Låt er in­te blän­das av kråk­silv­ret

Hallands Nyheter - - Ledare - MA­RIA HALDESTEN 010-471 53 70 ma­ria.haldesten@hn.se

Ta­ket glän­ser och fjäl­len blän­ker, till och med torn­flag­gan är i topp. I den Var­bergs­ka vil­las­ta­den står nu en färg­stark ku­liss som det tyd­li­gen lätt att lå­ta sig för­fö­ras av. Åt­minsto­ne att dö­ma av vis­sa kom­men­ta­rer i so­ci­a­la me­di­er. ”Nu måt­te väl al­la grin­pel­lar tap­pa mål­fö­ret, se så fint det blev”. Un­ge­fär så lå­ter det li­te varstans. För un­der det tom­ma täl­tet bygg­des det trots allt upp ett hus är hyf­sat likt det gam­la. Och vem bryr sig då om att fönst­ren sit­ter li­te an­norlun­da, att det sil­ver­blän­kan­de ta­ket in­te ser ut rik­tigt som för­ut, att hu­set be­gå­vats med en li­te an­norlun­da in­gång än se­nast, att bal­kong­en på över­vå­ning­en be­stämt har bli­vit li­te stör­re...? Hu­set blev ju än­då fint ”re­no­ve­rat”. El­ler in­te.

FÖR DET ÄR ju egent­li­gen in­te en re­no­ve­ring vi ta­lar om. In­te hel­ler är det en ex­akt ko­pia av det hus som nyss stod där. Den som vill kan roa sig med den klas­sis­ka bild­le­ken ”finn x fel” och upp­täc­ka en hel del för­änd­ring­ar även av den ex­te­ri­ör som in­te fick för­änd­ras. Bygg­her­rar­na har lik­som ko­kat ihop gam­la ori­gi­nal­rit­ning­ar med ny­a­re och upp­fört ett slags ”ny-heijls­ka med va­ri­a­tion”.

HUR MÅNGA FJÄLL el­ler brä­dor som finns kvar av ori­gi­na­let, om någ­ra, har vi ing­en aning om. San­no­likt in­te bygg­nads­nämn­den hel­ler. Det vi vet är att det gam­la hu­set revs.

Om man in­te kö­per dim­ri­då­er och bort­för­kla­ring­ar vill sä­ga. För trots att den av­hop­pa­de an­tik­va­ri­en slog larm om att riv­nings­för­bu­det in­te re­spek­te­ra­des, och fick stöd av kri­tis­ka po­li­ti­ker i kul­tur­nämn­den, gjor­de bygg­nads­nämn­den en helt an­nan be­döm­ning.

DET­TA TROTS ATT bild­be­vi­sen i hös­tas ta­la­de sitt tyd­li­ga språk – det ga­pa­de tomt ba­kom pre­sen­ning­ar­na – an­såg nämnd och för­valt­ning att där stod ett hus. De slog fast att den som läm­nar blott en bråk­del av en gam­mal vägg har gjort vad som krävs för att hu­set in­te ska an­ses ri­vet i ju­ri­disk me­ning.

Med den vi­da och ge­ne­rö­sa tolk­ning­en av la­gen gjor­de sig Var­berg till åt­lö­je lan­det runt. För själv­klart spreds histo­ri­en om det för­svun­na hu­set som en löp­eld.

Nå­väl, ett skämt på pin­sam­ma po­li­ti­kers be­kost­nad kan var­ber­gar­na för­stås le­va med. Sånt kan dess­utom snabbt va­ra glömt, sär­skilt om ko­pi­an ser nå­gorlun­da ut.

DET ALL­VAR­LI­GA I den här histo­ri­en är att den Var­bergs­ka tolk­ning­en av ett riv­nings­för­bud ger mind­re se­ri­ö­sa bygg­her­rar näs­tan hur fria hän­der som helst. Hus som pe­kats ut som bygg­na­der av vä­sent­ligt kul­tur­in­tres­se av högs­ta klass – och då var­ken får för­änd­ras el­ler ri­vas – kan i prak­ti­ken up­pen­bar­li­gen be­hand­las li­te hursom­helst.

OCH FAK­TUM ÄR att det finns gott om bygg­na­der i Var­berg där fas­tig­hets­ä­ga­re ex­em­pel­vis gär­na skul­le vil­ja läg­ga till en bal­kong, el­ler fixa en al­tan, kanske en punsch­ve­ran­da, men be­dömt att hu­sets K-märk­ning omöj­lig­gör det­ta. Plöts­ligt står dock ny­byg­get i Vil­las­ta­den där som ett le­van­de be­vis på att möj­lig­he­ter­na up­pen­bar­li­gen är oänd­li­ga i Var­berg. En fa­sad­för­änd­ring här, en takänd­ring där, är ju up­pen­bar­li­gen ba­ra att klub­ba ige­nom. För det är väl in­te så att ba­ra vis­sa per­so­ner kan räk­na med grädd­fil ge­nom bygg­nads­nämn­den?

Kom dock ihåg det­ta: att byg­ga upp ku­lis­ser, pa­sti­scher, el­ler ald­rig så hyf­sa­de ko­pi­or är nå­got helt an­nat är god bygg­nads­vård. Och po­li­ti­ker som slar­var med up­pen­ba­ra san­ning­ar byg­ger in­te för­tro­en­de .

Bild: MA­RIA HALDESTEN

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.