Ska ba­ra goog­la li­te först

Hallands Nyheter - - Livets Gång - CE­CI­LIA WERNER

Om jag tar bort min fa­milj så är det nog mi­na hun­dar jag äls­kar mest. Och vän­ner­na så klart. Sko­ja ba­ra. My one and on­ly true lo­ve är fem tum stor och har ett namn som bör­jar på Sams och slu­tar på ung. (Och vem för­sö­ker jag lu­ra? Som om fa­mil­jen skul­le kom­ma fö­re den?)

DET ÄR BA­RA att tit­ta på sva­ren på föl­jan­de frå­gor:

Vem är det jag tre­var pas­sio­ne­rat ef­ter om jag vak­nar på nat­ten?

Svar: Min mo­bil

Vem är den förs­ta jag vänder mig till på mor­go­nen?

Svar: Min mo­bil

Vem får mig att skrat­ta? Vem kom­mu­ni­ce­rar jag med? Vem har jag mest fy­sisk kon­takt med?

Svar: Min mo­bil.

Hur kän­ner jag mig när jag är ut­an den? (Över­gi­ven, för­vir­rad, som en halv män­ni­ska.)

Hur kän­ner jag när jag tror att den är bort­tap­pad el­ler död? (Pa­niksla­gen! Ång­est­fylld! Förkros­sad!)

Hur blev den­na lil­la rek­tangu­lä­ra skärm min all­ra kä­ras­te och när­mas­te vän? Och vem är det egent­li­gen som styr i vår re­la­tion?

TA BA­RA DET här med böc­ker. På ett år har jag in­te läst en en­da bok. Och då är jag upp­född på böc­ker! Jag har i och för sig lyss­nat

Hur blev den­na lil­la rek­tangu­lä­ra skärm min all­ra kä­ras­te och när­mas­te vän? Och vem är det egent­li­gen som styr i vår re­la­tion?

på 503 000 ljud­böc­ker un­der sam­ma tid, men det är in­te sam­ma sak. För när jag lyss­nar på ljud­bok gör jag and­ra sa­ker, på sam­ma gång. Pro­me­ne­rar med hun­dar­na. Ploc­kar ur disk­ma­ski­nen. Sor­te­rar tvätt.

Och det är fan­tas­tiskt att kun­na för­gyl­la mås­te-sa­ker med en bra bok i öro­nen. Men det är fort­fa­ran­de in­te sam­ma sak som att lä­sa.

FÖR NÄR JAG lä­ser en bok, då gör jag ing­et an­nat. Jag sit­ter stil­la och sugs in i en an­nan värld. Ti­den för­svin­ner, och om­giv­ning­en.

Det en­da som hörs är det lil­la prass­let när jag blädd­rar. Ing­en disk blir ut­ploc­kad. Ing­en tvätt vikt. För jag är nå­gon an­nan­stans. Och jag tän­ker: Om mo­bi­len har fått mig, bok­ma­lar­nas bok­mal, att slu­ta lä­sa böc­ker – hur kons­tigt är det då att många barn ald­rig bör­jar lä­sa på rik­tigt?

Så nu jäklar! Nu ska det bli änd­ring. Jag ska häv­da mitt vär­de i den här re­la­tio­nen och vi­sa var (bok)skå­pet ska stå.

PÅ MITT NATTDUKSBORD lig­ger en rik­tig bok, med pär­mar och si­dor av pap­per. Jag har fått den av en vän och jag vet att den är bra.

Var­je kväll ska jag lä­sa en stund och jag bör­jar NU, så fort jag är fär­dig med den här tex­ten och stängt ner lap­top­pen jag har på ma­gen.

Ska ba­ra kol­la Instagram först. Men det går fort. Lo­var.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.