Japan som resmål har något för hela familjen.
RESOR: LANDET HAR NÅGOT FÖR BÅDE UNG OCH GAMMAL Oavsett hur gammal du är bjuder Japan på upplevelser utöver det vanliga. För barnen blir resan rena paradiset med finurliga ninjatempel, gigantiska Pokémonbutiker och bad i varma källor bland snöklädda berg
– Kolla, det står Pokémon Center där! Snälla kan vi gå dit?
Mycket riktigt, de gula bokstäverna i Pokémonloggan syns högt där uppe på husfasaden. Vi promenerar på en av huvudgatorna i Hiroshima och har precis besökt Peace Memorial Museum. Alla blev tagna av de personliga tillhörigheter och berättelser som vittnade om den 6 augusti 1945, när USA släppte atombomben som dödade 100 000 människor bara den första sekunden.
ALLA VI FYRA familjemedlemmar tog in olika lager av händelsen och det var mycket att bearbeta. Gulliga Pokémonfigurer är nog precis vad vi behöver just nu. Två timmar, två shoppingkassar och två nöjda barn senare är vi åter ute på gatan, med Pikachu-kakor i magen.
Att resa med barn i Japan är enkelt. ”Jag är kissnödig”-kommentaren, som ofrivilligt styr alla barnfamiljers rytm, har sällan orsakat mindre kaos. Närmaste toalett är aldrig mer än 50 meter bort, oavsett om man är mitt i parken, på tunnelbaneperrongen, i templet eller gallerian. Och de är allihop garanterat renare än din toalett hemma!
Vi reser till sju städer på 18 dagar. Resan är intensiv, men flyter på lika smidigt som japanerna rör sig över Shibuya Crossing (stans stora gatukors). Landets effektiva system med höghastighetståg som går på minuten underlättar, och de flexibla tågpassen möjliggör spontanitet längs vägen.
Respekten och tilliten människor emellan gör också att Japan känns säkert att resa i med barn. Småbrottslighet existerar knappt och du ser aldrig ett slagsmål på gatan, trots pulserande nattliv. Det ser den japanska maffian till, mot att de i gengäld får administrera sin del av brottsligheten i fred.
ATT HIROSHIMA ÄR känt för sina lokala ostron blir en glad överraskning och vi äter ostron i alla former till både mellis och middag. Staden med sina 1,2 miljoner invånare blir lite som ett andningshål på resan. Det finns ett lugn här som vi gillar, både i de centrala delarna och vid lekparkerna längs floden som går genom staden. Allt här är uppbyggt på nytt efter 1945, vilket blir en stor kontrast till Kyoto som vi besökt några dagar tidigare.
I Kyoto, med sina omkring 2 000 tempel slungas man ständigt mellan gammalt och nytt. Efter omröstning om Kyoto-schemat bestämmer vi oss för att titta närmare på Nijo-jo-borgen, shoguns tillhåll byggt på 1600-talet. Det som fascinerar mest är golven. De är byggda av lärkträ och ”sjunger” små melodier som påminner om näktergalens sång när vi hasar fram i strumplästen genom templets rum.
Med kurrande magar lämnar vi templet och slår oss ned i den lummiga trädgården utanför, där det lämpligt nog finns små matstånd
med grillspett och öl. Snart har vi försett oss med alla sorter. Hygienen är så god att man aldrig behöver vara orolig för att bli magsjuk. Oavsett var vi köper maten, på den fina restaurangen högt upp i skyskrapan eller i det lilla hålet i väggen i gränden, är maten tillagad med lika stor finess och kärlek och du kommer inte att bli besviken.
EN AV HÖJDPUNKTERNA på vår 18 dagar långa rundresa i Japan är Kanazawa. Under körsbärsblomningen i april är det svårt att inte ständigt tappa hakan av den dramatiska naturen, där floderna med turkosgrönt vatten sveper fram mellan snötäckta berg som kantas av lummiga bambuskogar och körsbärsträd. Kanazawa reste vi till, faktiskt enbart för att besöka Japans äldsta ninjatempel Myouryuji, även kallad ”Ninja-dera”. Besöket är bokat sedan flera månader och yngsta sonen behöver legitimera sig med pass för att bevisa att han fyllt sju år. Här tas man emot i grupp och guiderna pratar enbart japanska. Det går undan
när vi skuffas omkring mellan olika rum där de berättar om mystiska luckor i golvet, lönndörrar och hemliga tunnelsystem. Vi gör vårt bästa för att hinna bläddra i en pärm med engelsk information, översätta till svenska och viskande berätta för barnen innan det är dags att trippa vidare till nästa rum.
– Alltså ninjorna var så himla
smarta, viskar Pelle med stora, uppspärrade ögon.
HELA DEN VÖRDNADSFULLA inramningen till ninjatemplet gjorde det värt sitt besök, och det gjorde inget att vi inte förstod allt de sade under den guidade turen. Det utifrån sett ganska nätta lilla templet, med sina synliga fyra våningar, visade sig ha totalt sju våningar, 29 trappor och 23 rum.
Resan fortsätter till Takayama där vi ska bo på ett traditionellt ryokan med onsen. Ryokan är som ett herrgårdsboende med stark betoning på service, där frukost och middag i form av ett trettiotal mindre olika rätter ingår vid varje måltid. Ofta tillagar man maten själv på små individuella stekbord direkt på bordet. Onsen innebär bad i varma källor.
– Sorry, sorry, I don’t speak english, säger den unga kvinnan som ska visa oss till rummet, medan hon viftar ursäktande med händerna framför ansiktet.
Tjugo minuter senare har hon pratat oavbrutet och bland annat lyckats fråga om både längd och skostorlek på oss alla, för att kunna ta fram passande kimonos och tofflor.
Vi börjar och avslutar vår Japanresa i Tokyo, och när vi är tillbaka efter två veckors rundresa börjar till och med barnen bli lite blasé av allt vi har sett, upplevt, ätit och mött. När de inte ens orkar gå in på kaninkaféet vi passerar, där man enligt bilder får sitta och fika och samtidigt gosa med varsin kanin, inser vi att upplevelsekvoten är väl uppfylld för den här gången.