Möt besökarna på Ullareds dansfest
Smygdrickande ungdomar, tävlingsdansare, par i sextioårsåldern och hardcore dansbandsfans trängdes alla i ett fuktigt tält i Ullared i helgen. Dansbandsfestivalen En kväll i juni slog nytt besöksrekord.
Lasse Stefanz står på scen, men det är tyst. Ett teknikstrul, någon felkoppling, avbryter Nordens största dansbands första timme av två, denna dansbandskväll i Ullared. Men problemet löses, musiken strömmar åter ur högtalarna och Lasse Stefanz sjunger snart ”Det regnar och regnar”.
Ja, regnar gör det sannerligen. Och låten är en av bandets mest kända så det blir rusning från öltältet in till det stora golvet framför scenen. De som springer mot dansen blir blöta i hår och på axlar men de som redan dansar där inne är blötare. Ljusblå skjortor är mörkblå över ryggtavla och bröst. Tjejer i klänning och kjol har gjort det smartaste klädvalet.
– Jag trodde att det skulle bli kallt, säger Malin Scheller, 24 år från Träslövsläge.
Hon står utanför danstältet, svalkar av sig, och tittar ner på sina varma långbyxor. Bredvid henne står lillebror Mattias Scheller, 21 år.
– Det är första gången jag är på något sådant här, säger han.
Men det är inte första gången syskonparet dansar. Både Malin och Mattias Scheller har tävlingsdansat i bland annat bugg. Båda har placerat sig i SM. Malin Scheller har dessutom dansat i landslaget. Men sedan några år har tävlingsskorna lagts på hyllan.
PÅ DANSBANDSFESTIVALEN EN kväll i juni finns många olika typer av besökare. Utöver Malin och Mattias Scheller finns fler unga par som uppenbarligen har dansen som sport, snarare än fredagsunderhållning. Här finns ännu yngre festivalbesökare, från närområdet, som tar sig till Hedevi IP för att träffa varandra och kanske dricka en starköl (eller flera) bakom en buske någonstans innan de bjuder upp och prövar om buggturerna från gympan sitter i.
Här finns också Gekås-shoppare.
– Vi sitter mest och lyssnar. Helst på Lasse Stefanz. Vi är här i tio dagar och bor på campingen, så vi ska gå båda dagarna, säger Marianne Stiansen, 35, från Froland, Norge.
Här finns också par i femtiooch sextioårsåldern, som förut var ute och dansade flera gången i veckan, som passar på när tillfälle nu bjuds. Anette Lindvall, 49, och Bosse Donn, 55, från Söderköping, till exempel.
DE ÄR I Ullared några dagar. Troligtvis blir det en tur in till varuhuset, i alla fall för Anette Lindvall. Men det var festivalen som lockade.
– Det är inte så ofta unga och gamla samlas, som här. Det tycker jag är roligt, säger Bosse Donn.
Margaretha Knutsson, 67, från Ljungby och Ulf Lindberg, 66, från Helsingborg står i utkanten av tältet, håller varandra i handen och tittar mot dansgolvet.
– Vi dansar bara med varandra och sedan står vi och tittar på de andra. Det är lika roligt. Alla som dansar är så glada, säger Margaretha Knutsson.
På festivalen finns tjejgäng: tjejgäng som sitter runt ett bord i öltältet, tjejgäng som dansar i en ring runt en hög av väskor och tjejgäng som kommer för att dansa
med andra.
– Det blir nog tre danskvällar i sommar i alla fall. Det har blivit en gång i Varberg. I kväll och i Glommen på Kräftfestivalen, säger Carina Wressmark, 43, från Tvååker som har kommit med Pauline Karlsson, 38, från Tvååker.
OCH SÅ FINNS det, åtminstone, en grupp till: de riktigt hårdkokta fansen. Klockan är snart elva och Arvingarna spelar. Runt ett bord utanför öltältet sitter Mikael Sandberg, 50, från Örebro. I det skumma ljuset kan man nästan missta honom för Olle Jönsson, sångaren i Lasse Stefanz. Mikael Sandberg är visserligen betydligt längre än sångaren. Men den karaktäristiska country-hatten är på. Och iklädd den glansiga jackan, som har tagits fram i samband med Lasse Stefanz 50-årsjubileum i år, finns det likheter.
Som en fulbollssupporter följer sitt lag och iklär sig dess färger, följer Mikael Sandberg Lasse Stefanz. Han är en av 4500 medlemmar i LS Fan Club.
– Vi åker runt på spelningar. Vi träffas även utanför och umgås mycket. Ett tusental är kanske här i dag. I morgon drar vi vidare med husbilen till Skirö, utanför Vetlanda, till nästa spelning, säger Mikael Sandberg.
Han gissar att han ser runt 30 av bandets dryga 100 spelningar om året.
– Vi är inte helt lyriska och tror att Jesus står på scen, även om det är nära. Det är helheten, äktheten i musiken, som gör att man faller för det.
Har publiken förändrats genom åren, tycker du?
– Ja, den har blivit mer hängiven. Mer kunnig. Mer intresserad av texter, framför allt. De betyder så mycket. De speglar verkligheten, säger Mikael Sandberg.
Förr handlade det mer om att publiken ville ut och dansa, ut och roa sig, tror Mikael Sandberg.
– Nu är fler medvetna om att texterna speglar hur det ser ut i dag. Bandet har ju inspirerats av countryn, som fungerar på ett liknande sätt i USA.
Denna tendens med ett större fokus på texter, ser du den i hela dansbandsgenren? Hos Arvingarna, som spelar inne i dansbandstältet nu, till exempel?
– Det vet jag inget om. Som du ser är vi glada för att få gå från tältet så fort Lasse Stefanz slutar spela, säger Mikael Sandberg.
LIKNELSERNA MELLAN FOTBOLLS- och bandsupportrar blir fler. Inte nog med hyllningarna till det egna bandet. Det ska även klankas ner på andra.
– Jag tycker att det är hemskt att höra de här Arvingarna. De har ett jättefint musikaliskt påbrå. Tommy och Kim Carlssons pappa Hasse Carlsson sjunger ju i Flamingokvintetten, men de här krakarna är helt tondöva. Ingen av dem kan sjunga. Ändå lyckas de sälja skivor. Det är helt otroligt, säger Mikael Sandberg, uppenbart förbryllad.
Vilket är det värsta dansbandet, av alla?
– Det måste vara Larz kristerz. Där är vi nere på en nivå vi inte ens kan kalla dansband längre. Det är ett partyband – rena skämtet. De är sämre än Arvingarna och det säger inte lite. Det är riktigt, riktigt illa. Verkligen botten. Det är för mycket Svenne Rubins över det, som ”Långa bollar på Bengt”.
När det är dags för Lasse Stefanz igen i kväll, dansar ni? – Absolut inte. Vi står framför scen och sjunger med i låtarna.
Hur mycket spelar antal dansade par någon roll?
– Vi tycker självklart att det är roligt ju mer folk som kommer. I kväll är det ju jätteroligt. Här är väldigt mycket folk. Mycket mer än förrförra året när vi var här.
Mikael Sandberg har rätt. När festivalgeneralen Peter Strandberg sammanfattar festivalen på söndagen räknar han till 4500 besökare. Det är ett rekord, med 500 fler gäster än 2016.
– Målet var att skapa två skilda dagar. Tunga namn på fredagen och en föryngring på lördagen, med Magnus Carlsson som gjorde en vanlig konsert. Det var precis så det blev.
Peter Strandberg, som bland annat har spelat i Bert Karlssons band Friends, spelade trummor bakom Magnus Carlsson på lördagsnatten.
– Det var roligt att som festivalgeneral få uppleva dansfestivalen från scen. Det var en enorm kick. Dansen stannade upp och det blev en riktig show.