Fest i helgen men Varberg är inte tryggt
FÖRFATTAREN: ”VI VAR SJUKDOMSSTÄMPLADE TILL 1979” – Jag trodde aldrig att vi skulle få de rättigheter vi har fått, säger Mian Lodalen som föreläser ”personligt, politiskt och peppigt” på lördag när det är Pride i Varberg.
14.00 på lördag går Pridetåget genom Varberg. Men hela dagen är fylld av evenemang som går i regnbågens färger. 16.00 föreläser författaren Mian Lodalen på Campus. Hon är känd som en feministikon, för sina böcker och krönikor, för att hon introducerade ordet ”flata” och för att hon ligger till grund för den radikala feministen som huvudkaraktären i Louise Boije af Gennäs bok ”Kärlek utan svindel”, blir kär i – bland annat.
”Då fanns det inga förebilder what so ever. Vi var sjukdomsstämplade till 1979. Homosexualitet var en sinnessjukdom. Att prata om förebilder i den kontexten finns inte”
MIAN LODALEN
I HÖSTAS KOM hennes senaste bok ut – ”Första natten”. Den är skriven på lättläst svenska och handlar om Linda och Mandi, två tjejer i gymnasieåldern som träffas genom dejtingappen Tinder. Boken tar upp tonårsförälskelsens våndor och rusiga lyckokänslor.
– Det är helt otroligt att det här är den första lättlästa boken om två tjejer som blir kära. Som hbtqperson är du i minoritet och har du dessutom behov av lättläst, om du har lässvårigheter, en funktionsvariation eller nyligen kom till Sverige, är du så långt bort i marginalen. Man kan inte nog understryka hur viktigt det är att den här typen av böcker får finnas, säger författaren Mian Lodalen. Varför är identifikation i populärkulturen viktigt?
– Vissa kan tycka att igenkänning är fult. Att alla ska kunna uppskatta
ett verk om det är tillräckligt bra. Det är bara personer som själva inte är marginaliserade som säger så. För alla som ingår i minoriteter är det viktigt att få känna igen sig. Fanns det någon i populärkulturen du kunde känna igen dig i när du växte upp?
– Jag kom ju på att jag inte var som alla andra när jag var 16 år, ungefär, på 70-talet. Då fanns det inga förebilder what so ever. Vi var sjukdomsstämplade till 1979. Homosexualitet var en sinnessjukdom. Att prata om förebilder i den kontexten finns inte.
MIAN LODALEN OCH hennes vänner åkte till Göteborg och såg After Dark på Trädgårn runt 1980.
– Jag var helt besatt av dem. Inte för att de var öppet homosexuella, för det var de inte. Christer Lindarw kom ut långt senare. Men de var män som dragade. Gud vad viktigt det var. De bröt mot normer och vände upp och ner på könsroller och visade att man, i alla fall på scen, kan vara lite galen ibland. Vad ser du för skillnader i att vara tjej och gay på gymnasiet när du växte upp, och nu?
– Det är som natt och dag. Jag trodde faktiskt aldrig att vi skulle få de rättigheter vi har fått. Jag trodde aldrig att jag skulle få rätt att gifta mig. Bli adoptivförälder. Få rätt till assisterad befruktning, även om det tåget har gått för mig personligen.
Mian Lodalen har varit på Pridefestival i Varberg tidigare. Då invigningstalade hon. Dagen innan träffade hon en kvinna på Getterön, och frågade henne om hon skulle komma till Prideparaden dagen efter.
– DET VISADE sig att kvinnans barn var gay. Hennes tonåring hade en samkönad partner som hade blivit utkastad från sitt hem. Och en kille i Varberg berättade att folk ropade bögjävel efter honom när han höll sin pojkvän i handen. Även om det är fest och party i Varberg om några dagar är det långt kvar innan hbtqpersoner kan känna sig trygga. Och transpersoner ska vi inte ens prata om. Eller det ska vi såklart, men för dem är det ännu längre kvar.
Pride är, som du säger, party, glitter och fest. Men vad har Pride för betydelse, utöver det?
– Pride betyder att alla hbtq-personer i den staden får känna att de är i majoritet, någon gång. De får förnimma känslan av att vara helt okej. Att vara stolt.
Vad kommer du prata om på din föreläsning på lördag?
– Jag kommer teckna en regnbåge från 70-talet fram till våra dagar. Det är väldigt personligt, politiskt och peppigt. På djupaste allvar, men med mycket humor. Ungefär som mina böcker!