Fle­ra frå­ge­tec­ken ef­ter dot­terns död

DEL 1 MISSTROR UT­RED­NING­EN: Det är snart nio må­na­der se­dan 32-åri­ga An­na Spång-lyng hit­ta­des död. Men för fa­mil­jen har sor­gen levt pa­ral­lellt med en väx­an­de fru­stra­tion mot po­li­sens ut­red­ning. Nu vill för­äld­rar­na be­rät­ta. Del 2 pub­li­ce­ras på fre­dag och de

Hallands Nyheter - - Sidan 1 - Petter Tare­ni­us 010-471 52 46 ∙ petter.tare­ni­us@hn.se

Var­för dog An­na Spång-lyng? I nio må­na­der har fru­stra­tio­nen över po­li­sens ut­red­ning levt pa­ral­lellt med sor­gen ef­ter en för­lo­rad dot­ter. – Det är så myc­ket som in­te stäm­mer, sä­ger mam­ma Git Spång.

Ti­digt på mor­go­nen den 5 ok­to­ber rundade Git Spång knu­ten på fa­mil­jens kon­fe­rens­an­lägg­ning ut­an­för Fal­ken­berg. På mar­ken fram­för hen­ne såg hon nå­got som lik­na­de ett häst­täc­ke. Det var det in­te. Hen­nes dot­ter låg liv­lös, bar­fo­ta och ha­de hu­vu­det täckt av vin­ter­jac­kans ka­pu­schong.

VAR­FÖR DOG AN­NA?

Hal­lands Ny­he­ter grans­kar i en se­rie ar­tik­lar An­na Spång-lyngs död och den po­lis­ut­red­ning som följ­de.

– Jag ba­ra skrek. Jag fick på en gång käns­lan av att det här är fel. Jag var helt säker på att nå­gon ha­de gjort det här mot hen­ne, sä­ger Git Spång.

FRÅN DET ÖGONBLICKET blev värl­den ald­rig den­sam­ma för ma­kar­na Git Spång och Vig­go Lyng. Det har nu gått nio må­na­der se­dan de­ras dot­ter, 32-åri­ga An­na Spång-lyng hit­ta­des död. Sor­gen och sak­na­den är obe­skriv­lig. Sam­ti­digt blev ils­kan och fru­stra­tio­nen över po­li­sens ut­red­ning ti­digt en ofri­vil­lig del i sor­gear­be­tet.

– Hon var mitt en­da barn. Vi får ald­rig An­na till­ba­ka men hon ska be­hand­las med re­spekt. Det här får in­te hän­da nå­gon an­nan, sä­ger Git som är myc­ket kri­tisk till bå­de ut­red­ning­en och po­li­sens be­mö­tan­de.

Po­lis­ut­red­ning­en star­ta­de till sy­nes med full kraft. Går­den spär­ra­des av och en po­lishe­li­kop­ter flög fram och till­ba­ka över det an­nars så lug­na om­rå­det. Ut­an­för går­den sam­la­des allt fler jour­na­lis­ter. Ryk­tet spred sig. Det stod snart klart att det hand­la­de om An­na.

Men upp­stån­del­sen kring går­den la­de sig näs­tan li­ka snabbt som den upp­stod.

– Po­li­sen åk­te här­i­från vid 14ti­den sam­ma dag. Se­dan dess har de in­te va­rit här, sä­ger Git.

Mordut­red­ning­en på­gick of­fi­ci­ellt i fem da­gar. Kvar blev ryk­te­na, tan­kar­na och po­li­sens av­spärr­ning­ar. De blå­vi­ta plast­ban­den fladd­ra­de i höst­blås­ten i när­ma­re två må­na­der ut­an att någ­ra tek­ni­ker åter­vän­de till plat­sen. Det do­ku­men­te­ra­des ald­rig nå­gon de­tal­je­rad re­kon­struk­tion av hur An­na hit­ta­des och av de el­va per­so­ner som bod­de på går­den un­der det ak­tu­el­la dyg­net hör­des ba­ra ett få­tal av po­li­sen.

– TILL SLUT ring­de po­li­sen hit och frå­ga­de om vi själ­va kun­de ploc­ka bort av­spärr­ning­en, sä­ger Git som be­rät­tar att hon väg­ra­de och mer el­ler mind­re tving­a­de ut en ut­re­da­re till går­den en and­ra gång.

– Det är ett be­mö­tan­de av två för­äld­rar i sorg som är un­der all kri­tik, sä­ger Git.

På se­na­re år ha­de An­na Spånglyng bli­vit en väl­känd profil i Fal­ken­berg. Hon drev kafé­er­na Annas Bak­gård och Annas Träd­gård. Hon var ord­fö­ran­de i bå­de Fal­ken­bergs krö­gar­för­e­ning och i den ide­el­la väl­gö­ren­hets­or­ga­ni­sa­tio­nen La­di­es Cir­c­le.

– Hon ha­de ett väl­digt en­ga­ge­mang för Fal­ken­berg även om hon in­te var fal­ken­ber­ga­re från bör­jan, be­rät­tar Git.

När bus­sen med asyl­sö­kan­de an­län­de till Gits Gård, un­der den sto­ra flyk­ting­vå­gen hös­ten 2015, kav­la­de An­na upp är­mar­na. Hon blev en klip­pa i flyk­ting­ar­nas liv, hon stöt­ta­de dem i sko­lan och var med vid läkar­be­sök.

– An­na ha­de ett väl­digt stort hjär­ta. Hon trod­de gott om al­la och ställ­de all­tid upp. Hon ha­de en väl­digt po­si­tiv män­ni­sko­syn och ett starkt so­ci­alt en­ga­ge­mang, sä­ger Git.

Fa­mil­jen upp­le­ver att da­gen in­nan An­na hit­ta­des ha­de va­rit en bra dag för hen­ne. Hen­nes upp­drag på Svens­ka Mäs­san i Gö­te­borg ha­de fun­ge­rat väl och hon ha­de fått beröm för sitt ar­be­te. Ti­digt näs­ta dag skul­le hon till Gö­te­borg igen för att fort­sät­ta job­bet.

– Hon var stolt över sitt jobb och var lyck­lig. Hen­nes sista dag blev en bra dag. Men se­dan hän­de det någon­ting, sä­ger Git.

”An­na ha­de ett väl­digt stort hjär­ta. Hon trod­de al­la om gott och ställ­de all­tid upp".

GIT SPÅNG, ANNAS MAM­MA An­na vil­le in­te bo i sin egen lä­gen­het i stan. Hon kän­de sig rädd och ut­satt. Git Spång

AN­NA HA­DE VEC­KOR­NA in­nan hon dog valt att bo på går­den. En­ligt för­äld­rar och vän­ner fanns det en sär­skild an­led­ning till det.

– Anan vil­le in­te bo i sin egen lä­gen­het i stan. Hon kän­de sig rädd och ut­satt, sä­ger Git som me­nar att det fanns fle­ra hot­bil­der kring An­na vid ti­den för hen­nes död.

Men det mesta för­blev lö­sa trå­dar. Två gång­er ne­ka­des fa­mil­jen ett ju­ri­diskt stöd, ett så kal­lat mål­sä­ga­re­bi­trä­de. Det blev allt tyd­li­ga­re för fa­mil­jen att po­li­sen in­te vil­le att ut­red­ning­en skul­le växa.

– Vi re­a­ge­ra­de di­rekt på att Annas kom­pi­sar ha­de sa­ker att be­rät­ta som de in­te fick be­rät­ta. Det hör­de in­te till ut­red­ning­en sa po­li­sen, sä­ger Vig­go.

Re­dan ett par da­gar ef­ter att Annas död bör­ja­de Git fö­ra an­teck­ning­ar kring ut­red­ning­en. Märk­li­ga de­tal­jer och om­stän­dig­he­ter för­med­la­des lö­pan­de till po­li­sens ut­re­da­re.

Gits vältum­ma­de ex­em­plar av för­un­der­sök­ning­en är fullt av frå­ge­tec­ken och kom­men­ta­rer på de­talj­ni­vå. Hon har en bak­grund som so­ci­o­nom och har ti­di­ga­re job­bat på so­ci­al­jou­ren i po­lishu­set i Gö­te­borg. Då fick hon in­syn i hur brotts­ut­red­ning­ar be­drivs.

– Jag be­höv­de ren­sa hu­vu­det. Det blev en form av te­ra­pi. I sor­gen finns tom­het men ock­så en ils­ka och en vil­ja att för­stå.

I SLU­TET AV no­vem­ber la­de po­li­sen ned fal­let helt. Det be­ske­det fick fa­mil­jen ge­nom vän­ner som fått upp­gif­ten via me­dia. Ma­kar­na fick ta del av den sam­man­ställ­da för­un­der­sök­ning­en i sin hel­het. Av do­ku­men­ten i pär­men ha­de Git bi­dra­git med över hälf­ten – bland an­nat lis­tor över Annas te­le­fon­kon­tak­ter från Te­lia, ut­drag som Git fick be­stäl­la ut och be­kos­ta själv. Hur Annas sista tim­mar i li­vet såg ut el­ler vil­ka even­tu­el­la kon­tak­ter som hon ha­de un­der kväl­len, blev ald­rig fullt klar­lag­da.

MEN GIT OCH Vig­go är in­te läng­re en­sam­ma i sin kamp för till­freds­stäl­lan­de svar och en nog­gran­na­re ut­red­ning. Al­la märk­li­ga om­stän­dig­he­ter, oklar­he­ter och re­na fel­ak­tig­he­ter har fått tunga ak­tö­rer att ta sig an fal­let pro bo­no. De de­lar fa­mil­jens kri­tik mot po­li­sen och job­bar nu för att ut­red­ning­en ska åter­upp­tas.

– In­nan det här hän­de ha­de jag ett grund­mu­rat för­tro­en­de för po­lis och rätts­vä­sen­de. Jag ha­de full tillit till att sy­ste­met fun­ge­rar. Men det gör det in­te och det är ock­så sorg­ligt, sä­ger Git.

Bild: JONATAN BYLARS

VAD HÄN­DE? Git Spång och Vig­go Lyng sö­ker svar på vad som egent­li­gen hän­de med de­ras dot­ter. 5 ok­to­ber 2016 på­träf­fa­des hon död vid Gits Gård.

Bild: MONICA KLINGBORG

ENGAGERAD. An­na Spång-lyng ha­de på se­na­re år bli­vit nå­got av en profil i Fal­ken­berg. På mor­go­nen den 5 ok­to­ber för­ra året hit­ta­des hon död.

VILL HA SVAR. Git Spång och Vig­go Lyng tyc­ker in­te att po­li­sen an­strängt sig

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.