Pojkvännen: Jag vill be om ursäkt
Arbogakvinnans pojkvän vände sig till mamman i rätten
Arbogakvinnans pojkvän bröt ihop i rätten. När mamman beskrev hur hon försökte stoppa blodet som rann från hålen i kroppen klarade han inte att höra mer.
– Jag ber om ursäkt för det jag gjort. Jag hoppas att du en dag kan förlåta mig, säger pojkvännen.
Återigen svallade starka känslor i rättssalen vid förhandlingen om de så kalllade sommarstugemorden i Arboga. En 42-årig kvinna är tillsammans med sin tidigare pojkvän åtalad för mord och mordförsök på kvinnans föräldrar i augusti 2016.
42-åringens mamma, som skadades livshotande, beskrev med stadig röst det brutala överfallet.
– Jag kände att det var stora hål i kroppen. Det rann blod över hela mig. Det plaskade med blod, berättar den 63-åriga kvinnan.
Pojkvännen har erkänt att det var han som högg. Men när han hörde mammans redogörelse i rättssalen bröt han ihop i tårar och bad om att få lämna salen.
– Han kan titta på mig tycker jag. Säg förlåt, säger mamman.
Pojkvännen såg henne i ögonen och mumlade sedan till sin tolk som översatte:
– Jag ber om ursäkt för det jag gjort. Jag hoppas att du en dag kan förlåta mig.
– Jag hoppas det. Men då vill jag att du berättar hela sanningen och inte förtiger något, säger mamman innan pojkvännen fördes ut av tre häktesvakter,
Mamman beskrev relationen med dottern som präglad både av hat och misstro.
– Jag tror inte att hon har några känslor. Det känns som att hon visade glädje och sorg när det passade henne. Det kändes inte äkta.
Föräldrarnas relation till dottern försämrades året före dådet. Bland annat sade föräldrarna upp 42-åringen från lägenheten.
– Då urartade det ordentligt, säger mamman.
Familjens målsägarbiträde Susanna Cleve upprepade hur familjens liv har raserats sedan dådet.
– De har genomgått ett obeskrivligt trauma, säger Susanna Cleve.
Modern är ännu inte fysiskt återställd och både systern och hon lever med svåra psykiska men. Sedan händelsen i augusti har de levt under polisbeskydd, med mycket strikta säkerhetsrutiner och omfattande skyddsinsatser.
– Vissa dagar försöker jag bara överleva. Jag kan inte tänka på framtiden. Jag tänker bara på morgondagen, säger mamman.
Systern och mamman yrkar på höga skadestånd.
– Det handlar om ett livslångt lidande, motiverar Cleve.
Kvinnan nekar till alla anklagelser. Hennes advokat framhöll i rätten att det inte finns någon teknisk bevisning som binder 42-åringen till brottet. Att pojkvännen använde droger anser advokaten kan ifrågasätta hans verklighetsuppfattning och minnen.
– Han har haft många olika versioner av vad som hände. Han börjar skylla på kvinnan först efter flera månaders press från polisen, säger Amanda Hikes.
Hon hävdade också att det var tidsmässigt omöjligt att kvinnan varit ute vid stugan under mordkvällen.
Vid ett par tillfällen under dagen började även kvinnan att gråta.
– Hon har brutits ned rejält i häktet, säger advokaten. (TT)