Regina Lund: ”Nu kollar folk mig i ögonen”
JUBILAREN: REGINA LUND HAR VÄNT MOTGÅNGEN TILL FRAMGÅNG
Skådespelare, sångare, låtskrivare, poet, författare och konstnär. Det verkar knappt finnas något konstnärligt fält som mångbegåvade Regina Lund inte har ägnat sig åt, dessutom med märkbar framgång. Hon har gett ut nio album och haft runt 40 roller på teater, i tv-produktioner och film - allt från Ofelia i “Hamlet” på Riksteatern till hennes stora genombrott som sexiga sekreteraren Mona i tvserien “Rederiet”. För sin rolltolkning i “I hetaste laget” förärades hon 1995 med privatteatrarnas pris Guldmasken som bästa kvinnliga skådespelare i musikal. Hon nominerades 1999 till en Guldbagge för sin prestation i filmen ”Sjön”. Mycket, kan man tycka.
– NEJ, JAG tycker jag har gjort för lite. Varje morgon när jag vaknar känner jag att jag måste hinna med mycket mer, säger hon en somrig eftermiddag på Djurgården i Stockholm.
Denna närmast explosiva energi att ge sig hän i konstens spektrum har sin förklaring.
– Det är nog för att jag är skräckslagen och jobbar mot min blyghet och övergivenhet och känslan av värdelöshet.
Svärtan bottnar i föräldrarnas högljudda, råa och handgripliga bråk som utmynnade i en skilsmässa när hon var två år gammal. Pappa fick vårdnaden, men hon fick växa upp hos sina farföräldrar.
– Klart att jag kände mig övergiven.
Hemma hos farföräldrarna fanns det strikta rutiner, lugn och stillhet. Men under ytan pågick Reginas tankeverksamhet för högtryck.
– Jag fick lugn och ro till att tänka på hur jag skulle “explodera” när jag blev stor. Första gången jag exploderade var i smyg, när jag började på Teater- och Operahögskolan i Göteborg.
Men långt innan hon var 22 visste hon att hon skulle viga sitt liv åt skådespeleri.
– Pappa var teaterregissör och mamma dansare, klart att det påverkar – jag hade det i blodet!
Skådespelaren Regina Lund har inte upplevt så många “prinsesstårtor” i sitt liv. Däremot svärta, ofattbar övergivenhet och bröstcancer. Övergivenheten har mynnat ut i explosiv kreativitet, cancern har hon överlevt och hon tänker njuta som aldrig förr resten av livet.
FASTÄN HON FICK stora och tunga roller kände hon, ovanligt nog, stor dragning till lekfulla och lättsamma roller.
– Det var en större utmaning. Psykologiskt tunga roller var som att dricka ett glas vatten för mig. Jag har inte haft så många prinsesstårtor i verkligheten, min verklighet var rå och jag har sett mycket våld, misär och svåra känslor. Därför söker jag enklare känslor och tycker att romantiska komedier är så befriande.
Utöver sitt konstnärskap har hon länge odlat ett stort spirituellt intresse och bland annat arbetat som andlig vägledare och healer.
– Det är väldigt lustfyllt att hålla på med, men det har varit en extremt hård kamp att göra det och få respekt som skådespelare. Jag har märkt att folk i Sverige tycker att jag är jättekonsti.
För fyra år sedan fick hon diagnosen bröstcancer.
– Min första tanke var nej, inte nu! Det fanns så mycket mer jag ville göra och uppleva: kul grejer, partnerskap, kärlek. Min son gav mig kraft att överleva cancern, han är det bästa i mitt liv. Mina nästa 50 år vill jag njuta av livet på riktigt och lämna någonting substantiellt efter mig.