Jämställdhetspolicyn får inte bara bli ett papper, utan måste genomföras i praktiken.
I PRAKTIKEN. Det är inga större fel på förslaget till policy för jämställdhet och mångfald i arbetslivet i Varbergs kommun. Men hur det ser ut i praktiken är av allt att döma en annan sak.
LEDARE 12/9. En av de frågor som de högsta politikerna i Varberg ska behandla vid sitt möte nästa tisdag är policy för jämställdhet och mångfald i arbetslivet. Ett vackert formulerat dokument har utarbetats på personalkontoret. Det har antagits av flera organ och det är inget som tyder på att det skulle gå annorlunda i kommunfullmäktige.
OCH VI HAR ingen anledning att kräva det heller. I dokumentet sägs de rätta sakerna, de som ska göra Varbergs kommun till en attraktiv och inkluderande arbetsgivare. Man vill ”motverka diskriminering och främja allas lika rätt i frågor om arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor samt utveckling i arbetet”. Detta oavsett diskrimineringsgrund.
På kommunens arbetsplatser ska det självklart råda nolltolerans mot ”alla former av diskriminering, trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier”. Det finns absolut inget att invända mot detta. Inte heller mycket att tillägga.
Men hur ser det ut i praktiken? Ja, ett, om än begränsat, exempel på att det förefaller att finnas brister i jämställdheten när det gäller lönesättningen, kunde vi läsa om i HN i går. De sex högsta lönerna bland kommunens anställda, inklusive bolagen, utgår alla till män. På ”tioitopp”-listan finns det bara tre kvinnor med. Och då i botten. Inte verkar det särskilt jämställt!
NU GÅR DET naturligtvis inte att döma ut kommunens jämställdhetsarbete bara efter hur lönen sätts för de högsta tjänstemännen. Det finns självklart många olika faktorer som påverkar detta. Att vd:n, en man, för det marknadsnära bolaget Hallands Hamnar, dessutom ägt gemensamt med Halmstads kommun, har högre lön än vd:n för det ytterst kommunnära avfallsbolaget med mera, Vivab, är kanske inte så konstigt. Det finns i alla fall fler möjligheter till förklaring än att det skulle bero på bristande jämställdhet.
Då är det svårare att förstå varför chefen för barn- och utbildningsförvaltningen, en kvinna, har lägre lön än den man som leder socialförvaltningen. Även om nu inte skillnaden i månadslön, 2 500 kr, är så stor.
Som framgick av citaten ovan handlar det aktuella policydokumentet inte bara om jämställdhet och mångfald. Väldigt viktiga punkter utgörs av nolltoleransen mot diskriminering.
Men även här finns det en del i övrigt att önska när det gäller det praktiska arbetet. Eller för att vara exakt, det har funnits det. För enligt den senaste medarbetarenkäten var det hela nio procent som hade blivit kränkta av en kollega under de senaste tolv månaderna. Fem procent hade blivit det av en chef och elva procent av elever eller brukare. Tyvärr måste även en del föräldrar räknas in bland de som kränker.
DET HÄR ÄR givetvis både olyckligt och oacceptabelt och måste så klart motverkas kraftfullt. För när den teoretiska preciseringen av vad som gör Varberg till en god arbetsgivare går att formulera på en A4, genomläst på ett par minuter, krävs det säkert en mindre bok och åtskilliga timmar för att få detta att fungera i praktiken i hela kommunen. Icke desto mindre måste det göras!