Kontraster.
Från barnsoldat till sportchef. Mohamed Omar Jama har upplevt mer än de flesta.
– Det var några år när pappa inte visste om jag levde, säger Mohamed. Det var ett stort ögonblick när vi möttes på flygplatsen.
Mohamed flög från Djibouti, via Paris, och hade hjälp av folk från Röda Korset.
– Jag kunde varken skriva eller läsa. Alla skyltar var bara förvirrande, jag förstod ingenting.
Men motivation, envishet och framåtanda saknas absolut inte hos den nu 39-årige Mohamed Omar Jama.
Han lärde sig svenska i tal och i skrift och även att skriva på somaliska.
– JAG BÖRJADE på Tullbroskolan hösten -94 och pluggade hårt för att lära mig språket. Gick grundkursen i SFI och tog hjälp av extralärare.
– Jag var absolut inte blyg, tog varje chans att få prata. Ringde ibland till min rektor på kvällarna för att öva.
Nu sitter han framför mig på sitt kansli på Falcon Alkoholfri Arena, en av sina arbetsplatser.
I åtta år slogs Mohamed Omar Jama som barnsoldat i inbördeskriget i Somaliland. Då lyckades hans pappa utverka ett visum till Sverige för sin son och 16-åringen landade på Landvetter 1994.
MOHAMED JOBBAR SOM anläggningsskötare på arenan och är dessutom föreningsadministratör på Falkenbergs kommun, där han också sköter hemsidan för kultur och fritid.
Men det slutar inte där. Mohamed är också sportchef i Halmias
damlag, och har nu dessutom tagit över tränarrollen för tjejerna. Är ditt dygn längre än 24 timmar?
– Tror väl inte det. Men jag är bra på att planera, mina dagar är ganska inrutade, erkänner han.
EFTER GYMNASIET studerade Mohamed på universitetet och skaffade sig en civilingenjörsexamen. Men han valde att återgå till fotbollsvärlden.
– Jag arbetade som programmerare på IBM, jobbade med det så kallade Stockholmsförsöket, med trängselskatt. Men det var ett ensamjobb som jag inte trivdes med.
Mohamed tog sig tillbaka till Falkenberg och fotbollen. Han spelade mittback i unga år, i både Falkenbergs FF och IF Böljan, före universitetstiden.
OCH I LINKÖPING blev det spel med Linköpings FF, en sväng i Åtvidaberg, en utlåning till Sylvia och sedan en nertrappning i Hemgårdarnas BK.
– Till slut gick det inte att kombinera studier och fotboll.
Mohamed Omar Jama har också lagt sin domarpipa på hyllan. Han
kom så högt som att få döma i division ett.
– Men högre hade det nog inte blivit och då prioriterade jag bort det, säger han.
Nomadpojken från Somaliland har sannerligen gjort en stor livsresa.
Han sökte sig faktiskt till en bondgård efter ankomsten till Sverige.
– Fast det fungerade inte alls. Djuren var ju instängda, fick inte ströva fritt som jag var van vid hemifrån, säger Mohamed och ler åt minnet.
VI SNUDDAR VID krigsminnena igen. Men det är inget som Mohamed vill prata mer om. De åtta årens upplevelser ska sakta få förblekna bort.
– Det krävdes många terapisamtal för att komma över traumat från den tiden. Men nu är mardrömmarna borta, säger han.
Mohamed träffade sin fru Huda när han var i Somalia år 2000.
– Vi gifte oss samma år, snabba ryck, skrattar han.
Nu är han sjubarnspappa; en grabb och sex flickor, varav fem med namn som börjar på bokstaven n.
– Huda tyckte det räckte, så lillflickan fick heta Rayaan...
Mohamed har redan ett halvt damlag hemma. Plus ett Halmiagäng som hittat rätt under hans första tid som nygammal tränare.
– Vi blev först med att knipa poäng av serieledande Asarum och sen har vi fyra raka vinster, säger Mohamed belåtet.
”Det krävdes många terapisamtal för att komma över traumat från den tiden. Men nu är mardrömmarna borta”
MOHAMED OMAR JAMA