Ibland kommer man in i ett riktigt röjarflow

Alla som känner mig vet att jag gillar grejer. Fina grejer, fula men roliga grejer, gamla grejer, bra att ha-grejer, trasiga grejer som jag ska laga så fort jag hinner, stora som små grejer. Det finns de som tycker att vi har lite mycket grejer, till exempel min sambo som i grunden är minimalist. Det är väldigt konstigt tyckt. Jag gillar att se på det som att vi helt enkelt har ett stort utbud av grejer. Behöver du en grej så kommer du hit! Vårt hem är lite som en grejkyrkogård, allt ingen annan vill ha men som kan vara bra till något hamnar förr eller senare hos oss. Det är mitt kall.

Men till och med jag tycker att det kan vara otroligt befriande med ett rejält röj! Det finns två Malinar: Samlar-malin och Röjar-malin. Den sistnämnda lämnar i regel bara sitt mörka tillhåll två gånger om året. En gång på våren och en gång på hösten. När vinterjackorna ska in i garderoben, och när de ska ut igen.

IBLAND KOMMER MAN in i ett riktigt röjarflow. Allt som man tidigare hållit i, tittat tveksamt på och sedan lagt in i garderoben igen för att ”jag kan ha den när jag målar eller något”, packas plötsligt ner i säckar. En till tippen och en till skänk. Ibland kanske det går lite väl fort, som under mitt röj i somras.

HELT UTAN FÖRVARNING flög Röjar-malin i mig och plötsligt upplevde jag något som närmast kan beskrivas som en utomkroppslig upplevelse. Jag såg mig själv slita ut allt innehåll från skohyllorna i hallgarderoben för att sedan packa ner doja efter doja i olika påsar. Jag kunde inte göra någonting för att hindra mig själv, jag var helt vild!

Jag får helt enkelt hoppas på ännu en mild vinter. Och blir det riktigt kallt kanske jag kan låna ett par skor av min sambo.

RÖJAR’N LADE NER båda mina par vinterkängor i en soppåse! Nog för att det ena paret var två nummer för stora och det andra ett nummer för små. Och att båda läckte. Men ändå, de var bättre än inga alls. Nu kommer hösten, jag har sett den med mina egna ögon, och efter den jäkeln kommer vintern. Och då kommer jag stå där och huttra, jag som har frysfobi och allt. För så lätt åtgärdat är det inte, jag kan inte bara gå in i en butik och köpa kängor. Nej nej nej. Först och främst ska jag ha råd, och för det andra så är jag så omständig när jag ska gå i affärer att jag inte ens orkar ta med mig själv till stan.

JAG FÅR HELT enkelt hoppas på ännu en mild vinter. Och blir det riktigt kallt kanske jag kan låna ett par skor av min sambo. HAHAHA nej just det, han har ju PÅ FULLT ALLVAR storlek 47. I och för sig så har jag nog lite grejer som hade passat perfekt för att fylla ut skor med…