Visst ska vi ha fler lodjur!
Om fler lodjur skulle innebära att vi får färre rådjur i Halland, ser vi inte det som negativt, snarare tvärtom!
DJUR. Från naturvårdens sida reserverade vi oss nyligen mot ett beslut i länsstyrelsens viltförvaltningsdelegation. Beslutet gällde den så kallade förvaltningsnivån för lodjur i Halland. Delegationen beslöt att denna ska vara fem föryngringar, medan vi stödde det ursprungliga förslaget om sex föryngringar. Innan vi går vidare bör begreppet förvaltningsnivå förklaras. Det är först när en djurart uppnått denna nivå som det kan bli möjligt att besluta om licensjakt.
Nu kan skillnaden mellan fem och sex ses som obetydlig, men det är framför allt resonemanget bakom den lägre siffran som vi vänder oss emot. Egentligen ville jägarnas representant, med stöd från en moderat ledamot, att nivån skulle sättas ännu lägre (tre föryngringar). Förenklat kan det uttryckas som att jägarna vill att det ska ges möjlighet till jakt på lodjur vid en betydligt lägre stam än vad vi från naturvården anser.
DE ARGUMENT SOM framfördes till stöd för jägarnas förslag var dels att skydda fåraveln i Halland, och med fåraveln de öppna landskapen, och dels att Halland inte kan bära fler lodjur. Man hävdade också att räknat på skogsareal har våra grannlän beslutat om färre lodjur. Men så kan man inte räkna. Det är inte skogsarealen som begränsar lodjursstammen utan snarare bytestillgången. Halland är ett viltrikt län med en stor rådjursstam och en växande stam av den inplanterade dovhjorten. Dessutom är det faktiskt mycket ovanligt att lodjur angriper får. Om och när detta ändå händer, har vi möjlighet att besluta om skyddsjakt på den skadegörande individen.
Klämmer man jägarna på pulsen, är det istället två andra argument som ligger bakom att man vill jaga lodjur. Man ser lodjuret som en konkurrent om jaktbytet rådjur och man vill gärna få jaga lodjur som troféjakt. När lodjur skjuts under licensjakt, får nämligen jägaren behålla skinnet – och skinn från egenhändigt skjutna lodjur är mycket eftertraktade.
FRÅN NATURVÅRDENS SIDA ser vi som sagt gärna att vi får fler lodjur i Halland (enligt den senaste uppskattningen hade vi en egen föryngring 2016 och en som vi delade med ett grannlän). Vi ser en stark lodjursstam som ett kvalitetsbevis. Dessutom innebär en starkare lodjursstam ett ökat tryck på rävstammen, vilket med stor sannolikhet är positivt för många andra arter.
Om fler lodjur skulle innebära att vi får färre rådjur i Halland, ser vi inte det som negativt, snarare tvärtom! Vi har idag en alltför stor rådjursstam som bland annat innebär ett hårt betestryck på många träd och örter i naturen och därmed en negativ påverkan på den biologiska mångfalden. Dessutom leder det stora antalet rådjur till många viltolyckor (i genomsnitt nästan 1 300 per år i Halland under 2010-talet).
Anders Wirdheim ledamot för naturvårdsintresset i viltförvaltningsdelegationen
Tommie Fagerberg
ordförande Hallands Naturskyddsförening