Per har egen humlegård
Det började med ett ölintresse och lite hembryggning. Det slutade med en humleodling. Nu är Per Wigermo i Torpa mitt uppe i skörden av de aromatiska kottarna.
Svensk humle är en bristvara. I Torpa utanför Varberg försöker Per Wigermo göra något åt saken. Han har startat en provodling med 125 plantor.
Humleplantorna slingrar på sju meter höga linor, fästa i vajrar mellan stabila ledningsstolpar. Långt där uppe vajar kottarna i vinden, som ett limegrönt flaggspel över Tolvsgårds marker utmed 41:an.
– Det började med mitt ölintresse. Samtidigt skrev jordbrukstidningarna mycket om suget efter humle. Jag såg en nisch, berättar Per Wigermo om sin lilla försöksodling.
Att försörja en familj på ett 60 hektar stort jord- och skogsbruk med traditionell inriktning är inte helt lätt i dag. Visst brukar Per Wigermo markerna på Tolvsgård men han är också snickare, med firman Kulturbygg i Tolvsgård, och driver, tillsammans med hustrun Johanna Wigermo och kompanjonen Charlott Wettberg, Varbergs Ridskola. Men Per skulle vilja jobba hemma mer, med den egna jorden.
HUMLE ÄR DOCK inte så lättodlat som man skulle kunna tro med en tillväxt på flera decimeter om dagen när växtsäsongen sätter i gång.
– Humleodlingen går inte att jämföra med det vanliga jordbruket och det finns ingen att fråga. Än så länge kör jag ekologiskt för det finns inga godkända preparat för bekämpning i humleodlingar. Men mögel-, svamp- och insektstrycket är högt. Bland annat har jag fått mycket löss på rankorna, säger Per bekymrat.
Hösten 2015 satte Per de 125 plantorna i kanten av den uråldriga betesmarken och i år kan han för första gången ta en lite rejälare skörd. Han har satsat både på gamla, svenska kulturarvssorter och på förädlade sorter från kontinenten.
DE SVENSKA SORTERNA är redan plockade. När de mognade i augusti ringde Per sina kompisar innan han drog ner till odlingen, sänkte ner vajersystemet och skar av rankorna. Sedan lastades de på en vagn och kördes hem till gården där vännerna hjälpte till att plocka av kottarna.
– Sedan torkar jag dem i 35 graders värme på galler med hjälp av en värmefläkt, säger Per.
Det är viktigt att torkningen går fort samtidigt som det inte får bli för varmt. De aromatiska ämnena i humlen är lättflyktiga och tål varken luftens syre eller fukt, så direkt efter torkningen vakuumförpackas kottarna och hamnar i frysen.
Tanken är att närbelägna Byaregårdens Brygghus ska använda dem i sin ölproduktion. Precis som andra mikrobryggerier har de nämligen svårt att få fram svensk humle till produktionen.
– Bryggmästaren Robert Olsson har provbryggt en omgång på min humle från i fjol och det blev bra. Vi hade en fantastisk höst förra året så kvalitén på kottarna blev jättefin, säger Per.
NU ÅTERSTÅR DET att se hur resten av årets septembermånad blir. De utländska sorterna, som ger en högre avkastning, tar längre tid på sig att mogna än de gamla svenska och håller just på att övergå från blom till kottar. Får de bara lite sol och värme kommer de att hinna mogna, de också.
”Utländska öler behöfwa icke at föreskrifwas före wåre Swenska magar; ty det wore at gå öfwer sjön efter Watten”
CARL VON LINNÉ