De flyr ”dzud”
Nytt klimat tvingar mongoler att överge nomadlivet
De drömde om det glittriga storstadslivet, och hamnade i Ulan Bators jurt-slum. Men många tycker ändå att det är bättre än den hårda tillvaron ute på Mongoliets vidder, där den fruktade ”dzud” härjar om vintrarna.
De ligger utströsslade i backarna runt huvudstaden, stora områden med nedgångna jurtor, eller gerer som de egentligen ska kallas i Mongoliet. Runda tält med en kamin i mitten. 35-åriga Jamiynsurengiin Olzods bostad är likadan här som ute på de sägenomspunna slätter där hon växte upp. Bara mer sliten och inträngd bland tusentals andra.
– Det är svårt här. Men livet på landet är ännu svårare, säger hon till nyhetsbyrån AFP:S reporter inne i geren, där hon bor med sina tre barn.
Jamiynsurengiin Olzod ingår i en inflyttningstrend som gjort att Ulan Bator, Mongoliets huvudstad, har vuxit till bristningsgränsen. Allt fler mongoler överger landets traditionella nomadiska liv.
En orsak är densamma som på många andra håll i världen: längtan efter utbildning och västerländskt välstånd. Men Mongoliet har också en speciell faktor, det fruktade väderfenomenet dzud (zud).
Dzud innebär extra torra, heta somrar som följs av extremt kalla vintrar, ner till 50 minusgrader – trots att Mongoliet ligger på liknande avstånd från ekvatorn som exempelvis Italien och Frankrike. Höstregnen uteblir i stort sett numera, vilket slår mot växtligheten så att djuren får mindre att äta.
– Jag saknar verkligen de där höstdagarna, säger 68-årige Begzsuren Nyangaa, som ännu inte har gett upp nomadlivet, till brittiska The Guardian.
– Klimatet har förändrats så mycket. Man kan säga att vi bara har två årstider kvar.
38-årige Altansukh Purev såg sig tvungen att söka sig till storstaden när hans djur utraderades bokstavligen över en natt häromvintern.
– Vi förlorade 39 av 40 kor och nästan 300 får. Korna strövade i väg i snön och kom aldrig tillbaka. Och när vi vaknade på morgonen hade alla fåren frusit ihjäl, säger han till The Guardian.
– Vi hade förlorat allt, och beslöt oss för att ge oss av hit till Ulan Bator omedelbart.
Dzud är inget nytt fenomen, men forskare bedömer enligt AFP att det blir allt värre på grund av de klimat- förändringar människans beroende av fossila bränslen innebär. Den gångna vintern dukade enligt statistiken tiotusentals, kanske hundratusentals, av mongoliska nomaders djur under i kylan.
Samtidigt bågnar Ulan Bator under migrationstrycket. Det finns inte direkt någon annanstans för flyende nomader att ta vägen. Huvudstaden är Mongoliets enda storstad. Till ryska metropoler är det hundratals mil, och mongoler som lyckas flytta dit har för TT vittnat om rasism och utanförskap.
För att ta sig in i Kina måste man korsa den bistra Gobiöknen, och till Peking är det över 1000 kilometer. Ulan Bators borgmästare såg sig enligt AFP i vintras tvungen att införa tillfälliga restriktioner för inflyttning.
Den nye presidenten, den forne brottningsmästaren Khaltmaa Battulga, växte själv upp i en ger i huvudstaden, i områden där Världsbanken beräknar att arbetslösheten ligger på minst 60 procent. Vid tillträdet i mitten av juli svor 54-årige Battulga att utrota fattigdomen.
Frågan är dock hur det ska gå till. Turisterna lockas av det väglösa landskapet, med oändliga vidder där hästentusiaster ordnar världsberömda ridsemestrar. Men gästskarorna är små, landet är långväga och dyrt att flyga till.
Tågresenärer kommer i större mängder längs den berömda Transmongoliska järnvägen, som tar 6–7 dygn mellan Peking och Moskva respektive S:t Petersburg. Många stannar dock knappt till i Mongoliet. Så Mongoliets stora ekonomiska hopp heter Oyu Tolgoi. Det är ett gruvområde med koppar och guld som ska byggas ut till gigantiska nivåer och sedan stå för en tredjedel av landets bruttonationalprodukt, är det tänkt.
Men Oyu Tolgoi ligger isolerat i södra Mongoliet och ger inte många arbetstillfällen i huvudstaden. Många mongoler befarar också att den brittiskbaserade gruvjätten Rio Tinto lägger beslag på det mesta av rikedomarna.
Jamiynsurengiin Olzod är trots allt nöjd över att sonen och döttrarna nu går i skola, även om promenaden dit är tre kilometer. Tillsammans med sin syster kan hon tjäna hyfsat med tögrög – den mongoliska valutan – genom att sy den traditionella mongoliska kappa som kallas deel. Men de har bara en gammal symaskin att dela på.
– Det enda jag vill ha nu är en ny symaskin, säger hon till AFP.
Henrik Samuelsson/tt