Birgitta slutar efter 50 år på Strängbetong
Birgitta Axelsson som fyllde 65 år 1 juli skulle bara jobba en sommar på Strängbetong i Veddige. Det blev 50 år. 30 juni var sista arbetsdagen.
– Jag har trivts jättebra och har haft trevliga arbetskamrater men det ska bli skönt att sluta. Jag har inga planer på vad jag ska göra med all ledig tid. Jag och min man har gjort det vi velat utan att vänta på pensioneringen. Vi har unnat oss resor och livets goda, man vet ju inte var som väntar i framtiden, säger hon i sitt arbetsrum de sista dagarna på jobbet.
SEDAN BIRGITTA SOM nioåring flyttade från Vesene till Veddige, eftersom pappan fått arbete på Derome tågstation, har en stor del av livet kretsat kring Varberg, Veddige och Istorp. Birgitta som hade en vag dröm om att bli lärare fick sommarjobb på kontoret på Strängbetong i Veddige 1973, och blev kvar.
– Det var helt annat då, mycket mindre och alla kände alla. De var snälla mot mig som var yngst, och såg till att jag fick skjuts till och från jobbet. När sommaren var slut erbjöds jag jobb som administratör och jag tackade ja.
GENOM ÅREN HAR Birgitta sett företaget växa. Hon arbetade med fakturor och inköpsräkningar 1968-2005, och summorna ökade betydligt genom åren. På 80-talet infördes datorer.
– Man har svårt att förstå hur det var förr. Vi delade ut lönen i kuvert med pengar till de anställda var 14:e dag. Som ung tjej gick jag med en låda med alla pengarna över planen till den plats där lönekuverten delades ut. Så skulle man inte göra idag (skratt).
Birgitta funderade de första åren på att börja plugga och bli lärare, men hade vant sig vid att tjäna pengar. Och så kom barnen. 1976 flyttade hon och maken Lars till en gård i Istorp där barnen är födda och uppväxta.
Förutom arbete på var sitt håll drev paret sitt lilla jordbruk med Hereford nötkreatur som fick gå omkring med sina kalvar till hösten eftersom de var amkor.
– NÄR JAG fick barn trodde jag att jag skulle sluta på Strängbetong, men jag blev erbjuden att arbeta deltid så jag kunde vara kvar. Det är jag glad över. När jag fick barnen arbetade jag 50 procent, när jag inte var föräldraledig, sen blev det 60 procent och sedan 2005 har jag arbetat 90 procent. Vi bor kvar i samma hus men en av våra söner tog över lantbruket för tio år sedan och har startat en gårdsbutik.
De tio senaste åren har Birgitta arbetat som löneadministratör på företaget, ett jobb hon har gillat.
– Det har varit stimulerande och utvecklade på ett annat vis. Jag har hållit mig uppdaterad, det kommer hela tiden nya avtal man måste följa. Jag arbetar med lönerna för enheterna i Veddige, Örebro och Norberg, det handlar om 400 anställda inom tre avtalsområden. Byggnads är ett av dem, och där finns det de mest speciella och komplicerade avtalen.
STRÄNGBETONG HAR genom åren blivit uppköpt och införlivats i allt större koncerner. Birgitta gillar inte den utvecklingen.
– Vi borde vara fler på en så här stor arbetsplats som i Veddige,,. men tjänster dras in och det görs omorganisationer så arbetsuppgifterna delas ut på olika enheter. Det var bättre förr, alla kände varandra, vi var som en familj och det var smidigare och mindre komplicerat.
När jag slutar kommer jag inte att ersättas av en ny, utan mina arbetsuppgifter kommer att läggas ut på fyra andra. Det är en tråkig utveckling. Så på ett sätt är det skönt att sluta nu.
SOM PENSIONÄR KOMMER Birgitta, som fyllde 65 år 1 juli, att inleda sin sommar som tidigare år.
– Vi kommer att vara i vår sommarstuga i Träslövsläge. Vi är där så ofta vi kan. Så småningom kanske jag går med i en förening. Och så tycker jag om att läsa.
"Vi delade ut lönen i kuvert med pengar till de anställda var 14:e dag. Som ung tjej gick jag med en låda med alla pengarna över planen till den plats där lönekuverten delades ut. Så skulle man inte göra idag"
BIRGITTA AXELSSON