DAMERNAS NAKENBAD.
Traditionen att bada naken i Varberg är över hundra år gammal. HN har träffat några av badentusiasterna.
Det är en av hittills få varma dagar i juli och på damernas nakenbad i centrala Varberg samlas kvinnor för att njuta av bad och sol. Hit tar sig både stora och små men några som garanterat finns på plats är Marian Pelér, Åsa-kaisa Edfors och Marianne Johansson. De tillhör nakenbadets riktiga stammisar som tillbringar varje ledig tid på platsen som de beskriver som sin oas.
– Det här är paradiset tycker jag. Är man stressad och kommer hit och lägger sig så rinner stressen bara av. Här kan man ladda batterierna, säger Marianne Johansson.
Damernas, eller Skarpe Nord som är det officiella namnet, har varit hennes badplats sedan drygt tio år tillbaka. För Åsa-kaisa Edfors handlar det om närmare 30 år och Marian Pelér har varit nakenbadet trogen sedan slutet på 70-talet. Här har hon i nästan 40 år badat, solat, träffat vänner och sett platsen förändras.
– Det här är en plats för harmoni. Men det har hänt mycket - bland annat har bryggan förlängts och vi har fått bastu och utedusch. Det har förbättrats något oerhört. Och i dag är här mycket mer folk än för 40 år sedan, säger hon.
MEN VARFÖR BÖRJADE man bada utan kläder just här? Historien om nakenbaden sträcker sig över hundra år bakåt i tiden.
– I slutet av 1800-talet var området söder om fästningen ett stort stenbrott och längre söderut gick endast små stigar ner till baden. Då var det framför allt arbetarna som tog sig ner till stranden för att svalka sig efter dagens arbete. De hade inte några badkläder så männen badade nakna, säger Christina Andersson Wiking, 1:e antikvarie på Hallands kulturhistoriska museum.
Även kvinnor började bada längs med strandpromenaden men till en början i underkläder eller nakna. Män och kvinnor badade på separata ställen och de platserna är i dag fortfarande de aktiva nakenbaden: Goda Hopp, Skarpe Nord och Kärringhålan. Djupa Dräkt (Ankaret) slutade vara nakenbad för herrar år 1914. När strandpromenaden stod
klar 1912 blev baden mer tillgängliga för den breda publiken och det byggdes omklädningshytter och räcken.
– Att bada på den tiden var en klassfråga. Havsbaden söder om fästningen användes vid sekelskiftet 1900 framförallt av arbetarna. Varbergs borgerlighet och kurortsbesökarna gick till kall - och varmbadhuset med sina separerade bad för män och kvinnor, säger Christina Andersson Wiking och fortsätter:
– När sen arbetare och tjänstemän får två veckors semester på 30-talet blir strandbad vanligt och då samsades kvinnor och män i baddräkt på gemensamma stränder. Grunden till vår tids bad - och strandkultur tar sin början, men Varbergs nakenbad har sin egen dragningskraft som en könsuppdelad oas nästan mitt i centrala Varberg.
svenskarnas semesterperiod förlängts men intresset för sol och bad består. Men på damernas handlar det om mer än att bara ligga på stranden om man får tro de tre stammisarna.
– Här är avslappnat och alla kan prata med alla. Och det spelar ingen roll om man är lång, kort, tjock eller smal. Det är ingen som tittar eller bryr sig, säger Marianne Johansson.
– Jag tror det fostrar en viss inställning till kroppen att vara här. Att det inte är så viktigt hur man ser ut, tillägger Marian Pelér.
– Och det finns en social samvaro, vi rår om varandra. Om någon inte dyker upp så börjar man ju undra om det kan ha hänt något, säger Åsa-kaisa Edfors.
Själv brukar hon tillbringa runt tre timmar på nakenbadet varje dag när vädret tillåter.
– Hon är en lättviktare, säger Marian Pelér och skrattar.
Hon har nyligen börjat skriva boken ”Skarpe Nord - Damernas oas, inte bara bad” och för henne och många andra har tillvaron här blivit en livsstil.
– Man styr sitt liv efter damernas. Häromdagen tackade jag nej när grannen bjöd in mig till kaffe klockan tre för då är jag alltid här, säger hon.
De tre nakenbadsentusiasterna ser positivt på badets framtid.
– Det är kul att det är så många unga tjejer här. Det går liksom i arv och det är bra så att inte kommunen får för sig något och ändrar på den här platsen, säger Marian Pelér.
- vad säger de om ryktena om att det finns speciella platser för stammisarna där ingen annan får lägga sig? Åsa-kaisa Edfors dementerar snabbt.
– Nej! Det stämmer inte alls, det måste du skriva. Det är bara att komma och knö ner sig mellan tanterna. Visst brukar man lägga sig på de platser där man har legat förr, det gäller väl de flesta personer. Men här får alla ligga var man vill.