Varför ska jag vara glad över en vårdö- central som vill att jag häller olivolja i öronen?

Jag steg upp en natt, störd av något. Jag kliade mig i örat, vilket medförde att någonting plötsligt täppte till mitt vänstra öra. Förmodligen en vaxpropp, tänkte jag.

Eftersom jag sedan länge nästan inte alls hör på mitt andra öra, högerörat, så var jag nu i det närmaste döv. Hörde inte ett smack, bara väldigt högljudda smack. Jag uppsökte vårdcentralen. – Men jag kan inte spola ditt öra nu. Det går inte. Du måste först behandla vaxproppen själv med droppar, sa sjuksköterskan på vårdcentralen som behövde skrika till mig för att jag skulle höra.

Självbehandlingen skulle pågå i fyra dagar, så att vaxproppen blöttes upp. Sedan skulle det gå att spola bort den.

– Men du får vara medveten om att det kanske inte fungerar första gången. Du kan behöva behandla örat själv ytterligare en tid, sa hon.

JAG KÖPTE ETT rekommenderat preparat, sprejade något i örat som enligt innehållsförteckningen var ”naturlig olivolja som framställts enligt farmaceutisk standard”.

Jag älskar olivolja, men med olivolja i hörselgången inträffade endast en sak: Vaxproppen liksom svällde och gjorde att jag hörde ännu mycket sämre. Dessutom kostade 10 milliliter öronsprej 145 kronor, vilket innebär ett literpris för denna olivolja på 14 500 kronor. Milde himmel!

– Jag kan inte jobba om jag inte hör nåt, skrek jag till min chef och gick hem.

Jag började inbilla mig att jag aldrig mer skulle höra, att det var något allvarligt fel.

EFTER TVÅ DAGAR, fortfarande återstod ytterligare två dagar av självbehandling, stod jag inte ut. Jag ringde upp en privatpraktiserande öronspecialist i grannstaden och lyckades till min förvåning få en tid samma eftermiddag.

Doktorn var av den lite trumpna sorten, men betedde sig som öronläkare bör, satte en stämgaffel i vibration och placerade den uppe på skallen för att be mig förklara i vilket öra ljudet hördes bäst. Kom ihåg detta, om någon sätter en stämgaffel i huvudet på dig så är det mycket som talar för att han har en pålitlig läkarlegitimation!

Därefter tog han sin speciella sug och sög ut vaxproppen på en halvminut.

Jag hörde igen.

NU UNDRAR NI vad denna bagatellhistoria tjänar för syfte? Ja, inte ska ni tycka synd om mig, nog borde jag kunna uthärda en vaxpropp några dagar.

Men jag tänker ändå att vården vore bra mycket enklare och effektivare utan halvmesyrer och halvdana lösningar.

Med risk för att jag klampar in i en vårddebatt med för lite på fötterna: Varför ska jag vara glad över en vårdcentral som vill att jag häller olivolja i öronen, när rätt person och utrustning kan fixa saken på en halvminut?

Jag bara undrar.

”Jag kan inte jobba om jag inte hör nåt”, skrek jag till min chef och gick hem.