Anders Andersson slogs ihjäl av en mobb
ÖXNEVALLA: DRÅPET I KARSTORPS BY HAR KOMMIT PÅ PRÄNT
”En grupp män från byn gick hem till honom och krävde honom på svar: ”Är det du som tagit kitteln?!” Anders Andersson nekade och med det kunde kanske saken varit över. Men så blev det inte. Långt därifrån. När händelsekedjan nådde sitt slut var Anders Andersson ihjälslagen.” UR BOKEN ”ILLGÄRNINGAR, STÖLD OCH DÖDEN I KARSTORPS BY UNDER 1840-TALET”
En februarieftermiddag 1845 slogs Anders Andersson ihjäl av tolv män. Nu har historien om dråpet i Karstorps by blivit en bok.
”Vi ville ta reda på vad som hände. Nu ser vi nästan de här människorna framför oss. Det går i huvudet nästan som en film.”
GUNILLA WIKSTRÖM
Den 26 februari försvann en stor kopparkittel från Torsgården i Karstorps by. Misstankarna riktades direkt mot Anders Andersson i Östergården. Listan över brott han dömts för var lång. Han hade slagits och stulit och hans grannar hade drabbats av hot och våld från hans sida många gånger.
Att Karstorpsborna misstänkte Anders Andersson för stölden av kopparkitteln är alltså inte svårt att förstå. En grupp män från byn gick hem till honom och krävde honom på svar: ”Är det du som tagit kitteln?!” Anders Andersson nekade och med det kunde kanske saken varit över. Men så blev det inte. Långt därifrån. När händelsekedjan nådde sitt slut var Anders Andersson ihjälslagen.
Gunilla Wikström i Träslövsläge stötte på historien om dråpet när hon släktforskade. Genom Marks Härads Släktforskarförening kom hon i kontakt med Birgit Carlsson i Horred som också blev nyfiken på historien. Birgit har forskat i bygdens historia i många år. Gunilla involverade även Bertil Karlsson i researchen. Han bor i Veddige men är uppvuxen i Öxnevalla och kan mycket om bygden.
TRION HAR TILLSAMMANS grävt i arkiven och nu har deras arbete resulterat i en bok – ”Illgärningar, stöld och döden i Karstorps by under 1840-talet”.
Dagen efter den första konfrontationen hade männen kallat på förstärkning. Nu var de totalt tolv stycken och tillsammans räknade de med att rå på den erkänt starke Anders Andersson. Nu skulle de tvinga fram ett erkännande om stölden, om de så skulle slå fram det.
DE MÖTTE ANDERS sent på eftermiddagen när han kom med sin vedlast från skogen. Än en gång frågade de ut honom – och än en gång nekade han till anklagelserna. Då greppade männen störar och gav sig på Anders. Slag efter slag varvades med anklagelser och uppmaningar om att erkänna stölden.
Anders Andersson försökte freda sig. En gång gav han sig av, men de tolv männen hann ifatt honom. Så lätt skulle han inte komma undan. Misshandeln fortsatte utan att Anders erkände. Efter åtskilliga slag tyckte de tolv att den misstänkte tjuven hade fått så det räckte. ”Nu ska han väl inte stjäla något mer på åtminstone tre veckor!” De lämpade av honom på tröskeln till hans hus där hans fru och dräng tog emot honom. Efter en timme avled han. Hans hustru ska ha blivit tokig efter händelsen.
DE TOLV STÄLLDES inför rätta och häradsrätten dömde åtta av dem till döden genom halshuggning
och fyra av dem till böter och fängelse. Men hovrätten tyckte inte att häradsrätten hade hanterat ärendet på rätt sätt och rättegången fick tas om. På grund av sjukdom hos de tilltalade blev det faktiskt en tredje rättegång i häradsrätten.
När hovrätten tog upp saken nästa gång hade en av de tilltalade hunnit dö av sjukdom i häktet i Vänersborg. I slutändan blev elva personer dömda för dråpet på Anders Andersson, men hovrätten kunde inte reda ut vem eller vilka av de tolv som utdelade det eller de dödande slagen mot huvudet. Därför blev det aldrig några dödsstraff. I stället utdömdes böter om hundra riksdaler var till sju av de åtalade och 50 riksdaler för fyra av dem.
GAMLA DOMBÖCKER, lantmäterihandlingar, kyrkböcker och mantalslängder har hjälpt Gunilla Wikström, Bertil Karlsson och Birgit Carlsson att nysta fram vad som hände. Landsarkiven i Göteborg och Vadstena har varit guld värda i efterforskningarna. Gunilla Wikström har levt med historien i nästan tio år vid det här laget.
– Vi ville ta reda på vad som hände. Nu ser vi nästan de här människorna framför oss. Det går i huvudet nästan som en film, säger Gunilla Wikström.