Allra bäst om korten inte synas
ORDKRIG. Ordkriget mellan USA och Nordkorea måste snarast upphöra. Det ena förflugna ordet efter det andra kan få mycket allvarliga konsekvenser. Även utan att någon egentligen avsett detta.
LEDARE 11/8. Donalds Trumps förfärliga uttalande om att ytterligare hot mot USA från diktaturregimen i Nordkorea kommer att mötas med ”eld och raseri” följdes av liknande hot från Pyongyang. Från den nordkoreanska huvudstaden kom nämligen svaret att ”dialog är inte möjlig för en sådan kille” (Trump). Detta tillsammans med att en detaljerad plan för ett angrepp mot vattnen runt det amerikanska territoriet Guam nu ska tas fram, gör situationen mycket allvarlig.
LÄGET BLIR INTE i något avseende bättre av att den amerikanska linjen är så otydlig och dubbel. Det kan förvisso ibland ingå i förhandlingar att spela ”bad cop” och ”good cop” (elak respektive snäll polis). Men när insatserna är så stora och tonläget så högt som just nu, är sådant agerande ytterst tvivelaktigt.
Det råder ingen tvekan om att stormakten USA besitter en militär förmåga som vida överstiger Nordkoreas. Detta främst när det gäller kärnvapenbaserade system. Om man ser till de mer konventionella vapnen är det jämnare, särskilt mot bakgrund av att ett förhoppningsvis högst eventuellt krig skulle komma att föras i Nordkorea.
DET ÄR DÄRFÖR ingen liten bestraffningsexpedition eller något minikrig för att slå ut Nordkoreas troligtvis ganska begränsade kärnvapenarsenal eller missilkapacitet som är aktuellt. Att som i Irak övermanna och avsätta en grym diktator ter sig som en mycket svår uppgift med tanke på den stora reguljära militärkapacitet som landet besitter.
Till diplomatiskt agerande hör att man respekterar sin motpart (om än högst formellt), avstår från ordkrig och undviker att uppträda provocerande. Inget av detta vägleder de båda nu aktuella regimerna. Tvärtom. Kim Jong Un, men än mer så Donald Trump, känner uppenbarligen ett stort behov av att bedriva ett spel för hemmaopinionen. Att i något avseende ge efter eller ge intryck av svaghet vore förödande.
VILKA KORT DONALD Trump sitter med är ganska känt. Men inte hur han är beredd att spela dem. Under valrörelsen gjorde han här som i övrigt uttalanden som visade på stor okunnighet och oerfarenhet. Ett exempel var hans korkade men förhoppningsvis mest retoriskt menade fråga: ”Om vi nu har kärnvapen, varför kan vi inte använda dem?”
Kim Jong Uns kort är mer okända. Beskedet om att man arbetar med en plan för att attackera vattnen kring Guam kan vara ren bluff. Om Jong Un är beredd att sätta en sådan i verket vet vi inte heller. Endast en sak är helt säker: Allra bäst är om vare sig Jong Uns eller Trumps kort synas!
INSATSEN ÄR förvisso begränsad och det uppnådda resultatet ska inte överdrivas. Men det nordkoreanska frigivandet av en livstidsdömd kanadensisk pastor på torsdagen inger ändå visst hopp. Sverige spelade här en roll och borde tillsammans med andra även kunna göra det i huvudfrågan.
Att i något avseende ge efter eller ge intryck av svaghet vore förödande.