”Jag ska ha en stor fest till livet”
GRATTIS: 60 ÅR 4 JUNI Gunnevi Magnusson är på gång. Efter att ha genomgått en smärtsam cancerbehandling har hon återigen börjat plocka hem medaljer i seniormästerskap. – Jag lever faktiskt och kan göra nästa vad jag vill, säger hon.
"Jag var rädd att folk skulle reagera på mitt ansikte och jag var rädd för kommentarer"
GUNNEVI MAGNUSSON
Det började med att tandköttet började blöda. Gunnevi gick till tandläkaren som gav instruktioner för egenbehandling och en återbesökstid. Besvären försvann inte och tandläkaren gjorde en biopsi. Första augusti 2014 kom beskedet, Gunnevi hade skivepitelcancer som hade gått ner i käkbenet. Dagen efter skulle hon åka och tävla i veteran-em i Turkiet.
– Läkaren rådde mig att åka och jag kom hem med lite medaljer. Sen blev det nya undersökningar och provtagningar och 11 september blev jag kallad till en tumörkonferens på Sahlgrenska sjukhuset. Jag fick gå in i en sal med ett helt gäng läkare, som diskuterade behandlingen.
Den visade sig bli omfattande. Vid en föroperation förseddes Gunnevi bland annat med en peg för näringsintag och en shunt för att få luft. Den stora operationen 21 september tog 13 timmar, bland annat användes en bit av Gunnevis vadben för att bygga upp den ”nya”
käken. Före operationen hade hon fått rådet att träna mycket och äta mycket, eftersom hon skulle förlora mycket i vikt.
– Jag låg 16 dagar på sjukhuset, egentligen skulle jag ha legat tre veckor, men tack vare min goda kondition kunde jag åka hem tidigare.
LYMFAN TOGS BORT och Gunnevi gick på strålning varje dag i åtta veckor.
– Strålning är det värsta som finns. Jag strålades med en specialgjord mask som spändes fast över ansiktet. Jag var mycket rädd, det var läskigt.
Hon kunde inte äta, utan fick näring genom peggen, hon hade mycket svåra smärtor - och har fortfarande smärtor.
– Jag fick den näst högsta dosen morfinplåster, vilket inte hjälpte, och jag gick ner sammanlagt 13 kilo i vikt. Jag hade ett BMI under 20. Efter operationen var det jobbigt att gå ut och handla eller gå på torget. Jag var rädd att folk skulle reagera på mitt ansikte och jag var rädd för kommentarer.
GUNNEVI HAR GÅTT hos logoped, eftersom tungan har skadats, hon har fått gå på samtal hos en psykoterapeut, hon har fått några kosmetiska korrigeringar men de tänder hon förlorat har ännu inte ersatts, fast det syns knappt.
Förutom smärtorna i käken har Gunnevi ont i vaden, där en bit tagits för transplantation. Hon gick med kryckor länge och fortfarande har hon en stor missfärgad urgröpning i vaden.
"Strålning är det värsta som finns. Jag strålades med en specialgjord mask som spändes fast över ansiktet. Jag var mycket rädd, det var läskigt"
GUNNEVI MAGNUSSON
Men hon lever. Och är stark.
– Nu är jag i alla fall morfinfri. Det är jätteskönt. Med morfin blir man tung i kroppen och seg i huvudet, jag kände inte igen mig själv, och det gjorde inte de runtomkring heller.
Gunnevi är lugn, saklig och öppen, men när vi kommer in på familjen blir ögonen riktigt ledsna. Det var ett tungt besked att berätta om cancern, då var hon och hennes man Björns dotter bara 20 år.
– Hon gick med i Ung cancer-föreningen och jag tror att det var en bra hjälp. Hon träffade andra unga anhöriga i samma situation. Jag hade ett stort stöd från min familj, vänner, arbetskamrater och GIF, och i början bloggade jag om min sjukdom. Det fungerade som terapi.
GUNNEVI HAR KLARAT cancersjukdomen förhållandevis bra tack vare sin goda kondition. Hon har alltid varit idrottsintresserad, efter grundskolan utbildade hon sig på Lillsveds gymnastikfolkhögskola för att fem år senare dessutom ta examen som idrottslärare på GHI i Örebro.
En tjänst som specialpedagog i Varbergs kommun har lett till att hon har specialiserat och vidareutbildat sig. Hon är nu special-pedagog inom elevhälsan - hennes område är barn som behöver stöd med motoriken och barn som lever med funktionsvariationer. Samtidigt tävlar och tränar hon med GIF i veteranfriidrott
– Jag tävlade i diskus och kast som ung i Mölndals AIK. 2007, när jag blev 50, anmälde jag mig till GIF och deltog i veteran-sm. Jag vann alla tre grenarna i min klass. Jag såg hur det glittrade i alla äldre tävlandes ögon av glädje, jag såg hur kul det var.
SEDAN DESS HAR det blivit ytterligare medaljer i byrålådan och efter ett uppehåll på grund av cancern är hon på nytt på gång. Hon har redan hunnit med några inomhustävlingar med goda resultat, i slutet av juli ska hon tävla i veteran-em i Århus och därefter blir SM i Karlskrona.
– Jag är cancerfri, men går fortfarande på kontroll. Jag har inte blivit rädd för att drabbas igen, jag tycker att jag har fått mitt. Jag ska ha en stor fest till livet på min 60-årsfest. Jag har hyrt Ulf Kronhems Svineri i Tångaberg, inte långt från mig. Det kommer 55 gäster och musiker från min dotters pojkväns musikhögskola kommer att spela, det kommer att bli kul.