överens om hur höstbudgeten ska hanteras. Att fälla regeringens förslag med hjälp av SD, vare sig på det ena eller det andra sättet, förefaller inte särskilt klokt. Regeringskris och kanske nyval ett år före ordinarie val vore inte till stor nytta. Då är det bättre att ingå en budgetöverenskommelse med regeringen som får bort de värsta skatteföreslagen. Det kan inte vara omöjligt!