Kardinalen från marginalen
Från katolska världens utkant till kyrkans finrum – nu upphöjs Anders Arborelius
Har kardinalen en rolig hatt? Svar: ja. Två stycken, till och med. På onsdag upphöjs Anders Arborelius till kardinal i den romersk-katolska kyrkan av påven själv.
Trots att han är den katolska kyrkans främsta företrädare i Sverige blev han lika förvånad som alla andra. Utnämningen till kardinal kom som en total överraskning, säger han.
– När jag blev biskop blev jag tillfrågad innan, men nu fick jag läsa det på internet. Jag fick veta det av en präst som hade hört att det hade tillkännagivits i Rom. Jag läste mitt namn på internet och då förstod jag att det stämde, säger Anders Arborelius.
Varför just du?
– Jag vet inte. De fyra andra som utnämns samtidigt som jag kommer också från länder som befinner sig lite i periferin av den katolska världen, vilket kanske är anledningen. Att påve Franciskus vill ha in kardinaler lite från marginalen.
Kardinal är en titel inom den romerskkatolska kyrkan för dem som ingår i kardinalkollegiet som fungerar som ett råd till påven. Det är också kardinalerna som utser nya påvar.
Du kan alltså bli nästa påve?
– Formellt är det ju naturligtvis så, men det är helt uteslutet. Varför då?
– Som svensk är man trots allt lite i marginalen och då har man inte samma insikt i hur världskyrkan fungerar som någon som befinner sig mer i centrum.
Utöver själva titeln och kanske viss rådgivande verksamhet, innebär utnämningen även en särskild status inom den katolska kyrkan. En status som manifesteras med en kardinalsring, nya sidenkläder bestående av en röd respektive en svart dräkt (inklusive två röda hattar).
– Jag var nyligen i Rom där de tog mina mått.
Den nuvarande påven, Franciskus, har gjort sig känd som ”de fattigas påve”. Han har uttalat sig kraftfullt mot fattigdomen och bär exempelvis inte de så karakteristiska röda skorna, eftersom de anses för extravaganta för en påve som säger sig sympatisera med världens fattiga.
Han har också stuckit ut hakan både i abort och preventivmedelsfrågan.
– Påven betonar väldigt starkt barmhärtigheten, förlåtelsen. Det vill säga den som har begått abort är välkommen att få förlåtelse och börja om på nytt. Men det är fortfarande en synd?
– Det är det, men det är viktigt att skilja mellan en synd som ropar på Guds förlåtelse. Och det är det som han (påven) betonar i alla sammanhang, att en människa alltid kan räkna med Guds förlåtelse när hon vänder om till honom. Påven har även uttalat sig om preventivmedel, om än något kryptiskt. Vad tycker du själv?
–Jag delar den klassiska synen på preventivmedel, eftersom det skapar en annan attityd till själva livet. Sen måste man naturligtvis visa förståelse för människor som har det svårt och erbjuda Guds förlåtelse. Man brukar säga att prästen ska vara som ett lejon i predikstolen och som ett lamm i biktstolen. Att man ska hata synden, men älska syndaren.
Apropå synder. Storbritanniens premiärminister Theresa May fick nyligen frågan om ”det värsta” hon gjort i livet, varpå hon svarade att det var när hon sprang genom ett sädesfält som barn. Vad är det värsta du har gjort?
– Jag kommer ihåg en gång i Milano då jag åkte gratis på bussen. Jag hittade ingen biljettlucka.
En ganska liten synd, eller?
– Ja, men man ska ju betala för sig. Johan Nilsson/tt