Mam­man för­sök­te va­ra cool (och höll på att mis­sa sol)

Hallands Nyheter - - Livets Gång - Ce­ci­lia wer­ner

Vi kom­mer en och en halv mil. Sen tit­tar jag i min hand­väs­ka och kon­sta­te­rar: ”Jag glöm­de mitt kör­kort hem­ma”. Nu gör in­te det så myc­ket, jag ska än­då in­te kö­ra bil i Spa­ni­en. Men ef­ter 30 se­kun­der sä­ger min man: ”Mitt kör­kort är ock­så bor­ta! Det mås­te tril­lat ur min plån­bok och lig­ga kvar hem­ma.”

NU ÄR DET in­te lugnt läng­re. Ex­tremt o-lugnt är or­det.

Vi sit­ter i vår bil på mo­tor­vä­gen och vårt plan lyf­ter om 90 mi­nu­ter. En halv mil läng­re fram sit­ter vå­ra barn i en an­nan bil. Och i Spa­ni­en vän­tar en hyr­bil som vi mås­te ha för att kun­na ta oss till vårt hyr­da hus som lig­ger i li­ten-gul­lig-by.

Vi gör en U-sväng på mo­tor­vä­gen (nej, vi vän­der snällt och lag­ly­digt i Värö­bac­ka men jag har ald­rig ve­lat gö­ra en U-sväng så myc­ket som då) och kör hem.

Sam­man­bit­na.

"Vi gör en U-sväng på mo­tor­vä­gen (nej, vi vän­der snällt och lag­ly­digt i Värö­bac­ka men jag har ald­rig ve­lat gö­ra en U-sväng så myc­ket som då) och kör hem"

VÄL HEM­MA HIT­TAR vi mitt kör­kort, men in­te min mans. Det är han som är an­gi­ven som fö­ra­re på hyr­bi­len, men än­då. Till­ba­ka ut på mo­tor­vä­gen.

Kloc­kan är myc­ket. Pel­le pa­nik­mes­sar en gång i mi­nu­ten och för­kla­rar att han IN­TE tän­ker hop­pa på nå­got plan med si­na sto­ra­sys­kon. Det går än­då in­te för vi har pas­sen.

Det ös­reg­nar. Vi kör fort och får lätt vat­ten­pla­ning (no­te to self: byt slit­na däck i tid näs­ta gång). Kör för­bi olyc­ka: bil som fått vat­ten­pla­ning. Sak­tar ner och goog­lar nya bil­jet­ter till Ma­la­ga. Dags­pris: 6 500 kro­nor styck.

Vill slå nå­gon i hu­vu­det.

VET NI VAD det mest iro­nis­ka är? Att jag den­na gång, för förs­ta gång­en i mitt liv, in­te ha­de no­jat över att vi skul­le re­sa, och in­te tja­tat på al­la så vi kom i väg med mäng­der av tids­mar­gi­na­ler.

Var­för stres­sa? ha­de jag tänkt. Jag är stor nu! Resvan! Jag kan gli­da in på flyg­plat­sen och vif­ta med boar­ding­kor­tet (jag ha­de till och med boar­ding­kor­tet i MO­BI­LEN) och kom­ma i la­gom tid. In­te sit­ta i två tim­mar på Land­vet­ter och glo.

Jag för­sök­te va­ra cool. Och se vart det tog mig.

VI HANN. PÅ ett hår när. Och ef­ter att vi be­ta­lat typ två mil­jo­ner eu­ro för att bil­fir­man skul­le be­ha­ga by­ta till mig som re­gi­stre­rad fö­ra­re (#ha­ta­hyr­bils­fir­mor) ha­de vi två och en halv vec­ka i so­li­ga An­da­lu­si­en. Så fi­na och un­der­ba­ra att in­te ens mitt Instagram­kon­to kun­de kon­kur­re­ra med verkligheten.

Men jag ska ald­rig låt­sas va­ra ic­ke-neu­ro­tisk igen. Livs­far­ligt ju.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.