Ett otyg­lat liv pas­sar Axa och Jo­han­na

La­gom till 40-års­da­gen har Jo­han­na Lun­dqvist i Bö­sarp hit­tat rätt. Med nystar­tat fö­re­tag, in­ten­sivt ska­pan­de och en väx­an­de för­må­ga att ”ta­la” med häs­tar har li­vet ald­rig va­rit bätt­re.

Hallands Nyheter - - Livets Gång - JUBILAR: "JAG HA­DE EN TUNG RYGGSÄCK ATT BÄ­RA, TILL SLUT KOM ALLT I KAPP" KA­RIN HYLANDER li­vets.gang@hn.se

Med ett pek­fing­er på var­de­ra si­dan av Ax­as bringa får Jo­han­na Lun­dqvist sin häst att bac­ka bak­åt i ha­gen, ut­an tyg­lar och sto­ra åt­hä­vor.

– Ston är gans­ka en­vi­sa men det är jag ock­så. Hon tog över ett tag ef­tersom jag var en all­de­les för då­lig ledare. Men så bör­ja­de jag ta lek­tio­ner för Jör­gen Sch­wartz och trä­nar Axa myc­ket från mar­ken. Nu står hon still där jag stäl­ler hen­ne.

DET ÄR KÄNS­LA, mer än tan­ke, som gäl­ler när Jo­han­na ar­be­tar med går­dens häs­tar. Det är bra för dem – och bra för Jo­han­na, sär­skilt att kun­na gö­ra det en stund mitt på da­gen när hon be­hö­ver en pa­us.

– Häs­tar­na gör att jag kla­rar stress på ett helt an­nat sätt, sä­ger hon.

Ri­dit har hon gjort se­dan ti­o­års­ål­dern och dröm­men om en egen häst har all­tid fun­nits där. Sam­ma sak är det med det kre­a­ti­va ska­pan­det, nå­got som har följt hen­ne ge­nom al­la år och som hon nu kan äg­na sig åt dag­li­gen ge­nom företaget Nolsa Creo, som fyl­ler ett år i da­gar­na.

GE­NOM NOLSA CREO hjäl­per hon and­ra fö­re­tag med vi­su­ell mark­nads­fö­ring. Hon ar­be­tar med in­ne­håll till webb­si­dor och tryckt ma­te­ri­al och de­sig­nar även lo­go­ty­per. Två gång­er i må­na­den le­ve­re­rar hon il­lust­ra­tio­ner till tid­ning­en Kvälls­stun­den. Dess­utom tar hon bröl­lops­bil­der, fa­mil­je­och gra­vid­fo­ton och häst­bil­der åt pri­vat­per­so­ner.

Eget, fritt ska­pan­de finns det ock­så ut­rym­me för in­om företaget. I vå­ras ställ­de hon ut si­na mål­ning­ar i la­dan och tan­ken är att hon ska fort­sät­ta med det och kanske även er­bju­da and­ra en kre­a­tiv plats på går­den.

– Jag skul­le gär­na ar­be­ta med kre­a­ti­vi­tet och lä­kan­de i kom­bi­na­tion. I allt jag gör vill jag för­med­la en käns­la. Många som såg ut­ställ­ning­en blev väl­digt be­rör­da.

Jo­han­na är upp­vux­en i ett hem präg­lat av an­tro­po­so­fin. Hon gick på wal­dorf­sko­lan Kristof­fer­sko­lan i Brom­ma he­la sin grund­sko­le- och gym­na­si­e­tid. De te­o­re­tis­ka stu­di­er­na ha­de hon svårt för men det fanns myc­ket ut­rym­me för kre­a­ti­vi­tet.

– Hem­ma ha­de vi ing­en TV. Jag satt och ri­ta­de istäl­let, be­rät­tar Jo­han­na. Dröm­men var att bli konst­när. – Men jag vå­ga­de in­te sat­sa på det yr­ket, det är för osä­kert. Istäl­let bör­ja­de jag lä­sa konst­ve­ten­skap i Lund. Det blev en fil kand till slut, sä­ger hon.

TAN­KEN ATT BLI lä­ra­re föd­des och Jo­han­na kom­plet­te­ra­de konst­ve­ten­ska­pen med stu­di­er i re­li­gi­on och sam­hälls­ve­ten­skap för att kun­na un­der­vi­sa i fler ämnen än bild. Uni­ver­si­tets­stu­di­er­na kän­des li­te som en re­vansch – hon kla­ra­de visst det te­o­re­tis­ka! – men sam­ti­digt sak­na­de hon det kre­a­ti­va. Där­för gav hon sig själv två år med foto, teck­ning, må­le­ri, ke­ra­mik och gra­fik på Ös­ter­lens folk­hög­sko­la.

– Där bör­ja­de jag få själv­käns­la i mitt ska­pan­de. Men jag ha­de en tung ryggsäck att bä­ra och till slut kom allt i kapp mig.

Det hän­de när hon just på­bör­jat ut­bild­ning­en på Lä­rar­hög­sko­lan i Möln­dal. Jo­han­na kra­scha­de och blev sjuk­skri­ven för ut­bränd­het. Rädd­ning­en blev två vis­tel­ser på kurs­går­den Bara­va­ra i Da­lar­na.

Un­der re­ha­bi­li­te­ring­en fick hon an­ställ­ning på För­e­nings­rå­det. När hon an­sågs fullt ar­bets­för igen blev det tim­mar på Hal­lands länsmu­se­um för att se­dan få en prak­tik på Be­ta Pe­da­gog i Skäl­linge. Där fick hon tes­ta att ar­be­ta med gra­fisk de­sign och pro­dukt­fo­to­gra­fe­ring.

VÄGEN TILL STÖR­RE själv­käns­la och bätt­re må­en­de tog fle­ra år och har kan­tats bå­de av glädje och sorg. Jo­han­na hit­ta­de sin Ro­ger re­dan un­der åren i Lund och de har bott på hans mors för­äld­ra­hem se­dan 2005, först un­der som­rar­na och se­na­re per­ma­nent. Till­sam­mans har de fått tre barn – två le­van­de flic­kor och en flic­ka som dog i slu­tet av gra­vi­di­te­ten.

– Jag föd­de hen­ne än­då på van­ligt vis och kun­de ta till mig bar­net som jag viss­te att jag skul­le be­gra­va. Det är jag väl­digt tack­sam för att jag kun­de gö­ra, sä­ger Jo­han­na och fort­sät­ter:

– Men det var en tuff tid. Vi för­lo­ra­de hen­ne den 26 ja­nu­a­ri 2012 och jag blev gra­vid igen näs­tan di­rekt. Det gjor­de att jag gick och var gra­vid i över ett år.

DEN SVÅ­RA UPP­LE­VEL­SEN har stärkt ban­den mel­lan hen­ne och Ro­ger men sor­gen kom­mer de att få le­va med. På log­väg­gen häng­er en tav­la som har fått ti­teln ”Den 26 Ja­nu­a­ri”. Mo­ti­vet är ett sto med kas­tat föl.

– Den sä­ger väl allt, sä­ger Jo­han­na.

Och än­då. Jo­han­na mår bra i dag och kän­ner att hon som egen­fö­re­ta­ga­re på lands­byg­den för förs­ta gång­en i li­vet har hit­tat sin grej, en till­va­ro där he­la hon får rum.

– Jag har ing­en ål­dersno­ja alls och ab­so­lut ing­en öns­kan om att va­ra tju­go år igen! Och jag kom­mer att fi­ra med en stor fest. Här har vi ju lo­ka­ler till det!

GEMENSAMT SPRÅK. Med hän­der­na och krop­pen får Jo­han­na sitt svens­ka halv­blod Axa (med även hol­ländsk stam) att

Bild: KA­RIN HYLANDER

kän­na sig trygg och för­stå vad hen­nes äga­re vill.

Bild: KA­RIN HYLANDER

VI­DA VYER. Jo­han­na är upp­vux­en i Stock­holm men har all­tid sett det som en själv­klar­het att hon en dag skul­le bo på lan­det. Hun­den Stu­re trivs ock­så med na­tu­ren in­på knu­ten.

Bild: KA­RIN HYLANDER

KÄNS­LA OCH KRE­A­TI­VI­TET. Det är Jo­han­na Lun­dqvists led­ord. Mål­med­ve­ten som hon är har lo­gen på Nolsa nu för­vand­lats till gal­le­ri.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.