Stock­holm under krigs­å­ren

SÖREN BONDESON Lögn­en är en an­nan san­ning (Ord­front)

Hallands Nyheter - - Kultur & Nöje - BJÖRN GUNNARSSON kultur@hn.se

Kanske är det lögn, kanske är det sant att för­fat­ta­ren Sören Bondeson fun­nit ett ma­nu­skript i ett gam­malt värm­ländskt öde­hus. Kanske är det sant att det­ta ma­nu­skript för­fat­tats av en viss Ax­el Se­ve­rin, pa­ti­ent på Sä­ters be­ryk­ta­de fas­ta pa­vil­jong i 38 år, och att det san­nings­en­ligt be­skri­ver vis­sa av­gö­ran­de hän­del­ser i Stock­holm hös­ten och vin­tern 1941. Hän­del­ser som på­ver­kar and­ra världs­kri­gets ut­gång.

MEN FÖR­MOD­LI­GEN ÄR det in­te sant. Upp­läg­get lik­nar en klas­sisk me­ta­fik­tiv ram­hand­ling, det ”upp­hit­ta­de ma­nu­skrip­tet”. All­de­les sant är emel­ler­tid att brö­der­na Jacob och Mar­cus Wal­len­berg gjor­de af­fä­rer med Na­zi­tyskland i lönn­dom, och att de, må­na om att skyd­da si­na ka­pi­tal­in­tres­sen i förs­ta hand, även ha­de kon­tak­ter med väst­mak­ter­na. Bul­van han­te­ring­en av ak­ti­er i I G Far­ben och Bosch drog till sig USA:S in­tres­se ef­ter krigs­slu­tet, och det kräv­de sen hel del­för h and­lig n s skick­lig­het och för­mod­li­gen en och an­nan dim­ri­då för att Wal­len­bergs­fä­ren skulle kun­na sling­ra sig ur di­lem­mat.

Bon­de­sons fik­ti­ve Sä­ter­pa­ti­ent job­bar som vakt­mäs­ta­re på En­skil­da Ban­ken, och kom­mer då och då i di­rekt­kon­takt med brö­der­na Wal­len­berg. Han um­gås i bo­hem­kret­sar, har ett för­flu­tet som sjö­man och en minst sagt trass­lig och trau­ma­tisk barn­dom. Han är nå­got av en my­to­man, och eftersom han in­te di­rekt är den skar­pas­te kni­ven i lå­dan blir han ut­nytt­jad som nyt­tig idi­ot i en här­va av spi­o­nage och avan­ce­rat kon­traspi­o­nage. Vack­ra kvin­nor, dub­be­la­gen­ter, sko­ja­re som hand­lar med stu­len ju­disk egen­dom fö­re­kom­mer, jäm­si­des med van­li­ga ar­be­tar­sjå­a­re och små­fiff­la­re.

BONDESON HAR SOM många för­fat­ta­re fö­re ho­nom dra­gits till den no­ir­stäm­ning som an­tas ha vi­lat över Stock­holm under krigs­å­ren. Mil­jöstu­di­er­na är mi­nu­ti­ö­sa, in­te­ri­ö­rer­na från ruf­fi­ga hy­res­rum, flot­ta re­stau­rang­er och öl­sjapp är tro­vär­di­ga om än ibland kanske li­te väl et­no­gra­fis­ka.

Det går in­te att lå­ta bli att kän­na sym­pa­ti för den stac­kars Ax­el, som egent­li­gen mest är för­vir­rad och in­te har så myc­ket kun­skap om stor­ka­pi­ta­lets och stor­mak­ter­nas spel. Kanske är han en halvt psy­ko­tisk my­to­man som över­dri­ver sin egen roll, när han för­ser de al­li­e­ra­de med sä­ker­hets­klas­sat ma­te­ri­al. Han är ba­ra en bric­ka, ett bon­de­of­fer som till slut spär­ras in på grund av ett mord på en sä­ker­hetspo­lis. Bon­de­sons ro­man är allt­så en va­ri­ant på histo­ri­en om an­ti­hjäl­ten som ut­an att han rik­tigt viss­te om det, fam­lan­des i blin­do, bi­drog till att räd­da världen. Som thril­ler­läs­ning du­ger den all­de­les ut­märkt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.