Snabbheten tog henne till EM
Det har gått fort för Shanice van de Sanden, både på planen och i fotbollskarriären. Men inte förrän nu sitter passningarna. – Jag är tillräckligt bra nu, jag är viktig för laget, säger hon.
Den färgstarka 24-åriga nederländskan är numera en av nyckelspelarna i landslaget – och en av dem som det svenska Em-laget fruktar mest inför lördagens kvartsfinalmöte i Doetinchem.
Men fotbollen kom in sent i hennes liv. Som tolvåring hemma i Utrecht sprang hon fort upp till sitt rum efter skolan och satte sig vid datorn för att chatta med sina kompisar.
– EN GRANNE frågade varför jag aldrig var ute. Han sa att han skulle sätta mig i fotboll, att jag kanske skulle gilla det. Under första träningen skadade jag mig i låret, säger hon med ett skratt vid pressträffen på det nederländska fotbollförbundets träningsanläggning.
– Men sen gick det fort. Jag vann mästerskap med laget, kom med i U17-landslaget och U19-landslaget och 2009 fick jag debutera i A-landslaget som 16-åring. Jag var med till EM i Finland men fick aldrig spela.
Redan från starten av fotbollskarriären levde hon på sin snabbhet.
– Jag vet inte var den kommer ifrån, kanske från pappa, säger hon.
PAPPAN HAR DOCK inte varit närvarande i van de Sandens liv, mamma och mormor är däremot väldigt viktiga för henne.
Efter de första landskamperna som 16-17-åring petades hon av den dåvarande förbundskaptenen Roger Reijners, och det tog fem år att ta sig tillbaka in i laget.
– Det var väldigt frustrerande. Förbundskaptenen sa att jag inte var tillräckligt bra. Jag skrev ner allt han sa att jag behövde förbättra. Det var en kort lista på småsaker som jag tränat hårt på, säger hon och utvecklar:
– JAG KOM alltid med fart, men när jag skulle slå sista passningen eller inlägget hade jag kvar farten. Ibland måste man sakta ner för att kunna slå precisa passningar. Jag har blivit mycket bättre på det, men behöver bli ännu bättre. Det är tillräckligt bra för landslaget, jag är viktig för laget.
Hon kom tillbaka i landslaget 2015. Och när en spelare skadade sig fick van de Sanden chansen att åka med till VM i Kanada samma år.
– Jag grät av lycka när jag blev uttagen, för det var samma förbundskapten som petade mig. Det kändes fantastiskt!