Rissveds är tillbaka
MOUNTAINBIKE
”Final song” med danska Mø spelades högt i föräldrarnas källare under det där slitsamma träningspasset i vintras, och det var samma låt som hon alltid spelade inför förra säsongens tävlingar.
– Då började jag storgrina för det blev så känslosamt, jag hade inte lyssnat på den låten på länge. Jag är en väldigt känslosam person. Där tror jag att känslorna kom ikapp mig. Det var en fin stund för mig och jag skickade sms till mamma, pappa och min bror och tackade för allt, att jag förstått vad jag gjort, säger Jenny Rissveds till TT på Öland.
Vågskvalpet utanför Kallbadhuset i Borgholm brusar och Rissveds är på visit efter flera veckors träningsläger i Schweiz. Öland kring den 14 juli är alltid lite speciellt. Särskilt i trakterna kring Borgholms idrottsplats.
HIT KOMMER MÄNNISKOR som traditionsenligt hyllar kronprinsessan Victoria på födelsedagen, men hit kommer också den idrottare som kronprinsessan själv vill hylla med ett stipendium.
I år är det Os-guldmedaljören Jenny Rissveds.
– Det känns superkul, jag tänker ju inte så mycket på Os-guldet. Men det är tillfällen som dessa när jag tänker tillbaka och påminns om hur stort det var och hur stort det är.
SOMMARSPELEN I RIO de Janeiro gick mot sitt slut när Jenny Rissveds tog Sveriges andra Os-guld i mountainbike och blev ett namn på mångas läppar. Omställningen var total och uppmärksamheten blev enorm på nolltid. Livet blev stressat och pressat, berättar hon.
– Jag svävade nog på moln och kände inte direkt efter. Men allt runtomkring förändrades, mycket mer än vad det förändrade mig. Under vintern kände jag att det varit en tuff höst och många nya saker att ta sig an. Det var mer förfrågningar och jag känner att jag är en offentlig person nu, det är annorlunda, säger Jenny Rissveds.
VÅREN HAR OCKSÅ varit turbulent. Två dödsfall i familjen inom loppet av några veckor har tagit hårt. Träningen fick pausas, och tävlandet likaså.
– Allt i kombination blev för mycket så jag blev tvungen att dra i handbromsen, säger hon.
– Jag har bara mig själv att skylla, jag har ju tagit på mig saker för att det har varit kul för jag har haft kul på vägen. Det jag måste tänka på framöver är hur jag mår som person, helt enkelt för att fungera. I slutändan ska jag vara bra på att cykla och mår jag inte bra som människa kommer jag inte vara bra på att cykla heller.
Att berätta om den tuffa tiden är viktigt för Jenny Rissveds, och hon hoppas att det kan inspirera framför allt yngre tjejer.
– Det är viktigt att visa att man måste lyssna på kroppen också. Det är inte bara guld och gröna skogar efter en framgång, och så är det ju i yrkeslivet över lag.
Os-guldmedaljen hängdes runt Jenny Rissveds hals, men bragden var svårsmält och medaljens baksida visades. Mitt under ett tufft intervallpass, flera månader senare, började glädjetårarna att rinna och guldet sjunka in.
NU PAUSAR HON inte längre från träningen och siktet är inställt på tävlingsstart: Sm–tävlingarna i Värnamo nästa helg.
– Jag känner mig lite tryggare på hemmaplan och jag kommer att ha familjen där, så det blir lite som på gamla goda tiden när det började. Fysiskt är jag i bra form och kroppen svarar bra på träning, men huvudet behöver lite mer tid att återhämta sig innan jag är redo för den stora scenen igen, säger Jenny Rissveds.