Päls är det etis­ka va­let för den mil­jö­med­vet­ne

Hallands Nyheter - - Ordet Är Fritt -

RE­PLIK på in­sän­da­ren ”Stäng mink­far­men i Glom­men” (7/8).

MIL­JÖ.. I en in­sän­da­re för ett par dagar se­dan bak­ta­las ett för lands­byg­den vik­tigt och välskött fö­re­tag på ett så ose­ri­öst och ogrun­dat sätt att det är mest pin­samt för in­sän­dar­skri­ben­ten själv. Vi sva­rar gär­na men öns­kar in­te sän­ka oss till sam­ma lå­ga ni­vå, ut­an hop­pas att fak­ta från verk­lig­he­ten ska ge en mer rätt­vi­san­de bild av nä­ring­en än in­sän­dar­skri­ben­tens fria fan­ta­si­er.

TILL ATT BÖR­JA med: För den som bryr sig om mil­jön är päls och and­ra na­tur­ma­te­ri­al det bästa etis­ka va­let man kan gö­ra - till skill­nad från fos­sil­ba­se­ra­de ma­te­ri­al är ju päls en helt för­ny­el­se­bar till­gång. Allt fo­der som an­vänds in­om minknä­ring­en är bi­pro­duk­ter, det som blir över då vi äter. Om in­te minknä­ring­en fun­nits, skul­le det kos­ta re­sur­ser att de­stru­e­ra det­ta, och i frå­ga om fis­ken, ha­de skräp­fisk och över­skott dum­pats i ha­ven och bi­dra­git till över­göd­ning. Bi­pro­duk­ter­na från minknä­ring­en - krop­par­na - blir till bi­o­gas och bio­die­sel, vil­ket gör att fär­re fos­si­la bräns­len be­hö­ver pum­pas upp - va­re sig till driv­me­del el­ler till de ener­gikrä­van­de, pe­tro­le­um­ba­se­ra­de flee­ce­plagg och plast­päl­sar som fö­re­språ­kas av djur­rättslob­byn istäl­let för na­tur­päls, och or­sa­kar sto­ra pro­blem med mikro­plast­par­tik­lar i ha­ven.

GÖDSELN FRÅN MINK är myc­ket rik på na­tur­ligt kvä­ve och fos­for och väl­digt ef­ter­frå­gad hos växtod­la­re - vil­ket bi­drar till att hål­la ne­re konst­göd­sel­pro­duk­tio­nen och över­göd­ning­en av ha­ven. Osv. Och då har vi än­då in­te be­rört det fak­tum att na­tur­päls har myc­ket lång livs­längd jäm­fört med vil­ket an­nat kläd­ma­te­ri­al som helst.

AL­LA DE TU­SEN­TALS per­so­ner som de se­nas­te åren be­sökt en svensk mink­gård vet ock­så att al­la gårds­min­kens be­hov av na­tur­ligt be­te­en­de till­go­do­ses: Obe­grän­sad till­gång till mat och vat­ten, be­rik­ning, lek­sa­ker, lya och fy­ra ni­vå­er i höjd att rö­ra sig på. Brunst, par­ning och föd­sel sker på helt na­tur­lig väg och föl­jer dyg­nets och års­ti­der­nas väx­ling­ar, pre­cis som hos gårds­min­kens vil­da släk­ting­ar. Ing­en inse­mi­ne­ring, ka­stre­ring el­ler ku­pe­ring sker, val­par­na stan­nar hos mo­dern så länge de am­mar, be­ho­vet av av­skild­het hos vux­na djur till­go­do­ses. Dju­ren ut­sätts ald­rig för trans­port el­ler stress, osv. Gårdsmin­ken är se­dan långt över hund­ra ge­ne­ra­tio­ner an­pas­sad till gårds­li­vet och mänsk­lig han­te­ring, vil­ket är för­kla­ring­en till att den är så lugn och har­mo­nisk. Eto­logs­tu­di­er be­kräf­tar att ste­re­o­ty­pi­er in­te upp­står hos da­gens ung­djur och att räds­la el­ler ag­gres­si­vi­tet är myc­ket ovan­ligt bland svens­ka gårds­min­kar, och vid läns­sty­rel­sens kon­trol­ler av svens­ka går­dar är 98 pro­cent av kon­troll­punk­ter­na ut­an an­märk­ning.

AL­LA SOM ÄR in­tres­se­ra­de av att yt­ter­li­ga­re för­kov­ra sig om en nä­ring vik­tig för svensk lands­bygd, som ger ar­bets­till­fäl­len och ex­portin­täk­ter och som pro­du­ce­rar va­ror av värl­dens bästa kva­li­tet, är mer än väl­kom­na att be­sö­ka oss och se ef­ter själv. Vå­ra går­dar är all­tid öpp­na för be­sök, där­för att vi vet att verk­lig­he­ten är vår bästa vän, och okun­ska­pen vår störs­ta fi­en­de.

Jo­han Da­lén

vd för svensk minknä­ring

Bild: OLA FOLKESSON

MINKFRÅGAN. Det finns fle­ra mil­jö­med­vet­na aspek­ter av min­k­in­du­strin, me­nar in­sän­dar­skri­ben­ten.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.