”Sen hör­de jag värl­dens ex­plo­sion”

Hallands Nyheter - - Falkenberg - HÅ­KAN BERGSTRÖM 010-471 52 67 ha­kan.bergstrom@hn.se

– Så kom­mer en ex­plo­sion och jag får värs­ta chocken, berättade man­nen som är åta­lad för att ha or­sa­kat den sto­ra bran­den i gam­la gju­te­ri­et.

Han av­vek i tings­rät­ten in­te från det han hu­vud­sak­li­gen sagt he­la ti­den i för­hö­ren, att han in­te hade för av­sikt att or­sa­ka bran­den.

– Jag var ut­bränd och hade bör­jat få till­ba­ka mi­na ång­est­at­tac­ker, berättade han om sin all­män­na sin­nes­stäm­ning.

Han hade sent på kväl­len den 17 april åkt till sin fir­ma som var in­hyst i gju­te­ri­ets lo­ka­ler. Han var be­svi­ken och upp­rörd, dels ef­ter gräl med en an­hö­rig, dels ef­tersom han kän­de sig på­hop­pad av ett sms som han rå­kat se.

– Jag spar­ka­de till dun­ken och hade en ci­gar­rett i mun­nen, men jag upp­fat­ta­de in­te att nå­got rann ut, berättade han.

HAN HADE SE­DAN, en­ligt egen upp­gift, slängt sin fimp ut­an av­sikt att den skul­le ham­na i den brand­far­li­ga thin­nern som run­nit ut.

Fak­ta: Fort­satt rät­te­gång

* Rät­te­gång­en om bran­den i Fal­ken­berg den 17 april fort­sät­ter un­der tors­da­gen och möj­li­gen även fre­da­gen. En dom kan vän­tas först om ett par vec­kor. * Den åta­la­de man­nen är i 30års­ål­dern. Hans egen verk­sam­het var oför­säk­rad, så det fanns ing­en möj­lig vin­ning från för­säk­rings­peng­ar som kan för­kla­ra hans miss­tänk­ta age­ran­de. * Bran­den spred sig un­der nat­ten, total­för­stör­de den sto­ra bygg­na­den, gam­la gju­te­ri­et i ham­nen, där ett stort an­tal hy­res­gäs­ter hade verk­sam­he­ter el­ler la­ger och or­sa­ka­de ska­dor på i vart fall 70 mil­jo­ner kro­nor.

– Men sen hör­de jag värl­dens ex­plo­sion och för­stod vad som hänt. Do­ma­ren Annika Pers­son Ar­can­gi­o­li vil­le ha ett för­tyd­li­gan­de om vad han för­stod:

– Vad var det du fat­ta­de? För­stod du att det brann?

– Ja, jag såg ju rö­ken kom­ma. Och ing­en rök ut­an eld.

DET ÄR NATURLIGTVIS en av­gö­ran­de punkt, om han verk­li­gen in­såg att det brann när han se­dan gick ut ur lo­ka­len och kör­de hem. Men kans­ke ändå in­te den all­de­les av­gö­ran­de frå­gan, ef­tersom hans age­ran­de in­te nöd­vän­digt­vis be­hö­ver va­ra så lik­gil­tigt som det kan fram­stå. Dels sä­ger han sig all­mänt ha dim­mi­ga min­nes­bil­der från hän­del­sen, men kom­mer ihåg att han tit­ta­de in i gym­met bred­vid för att se att ing­en var kvar där som kun­de ska­das. Att han där­ef­ter kör­de hem i stäl­let för att lar­ma för­kla­rar han med att han in­te hade mo­bi­len med sig. Och väl hem­ma ef­ter kans­ke sex mi­nu­ter vill han min­nas att han med­de­la­de en kvinn­lig an­hö­rig att han or­sa­kat en brand.

– Jag tog då för gi­vet att hon skul­le ringa rädd­nings­tjäns­ten, sa han.

DOCK HAR DEN an­hö­ri­ga i för­hör in­te gett en rik­tigt li­ka ex­akt be­skriv­ning, men i vart fall för­stod hon att nå­got var på tok när han kom hem. Den an­hö­ri­ga be­gav sig då ome­del­bart till man­nens ar­bets­plats för att för­stå vad som hänt. När hon såg rö­ken ring­de hon rädd­nings­tjäns­ten, all­de­les ef­ter att en väk­ta­re slagit larm, cir­ka 15 mi­nu­ter ef­ter att bran­den star­tat. Om dom­sto­len god­tar man­nens be­rät­tel­se, är han i så fall en per­son som ska fäl­las för grov mord­brand?

– Men är det in­te så, med tan­ke på att det en­ligt ex­per­ter­na är svårt att an­tän­da thin­ner med en fimp, att du i själ­va ver­ket myc­ket ak­tivt har tänt på? und­ra­de åkla­ga­ren So­fia Co­rin.

– Ab­so­lut in­te, sva­ra­de man­nen.

Bild: HÅ­KAN BERGSTRÖM

ADVOKATEN. An­ders Eric­son fö­re­trä­der den åta­la­de: ”Han för­ne­kar grov mord­brand. Han har in­te haft nå­got upp­såt.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.