Sorg i hoppfull färgdräkt
När Laleh beskriver sig själv i dag, på sin egen twittersida exempelvis, skriver hon låtskrivare och producent. Inte artist. Hon har bott i Los Angeles det senaste. Hon skriver och producerar musik åt stora popartister, som Ellie Goulding, exempelvis. Men hon är ju artist också. Och 2016 kom albumet ”Kristaller”, som har föranlett sommarturnén som har stannat i Varberg.
DEN SOM STÅR i Socitetsparken på fredagskvällen och lyssnar lite lojt kommer troligtvis minnas färgerna, när den går hem. Lalehs konsert den här fredagskvällen i Societetsparken är en färgexplosion. Det är Bolibompa och gammaldags studio-tv samtidigt. Det är glitter och glada tillrop. Det finns nästan något kyrkligt över kvällen. Jorden, livet, barnen och kärleken hyllas. Från första förbandet Sousou Cissoko, genom andra förbandet Lisa Ekdahl, till Laleh själv.
DEN SOM STÖR sig på glada människor stör sig antagligen på Laleh. Men det gör de helt i onödan. För när man tar ett steg tillbaka och försöker förstå var all denna glädje kommer ifrån förstår man att den kommer av att hon har mött motsatsen. Det är bara någon som har upplevt sorg som kan göra en konsert så full av barnsligt ren glädje. Och det var just sorg som ledde fram till albumet Kristaller.
Laleh Pourkarim förlorade sin pappa i en olycka 1994. Hennes lillebror dog i en hjärtsjukdom när hon var liten och 2013, ungefär när albumet ”Colors” släpptes, dog även hennes mamma. Sedan den dagen är Laleh lämnad ensam kvar. Tre år senare kom albumet ”Kristaller” och låten ”Kristaller” är en av kvällens sista låtar. Också en av de bästa.
BARNEN PÅ FÖRÄLDRARNAS axlar viftar entusiastiskt med de egengjorda skyltarna med Lalehs namn. Parken applåderar. Det stora bandet hoppar och Laleh sjunger ”När paraden har tystnat i fjärran, och klockor och sånger vikt av, fylls salen upp med kristaller, som du lämnade kvar”. I låten ”Vårens första dag” som följer fortsätter glädjetjuten till textraderna:
”Låt mig finnas lite mer jag är inte beredd att dö, än.”
EFTER EN LITEN slinga av ”Live Tomorrow” från 2005 kommer ”Goliat” som sista låt. Den är, som resten av spelningen, härlig och peppig. Sedan sätter Laleh sig ner på scenen och det där mörka som har legat som små undertoner i allt det färgsprakande, får ta plats. Laleh möter ett ljus från marken. Som om hon satt vid sin mammas grav. Hon säger att det inte ska bli som förr, men att det ska bli bättre. Hon pratar om kristallerna som finns kvar och att hon inte är beredd att gå, än. Och så sjunger hon: ”Vi ska ta över, vi ska över världen. Vi ska bli stora. Vi ska bli mäktiga, haha.” Sedan riktar hon micken mot publiken. Men allt som går in är en stark stämma som ensam sjunger ut över parken: ”VI SKA GÖRA JORDEN HEL OCH VI SKA GÖRA VATTNET RENT”. Publiken kommer av sig, glömmer att sjunga och lyssnar bara på: ”VI SKA ALDRIG SKADA VARANDRA MER”.