An­ni­ca dröm­de om att bli fri­sör, i dag är hon chef på Vol­vo Per­son­vag­nar.

DRIVKRAFT: MOPPETJEJEN FRÅN LAN­DET SOM BLEV CHEF PÅ VOL­VO

Hallands Nyheter - - Sidan 1 - LENA BERGLUND 010-471 53 63 lena.berglund@hn.se

An­ni­ca väx­te upp på en gård ut­an­för Älv­se­red med sin sys­ter, mam­ma och mor­mor. Ti­digt in­tres­se­ra­de hon sig för mo­de och dröm­men var att bli fri­sör. Så blev det in­te.

I dag är hon av­del­nings­chef på Vol­vo Per­son­vag­nar och ba­sar över 130 in­gen­jö­rer. Helt otip­pat en­ligt hen­ne själv.

– Det skul­le nå­gon sagt till mig när jag var 15 år och in­te tyck­te sko­lan var så vik­tigt, sä­ger hon och skrat­tar.

Upp­väx­ten var li­te spe­ci­ell. Hen­nes mam­ma skil­de sig när An­ni­ca Jo­hans­son var i treårs­ål­dern, mam­man, An­ni­ca och An­ni­cas sys­ter bod­de på en gård som drevs av mor­mo­dern som ti­digt bli­vit än­ka.

– Mor­far dog re­dan när mam­ma var fem år. Mor­mor var en stark kvin­na med rik­tig pon­dus som sköt­te det mesta själv. En stor del var själv­hus­håll och hem­söm­nad stod för in­komst­käl­lan.

AN­NI­CA FICK ÅKA taxi från hem­or­ten Stuv­hult till Älv­se­reds­sko­lan un­der låg- och mel­lan­sta­di­et och till Apel­sko­lan i Ul­la­red på hög­sta­di­et. Hon var glad och liv­ligt och ha­de li­te svårt att sit­ta still och va­ra tyst.

– Jag vet in­te hur många kvar­sitt­ning­ar jag ha­de på hög­sta­di­et, sä­ger hon och skrat­tar.

Där hem­ma var de in­te sär­skilt oro­li­ga, sko­lan var in­te så vik­tig. Och själv för­stod in­te An­ni­ca vit­sen med att ta stu­den­ten, hon vil­le hell­re ha ett jobb. När en lä­ra­re i ni­an fick nys om att An­ni­ca tac­kat nej till en gym­na­si­e­ut­bild­ning över­ta­la­de och fix­a­de hon så An­ni­ca åt­minsto­ne gick en tvåå­rig kon­tors- och dis­tri­bu­tions­ut­bild­ning på Fal­ken­bergs Gym­na­si­um.

– Jag gick sam­ma ut­bild­ning som min sju år äld­re sys­ter, hon ha­de fått ett fint jobb på ban­ken. Fast jag fun­de­ra­de ett tag på en for­dons­tek­nisk ut­bild­ning, jag var en rik­tig mop­petjej. I dag ha­de det va­rit per­fekt om jag ha­de gått den ut­bild­ning­en.

PRAKTIKEN GJORDES PÅ Hal­lands Ny­he­ters an­nons­av­del­ning i Fal­ken­berg samt på Fal­ken­bergs fri­tids­kon­tor. Ef­ter gym­na­si­et fick An­ni­ca an­ställ­ning på Äle­kul­la Livs livs. Då var hon 18 år och be­rät­ta­de för che­fen att hon in­te tänk­te bli lång­va­rig ef­tersom det var fri­sör hon tänk­te bli.

– ”Men An­ni­ca, jag har ju tänkt säl­ja af­fä­ren till dig”, fick jag till svar. Jag pra­ta­de med min sys­ter på ban­ken som lo­va­de hjäl­pa mig med al­la pap­per och som 19-åring var jag Sve­ri­ges yngs­ta lant­hand­la­re. Det var jät­te­ro­ligt, jag ha­de af­fä­ren i tre år, sen kom otå­lig­he­ten in. Jag sål­de och sat­sa­de på min hob­by – klä­der. Jag star­ta­de en kläd­bu­tik i Kin­na med en kom­pis. Lo­kal­hy­ran var på tok för dyr, men vi lyc­ka­des bry­ta kon­trak­tet och jag en­sam fort­sat­te i en käl­lar­lo­kal med Ve­ra Mo­da­klä­der och kör­de på till 1993.

AN­NI­CA BLEV GRAVID och bör­ja­de för­stå li­vets all­var. Allt var in­te fest. Hon in­såg att hon be­höv­de en ut­bild­ning och bör­ja­de an­sö­ka un­der sin mam­ma­le­dig­het. Hon ha­de flyt­tat från Kin­na till Mjö­bäck, men när hon kom in på kom­vux i Var­berg flyt­ta­de hon dit själv med so­nen Al­bin.

– Jag har all­tid ve­lat bo vid ha­vet och gär­na i Var­berg. För­hål­lan­det ha­de ta­git slut och Al­bin var min drivkraft, mitt allt. Jag kän­de ett stort an­svar, det var ba­ra vi och jag mås­te för­sör­ja oss.

An­ni­ca läs­te in det eko­no­mis­ka pro­gram­met på två år men kom­plet­te­ra­de med ett na­tur­tek­niskt bas­år så att hon blev be­hö­rig att lä­sa till ut­veck­lingsin­gen­jör i Halm­stad. Hon

"Jag råplug­ga­de allt om mo­to­rer hem­ma. Jag lå­na­de 5-6 böc­ker på bib­li­o­te­ket i Var­berg, bib­li­o­te­ka­ri­en trod­de nog jag skul­le hem och la­ga bi­len."

vil­le gå en bred ut­bild­ning med fle­ra möj­lig­he­ter.

– Jag pend­la­de mel­lan Var­berg och Halm­stad. Att plug­ga och va­ra en­sam­stå­en­de var tufft eko­no­miskt. Då skul­le jag, som ha­de en rik­tig skrutt­bil som knappt fun­ge­ra­de, ha ve­tat att jag snart skul­le kö­ra de se­nas­te Volvo­mo­del­ler­na (skratt)... Det var en nyt­tig pe­ri­od att gå ige­nom, man lär sig att bli tack­sam och jag är glad att jag or­ka­de de sex åren, sä­ger An­ni­ca på sitt ra­ka vis.

TRE DA­GAR EF­TER ex­a­men i Halm­stad bör­ja­de An­ni­ca på kon­sult­fö­re­ta­get Ca­ran i Gö­te­borg, hon fick gå en 3D Cad-kurs och förs­ta upp­dra­get var på Mo­tor­ut­veck­ling­en på Vol­vo.

– Jag råplug­ga­de allt om mo­to­rer hem­ma. Jag lå­na­de 5-6 böc­ker på bib­li­o­te­ket i Var­berg, bib­li­o­te­ka­ri­en trod­de nog jag skul­le hem och la­ga bi­len.

Det gick vägen. På Vol­vo Cars i Tors­lan­da märk­te de att hon var på­läst och knappt ett år se­na­re an­ställ­des hon på Vol­vo som kon­struk­tör. Då var hon 33 år.

SE­DAN DESS HAR hon klätt­rat i hi­e­rar­kin och gått den långa vägen från kon­struk­tör till av­del­nings­chef. Hon fick stort för­tro­en­de från si­na che­fer i den mans­do­mi­ne­ran­de mil­jön. Hon blev grupp­chef på ”Av­ga­s­ef­ter­be­hand­ling­en, näs­tan di­rekt ef­ter sin mam­ma­le­dig­het 2004, ef­ter fem år avan­ce­ra­de hon till pro­jekt­chef och fick le­da en grupp med 15 pro­jekt­le­da­re. Tre år se­na­re blev hon till­frå­gad om hon var redo för näs­ta steg upp, hon blev sek­tions­chef och där­ef­ter av­del­nings­chef in­om Mo­tor­ut­veck­ling, en glo­bal av­del­ning med 350 an­ställ­da.

– Ef­ter 17 år på Vol­vo PV och 12 år med oli­ka chefs­be­fatt­ning­ar så har ti­den gått ex­tremt fort, trots många långa ar­bets­da­gar. Vol­vo PV är en väl­digt bra ar­bets­gi­va­re och nät­ver­ket man har med kol­le­gor­na är myc­ket gi­van­de. Na­tur­ligt­vis har det ibland va­rit svårt i en kom­plex miljö. Ju hög­re man kom­mer i chefs­le­den, ju hög­re är kra­ven att va­ra mer stra­te­gisk och kom­mu­ni­ka­tions­mo­del­ler­na änd­ras.

ETT AN­NAT PRO­BLEM var språ­ket. En stor del av kom­mu­ni­ka­tio­nen i fö­re­ta­get är på eng­els­ka.

– Det var rik­tigt tufft i bör­jan. Jag ha­de valt bort eng­els­kan i gym­na­si­et fram­för mu­sik som jag tyck­te var myc­ket ro­li­ga­re. Jag gick kvälls­kur­ser folk­u­ni­ver­si­te­tet, och när jag väl kom över trös­keln att in­te va­ra rädd för att pra­ta så har det känts bra, nu är det na­tur­ligt. Ibland mås­te jag ta­la på eng­els­ka in­för 350 per­so­ner på stormö­ten i Vol­vo­hal­len, det var ner­vöst...och är det fort­fa­ran­de.

Ef­ter en om­or­ga­ni­sa­tion är An­ni­ca i dag an­sva­rig för kva­li­tet och pro­jekt­led­ning på en­he­ten wa­gon pro­pul­sion som har 130 an­ställ­da glo­balt. Hon är se­dan 10 år gift med Mor­gan som ar­be­tar på Rej­mers i Fal­ken­berg och har bar­nen Al­bin, 24 år, och Astrid, 13 år.

I APRIL VAR hon med släkt och vän­ner i Flo­ri­da och fi­ra­de sin 50-års­dag. Mid­da­gen var på en hyrd båt. Myc­ket har hänt sen hon åk­te mop­pe i Älv­se­reds­sko­gar­na och hon er­kän­ner att hon är li­te stolt.

– Från en upp­växt långt från aka­de­mi­ker och kar­riär har jag ge­nom mitt driv och min am­bi­tion kom­mit gans­ka långt. Men det är in­te mo­to­rer och tek­nik som är mitt störs­ta in­tres­se, ut­an män­ni­skor, sä­ger hon.

Det en­da hon sör­jer är kanske al­la för­lo­ra­de tim­mar på pend­ling.

– Jag för­sö­ker hin­na med det mesta, och är en­ga­ge­rad i min dot­ters in­ne­ban­dy­lag. Kör­sång­en har jag fått läg­ga på hyl­lan. Min plan i fram­ti­den är kanske att job­ba i Var­berg så att jag slip­per pend­la så långt.

LI­TE AND­RA DONINGAR. An­ni­ca Jo­hans­son vet hur det är att ha då­ligt med peng­ar och kö­ra en skral­tig bil, nu­me­ra kan hon

Bild: LENA BERGLUND

nju­ta av en som fun­kar.

Bild: LENA BERGLUND

MÄN­NI­SKOR FRAM­FÖR MASKINER. An­ni­ca, som syss­lat med ut­veck­ling av mo­to­rer i många år, tyc­ker att det trots allt är män­ni­skan som är det in­tres­san­tas­te.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.