En bra plats att skaffa sig prästerfarenhet
FLYTTAR: MALIN JONSSON FÅR NYTT UPPDRAG
Rötterna drar och hon vill komma hem. Nu slutar prästen i Skällinge efter tio år. – Det är en go församling som det inte är lätt att lämna.
Visserligen har den äldsta generationen dött ut, de som alltid troget kom till gudstjänsterna på söndagarna. Men Malin Jonsson säger att församlingsborna i Himledalen ändå kommer till kyrkan.
– Som präst träffar jag också yngre i andra sammanhang. De har föräldragrupper mitt i veckan som träffas för att dela tankar. De fikar och har också en andakt, berättar hon.
Själv är hon sedan barnsben uppvuxen med en gudstro. Det började med söndagsskola och körverksamhet. – Jag har alltid haft det med mig. Hon tycker att församlingen med drygt 3000 medlemmar har varit lagom stor att arbeta i.
– Det är en rofylld plats. Jag prästvigdes år 2000 och kom hit 2007 och jag har i lugn och ro fått utvecklas i min prästroll och har fått en större säkerhet, säger Malin Jonsson.
När hon får frågan vad utmaningarna kan vara som präst så nämner hon inte svikande kyrkobesökare utan utmaningar som kan komma sig av nya familjebildningar.
– Människor skiljer sig i högre grad idag och familjer splittras. Det kan finnas osämja som gör att till exempel barn har olika uppfattning om sina föräldrar. När jag håller i en begravning är det viktigt att vara neutral. Då får jag inte säga något som kan verka stötande på någon, jag måste ge en bild som kan accepteras av alla närvarande.
Barnen, Daniella som idag är 15 år och Tuve som är 12 år, har fått växa upp.
– Jag började sent i livet och fick mitt första barn när jag var 37 år. Jag som alltid hade trott att jag skulle vara först av oss syskon. Men jag fick ju mina barn till slut så det gör inget, säger Malin.
DEN STORA GULPUTSADE prästgården vid sjön som varit familjens hem i tio år kommer nu att bli någon annans hem. Dottern Daniella har under sin uppväxt älskat att bada i sjön som ligger ett stenkast från huset.
– Ja, det är lite konstigt att flytta ifrån ett hus där barnen har sprungit omkring och lekt och gjort allting som barn. Nu flyttar vi från det här stora huset till en fyrarummare. Men vi behöver inte mer.
De har rensat ut allt från källare
och vind och i övriga huset, sålt, skänkt bort och slängt.
Det är familjebanden som drar i henne nu när hon och familjen flyttar till Lund. Hennes föräldrar och stora släkten bor i Skåne.
– Jag är över 50 år nu och längtar hem. Det är lite sorgligt att ta barnen från deras barndomshem. På lite sikt är bra för dem att bo i en universitetsstad och med möjlighet att kunna cykla till olika saker. Det ger en större frihet för en ung människa, säger Malin Jonsson.
SJÄLV TAR HON inte bara maken Jonas och barnen med sig i flytten utan också sina älskade hästar. Malin är från början en hästtjej och det var också bland hästarna hon fann sitt arbete.
– Jag gick en stallchefsutbildning i Flyinge och därefter jobbade jag på olika ställen bland annat Jägersro och på Irland. Men sedan tänkte jag att det måste finnas något annat att göra än att bara jobba och sedan gå och lägga sig. Det var ett väldigt krävande jobb.
Nu ser hon med tillförsikt fram mot nya uppdraget som präst i Bara församling cirka sex kilometer från Malmö.
– Det ska bli spännande att få träffa den nya församlingen.