”Det bäs­ta band jag spe­lat med”

MU­SIK: PER GESS­LE UPP­TRÄ­DER PÅ HEM­MA­PLAN I KVÄLL

Hallands Nyheter - - Kultur & Nöje - 010-471 51 61 jow@hn.se

En plats som fram­kal­lar många min­nen för Per:

– Oj! Sol och moln. Jag tän­ker på väl­digt många miss­lyc­ka­de för­sök att lä­ra mig sim­ma när jag var li­ten. Det lyc­ka­des till sist, men in­te på Brot­tet!

– Ma­za­rin-gi­get 2003 var fan­tas­tiskt. Det är en väl­digt vac­ker plats och publi­ken ver­kar tri­vas ext­ra bra där. Vi gjor­de väl nå­gon Gyl­le­ne­spel­ning där ock­så när Marie (Fredriksson) kom upp och gäs­ta­de på ”När al­la vän­ner­na gått hem”?

Fem kon­ser­ter, tre i Sve­ri­ge och två i Fin­land, åter­står ef­ter Brot­tet – en tur­né som bör­ja­de den 6 ju­li i Helsing­borg och 20 spel­ning­ar se­na­re kom­mer att ha setts av drygt 130 000 per­so­ner med, så här långt, slut­sålt på sex plat­ser och pu­blik­re­kord på två.

– Ja, det har bli­vit en all­de­les för­träff­lig re­sa! Det är all­tid ner­vigt med nya mu­si­ker i ban­det och i just det här fallet blan­dar jag ju lå­tar från he­la min kar­riär vil­ket var svå­ra­re än jag trod­de, med­ger han.

– Jag me­nar, det är väl­digt stor skill­nad på mi­na so­lolå­tar som of­tast ut­går från akus­tis­ka in­stru­ment och Rox­et­te-spår som of­tast är mer kom­plexa och ar­ren myc­ket mer ”so­fisti­ke­ra­de”.

– FÖR ATT in­te ta­la om Gyl­le­ne Ti­der-lå­tar­na som kom­mer ifrån ett helt eget uni­ver­sum. De har va­rit svå­rast att spe­la för det här ban­det ef­tersom des­sa mu­si­ker är helt en­kelt li­te ”för bra” och kom­mer in i Gt-värl­den från ett helt an­norlun­da håll. Jag var tvung­en att av­bry­ta re­pen i Ty­lö­sand någ­ra gång­er för att skrat­ta när vi för­sök­te spe­la vis­sa lå­tar. Vi lät som ett då­ligt Gyl­le­ne Ti­der-co­ver­band. Fast nu är allt fix­at! skrat­tar Per. Vad var det störs­ta frå­ge­teck­net in­för tur­nén och vil­ket blev det störs­ta ut­rops­teck­net?

– Frå­ge­teck­net var att få allt ma­te­ri­al att lå­ta bra med just den­na sätt­ning. Fi­ol, pe­dal ste­el, tre gi­tar­rer ibland, fem per­so­ner som sjung­er. Det var nya för­ut­sätt­ning­ar för mig.

– Men slut­re­sul­ta­tet blev över all för­vän­tan; det­ta är nog det bäs­ta band jag spe­lat med! Jag hop­pas verk­li­gen att få spe­la med al­la fler gång­er. Vi trivs väl­digt bra ihop bå­de på och ut­an­för sce­nen.

– He­le­na Jo­sefs­son är en sång­ers­ka i ab­so­lut världs­klass. Ola Gustafs­son på pe­dal ste­el och gi­tarr pre­sen­te­ra­des för mig som Sve­ri­ges bäs­ta mu­si­ker och jag är böjd att hål­la med. Han är grym. Ma­lin-my Wall kom­mer från Holmsund och spe­lar fi­ol på ope­ran i Stock­holm men är über­vass på country­fe­la ock­så. Och man­do­lin. Och sång. Andreas Dahl­bäck ha­de jag hört för­ut när han trum­mat med Ulf Lun­dell och han är en klip­pa som kan va­ri­e­ra sin stil så den pas­sar oli­ka låt­ty­per.

– DE AND­RA tre är ju mi­na fa­vo­ri­ter från förr; Christof­fer Lun­dquist, Cla­rence Öfwer­man och Mag­nus Bör­je­son. Vi har spe­lat ihop i många år. Så jag är i go­da hän­der. Hur myc­ket har ni ju­ste­rat och änd­rat un­der re­sans gång?

– Mer än van­ligt fak­tiskt. Vi har an­pas­sat pro­gram­met till vil­ken dag vi spe­lar. Fre­dag/lör­dag är det mer upp­tem­po på grund av mer al­ko­holin­tag hos publi­ken. Festival är li­ka med kor­ta­re kon­sert då fler ar­tis­ter poc­kar på upp­märk­sam­het. Och var­dags­gigs är det läng­re set med li­te fler akus­tis­ka lå­tar.

– Vi re­pa­de in väl­digt många lå­tar och har dess­utom tes­tat än­nu fler på soundchec­ken. Ha­de tur­nén va­rit än­nu läng­re så ha­de vi änd­rat än­nu mer. För det är ett band som kla­rar av det mesta.

Vil­ken el­ler vil­ka lå­tar har över­ras­kat dig mest?

– ”Små­stads­prat” har bli­vit en ny stor som­mar­låt ute bland folk, det för­vå­na­de mig li­te. Hal­va låten är ju in­stru­men­tal och så­da­na kom­po­si­tio­ner bru­kar få det svårt på ra­di­on och hos den bre­da mas­san, men den har verk­li­gen sla­git ige­nom. Vis­sa and­ra lå­tar hin­ner man knappt bör­ja spe­la in­nan allsång­en tar över och det känns all­tid li­ka ga­let. Jag är lyck­ligt lot­tad när det gäl­ler så­dant.

Vad har du gjort mel­lan tur­né­sväng­ar­na?

– Jag har va­rit hem­ma i Halm­stad. Träf­fat vän­ner och job­bat med nya lå­tar. Jag har någ­ra coo­la pro­jekt på G. Ing­en rast, ing­en ro.

Så det har bli­vit nya lå­tar un­der tur­nén?

– All­tid!

Nu kan du boc­ka av än­nu nå­got som du in­te ti­di­ga­re gjort. Vad skul­le va­ra näs­ta sto­ra mu­si­ka­lis­ka ut­ma­ning?

– Jag vill fort­sät­ta min re­sa. Nya lå­tar, nya sam­ar­be­ten, fler tur­né­er. Jag vill bli bätt­re på det mesta, att kom­mu­ni­ce­ra, fin­sli­pa.

Och Gyl­le­ne Ti­der? Näs­ta år är det ju 40 år se­dan som ban­det bil­da­des...

– Oj. Ing­et är pla­ne­rat men det blir sä­kert en run­da till. Vi mås­te pas­sa på så länge al­la le­ver. Ti­den går fort. Och det är ett fan­tas­tiskt li­tet band. Det ock­så!

JAN-OWE WIKSTRÖM

Drygt 130 000 per­so­ner kom­mer att ha sett tur­nén ”En vac­ker kväll” när Per Gess­le den 26 augusti slår sitt sista ac­kord i fins­ka Borgå. Men i kväll är det Brot­tet i Halm­stad som gäl­ler.

”Jag blan­dar ju lå­tar från he­la min kar­riär vil­ket var svå­ra­re än jag trod­de.”

PER GESS­LE

Bild: PER WAHLBERG

PÅ HEM­MA­PLAN. Det är 14 år se­dan som Per Gess­le se­nast spe­la­de på Brot­tet, men i kväll når hans ”En vac­ker kväll-tur­né” Halm­stad.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.