Flä­der­blom­mor­na vi­lar i sock­rets löms­ka famn

Hallands Nyheter - - Livets Gång - HÅ­KAN BERG­STRÖM Född årets mör­kas­te dag, optimistisk än­då

Det var min svär­far som för siså­där 35 år sen fick för sig att vi skul­le gö­ra flä­der­blomssaft. Vi fi­ra­de se­mes­ter till­sam­mans på Born­holm med ung­ar­na som än­nu var små. Min svär­far, en in­bi­ten stock­hol­ma­re i sjät­te ge­ne­ra­tio­nen, tog sig an upp­gif­ten med den en­tu­si­asm som var hans ab­so­lu­ta kän­ne­tec­ken. Ef­ter re­kog­no­sce­ring på cy­kel ha­de vi sett ut en prun­kan­de flä­der­bus­ke, väl­dig i sitt om­fång. Den stod all­de­les ut­an­för stängs­let till Born­holms lil­la flyg­plats – så nä­ra att vi för­ut­såg en flä­der­blomssaft som skul­le bli li­ka ben­sin­luk­tan­de som en tysk ri­es­ling. Fast det sista är en ef­ter­hands­kon­struk­tion, vi gjor­de in­te så­da­na för­fi­na­de vi­nas­so­ci­a­tio­ner på den ti­den; det var än­nu ti­digt 1980-tal, in­te ens de om­ta­la­de så kal­la­de Lantvi­ner­na ha­de kom­mit på Sys­tem­bo­la­gets hyl­lor.

Vi gjor­de i al­la fall flä­der­blomssaf­ten, kän­de oss hus­li­ga.

NU­ME­RA, NÄR JAG har barn­barn som häng­er med på även­ty­ret, har jag åter­upp­ta­git den­na ri­tu­al så här års när flä­dern blom­mar.

– Ja­ha, du ska ut och ploc­ka ett par blom­kla­sar och se­dan häl­la på 50 ki­lo soc­ker så att det blir en saft, sa min hust­ru som har en pro­sa­isk och av­slö­jan­de in­ställ­ning till mi­na ro­man­tis­ka för­sök in­om saft­ning och sylt­ning.

Dess­utom har hon rätt. Ingen­ting vi­lar på så­dan sock­rig grund som just flä­der­blomssaft. ”Ko­ka upp 1,5 li­ter vat­ten. Rör ner 17 dl soc­ker.”

Och än­då kän­ner man sig duk­tig av saf­tan­det. Hmmm. MAN KAN PÅ­MIN­NA sig hur sock­ret en gång i värl­den er­öv­ra­de fol­ket, när de svens­ka soc­ker­be­tor­na gjor­de na­tio­nen själv­för­sör­jan­de på söt­man i slu­tet av 1800-ta­let. De svens­ka soc­ker­bru­ken blev en stor ar­bets­gi­va­re. Sta­ten sub­ven­tio­ne­ra­de då­för­ti­den den­na in­du­stri, som än­nu trod­des fram­bringa en häl­so­bring­an­de pro­dukt, ett soc­ker som gav ener­gi och skul­le lyf­ta svens­ken till nya höj­der.

Och det var då som Au­gust Strind­berg teck­na­de sitt por­trätt av den för­änd­ra­de skåns­ka na­tu­ren, soc­ker­be­tans hem­land:

”Ett fa­briks­land­skap, där den dof­tan­de klö­vern ic­ke kan över­dof­ta soc­ker­fa­briks­di­kets stank av vä­tesvav­la och sva­ve­lam­mo­ni­um. Den fu­la be­tan har räd­dat det skåns­ka jord­bru­ket och gjort lan­det ri­ka­re än förr, li­vet fe­ta­re, men ic­ke skö­na­re”, skrev Strind­berg i si­na pro­sa­bi­tar från 1890-ta­let – och kon­sta­te­ra­de vi­da­re:

”Nu gung­ar ic­ke sä­des­böl­jan, lan­det är ic­ke gult ut­an obe­hag­ligt kop­par­grönt; fa­bri­ken med si­na fäng­el­se­li­ka bygg­na­der och sin ohygg­li­ga skor­sten skym­mer allt.”

HÄR STOD JAG allt­så en kväll i må­nads­skif­tet ju­ni-ju­li 2017 med mi­na hop­ploc­ka­de flä­der­blom­kla­sar, men fram­förallt som en sock­rets tjä­na­re än­nu i den­na tid.

Men saf­ten blev god. Om ni und­rar.

"Den stod all­de­les ut­an­för stängs­let till Born­holms lil­la flyg­plats – så nä­ra att vi för­ut­såg en flä­der­blomssaft som skul­le bli li­ka ben­sin­luk­tan­de som en tysk ri­es­ling"

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.