”En förklädd demokrati”
Val i Venezuela på söndag – president Nicolás Maduro styr landet mot diktatur
Till tonerna av den omåttligt populära låten ”Despacito” försöker Venezuelas president Nicolás Maduro vinna sympati inför söndagens val, då en ny – och mycket omstridd – konstituerande församling ska utses. Det som står på spel är inget mindre än demokratin.
Iförd en knallröd och rymlig skjorta presenterade Nicolás Maduro nyligen i statlig tv sin egen version av hitlåten, med originaltexten utbytt mot förhärligande ord om den konstitution som komma skall.
Den 30 juli väljs en ny konstituerande församling, ett superorgan med 545 ledamöter, med rätt att skriva om konstitutionen efter regeringens önskemål. Valet i sig är anpassat så att mindre valkretsar, där presidenten har många anhängare, väger lika tungt som storstadsregionerna där oppositionen samlar sitt största stöd.
– Att skriva om grundlagen är som att riva sönder regelboken under pågående match. Det förvärras av att den församling man nu väljer knappast kommer att vara representativ för Venezuelas befolkning. Valet sker på regeringens villkor och oppositionen vägrar delta, säger Fredrik Uggla, professor i Latinamerikastudier vid Stockholms universitet.
Genom att tala om allmänna val försöker de regeringstrogna, ”chavisterna”, ge sken av ett rättvist val. Men ingenstans talas det om ett lika val, poängterar Fredrik Uggla.
– Det här är ett typexempel på när diktaturen dyker upp förklädd till demokrati, säger han.
Ingenting av detta skulle ha varit möjligt om landet hade haft en fungerande Högsta domstol som värnat den nuvarande konstitutionen, framhåller Uggla. Han syftar på att Maduro snabbt placerade regimtrogna domare i Högsta domstolen efter att det regerande socialistpartiet förlorade makten i parlamentet till oppositionen. På så vis har regimen lyckats runda misshagliga beslut i parlamentet.
Oppositionen har inlett en generalstrejk och uppmanar till bojkott av valet, och utsåg nyligen 13 ”skuggdomare” i protest mot regimen. Men oppositionen är splittrad och saknar en samlande kraft. Fackföreningsrörelsen är inte heller särskilt stark och så länge arbetarna inom oljeindustrin inte går ut i strejk i Venezuela, som är helt beroende av det svarta guldet, har generalstrejkerna ingen avgörande betydelse.
– Oppositionen vill ha nyval till presidentposten, att få bort Maduro är det krav som de kan samlas kring. Det de kan hoppas på är att det sker någon form av inre palatskupp, att centrala delar av chavismen också inser vansinnet i det som håller på att ske och tar sin hand från Maduro.
Ett annat scenario är om militären skulle göra uppror på bred front, men än så länge syns inga tecken på det.
Tills vidare kan Maduro fortsätta att hålla i taktpinnen. ”Uttryck dina åsikter fredligt och lugnt, och må hoppet lysa i din själ”, lyder den till oigenkännlighet förvandlade texten i presidentens version av ”Despacito”.
Helena Nordenberg/tt