Kämpen David fyller 30 år
KÄMPE: MED ENVISHET OCH LIVSGLÄDJE TAR HAN SIG FRAMÅT.
En allvarlig skidolycka för sex år sedan kunde ha blivit slutet. Men i morgon fyller David Gustafsson 30 år.
I morgon fyller David Gustafsson 30 år och bara det faktum att han lever är värt att fira.
– Det är väl kul att fylla år men jag känner mig inte som 30 direkt. Och åren efter olyckan har ju inte blivit som det var tänkt, säger jubilaren.
DAVID HAR ALLTID gillat skidåkning. Familjen började åka utförsskidor när David var i femårsåldern och intresset växte med åren. Detsamma gällde skickligheten och modet.
Men den där lördagen i mars 2011 var det något som gick snett. Exakt vad som hände vet ingen, David har själv inget minne av vare sig olyckan eller veckorna före. Men efter att ha passerat ett stup och en sluttning med sten och is blev han liggande medvetslös.
När han vaknade efter flera veckor kunde han inte gå, svälja eller prata. Då hade han dessutom överlevt en kraftig blödning och livshotande lunginflammation.
– Mina tidigaste minnen är från slutet av maj, jag var hemma på permisson över midsommar men jag fick inte komma hem från Halmstad förrän den 7 september, berättar han.
EFTER EN MÅNAD på sjukhus i Österrike fick han flyga till Sverige och Halmstad. Där började rehabiliteringen. Inledningsvis var det osäkert om han över huvudtaget skulle kunna gå igen.
I början var målet att sitta små stunder i rullstol, sedan att gå med hjälp och successivt gå lite längre. David behövde pushas men snart kom envisheten tillbaka och han kämpade sig vidare. Och så sent som i maj i år sprang han Göteborgsvarvet för tredje gången efter olyckan.
– Balansen är inte lika bra och jag vinglar när jag går och springer. När jag springer lopp finns det alltid de som tror att jag har vätskebrist och vill ta mig av banan, säger David och visar upp ett intyg som berättar om hans svårigheter.
Olyckan förändrade Davids liv. Förut fick han köra bil och han arbetade som snickare. Efter olyckan får han inte köra bil eftersom synfältet tagit skada. Att jobba som snickare är inte möjligt, balansen saknas och den vänstra armen, som bröts vid olyckstillfället, är inte lika rörlig som den högra.
– Det är inte samma liv som förut men jag försöker se positivt på det som händer. Jag har varit med om mycket som jag inte fått uppleva om livet rullat vidare utan olyckan. Jag har träffat nya människor och fått ett annat liv. Jag är tacksam över att jag är här.
Han framhåller att han fått fantastisk vård, både i Österrike och i Sverige och att han träffat många fina personer inom vård, rehabilitering och samhällets omsorg.
– De har också varit envisa, de har stöttat mig och trott på mig och det är jag glad för.
MUSIK BETYDER MYCKET för David. Han går gärna på konserter och före olyckan spelade han gitarr men det går inte längre. Återigen är det vänsterhanden som krånglar. Det har gjort att han börjat sjunga i stället. Vid skolavslutningen sjöng han tillsammans med en kamrat och vid brorsbarnets dop sjöng han solo i kyrkan.
– Jag är bra på att anpassa mig, jag vill lösa problem. Mitt mål är att få ett arbete som jag klarar av. Jag vet inte vad men får jag drömma så skulle jag vilja jobba med musik eller utförsåkning.
Trots att skidorna nästan tog hans liv så fortsätter David att åka. Året efter olyckan följde han med familjen på skidsemester. Alla var lite nervösa i början men hjärnskadan hade inte raderat bort åkglädjen.
– Jag älskar att åka skidor men nu för tiden tar jag inga risker, säger David.
Den 5 mars 2011 förändrades David Gustafssons liv. En allvarlig skidolycka i Österrike resulterade i en traumatisk hjärnskada och livet hängde på en skör tråd.