Norskt val visar på profilfrågors styrka
Fruktbart att koncentrera sig på politik snarare än på det politiska spelet. Mathias Grimpe
LEDARE 13/9. Norska valresultatet gav ett tydligt besked. Statsminister Erna Solberg och hennes parti Høyre, fortsätter i fyra år till, om än med en besvärlig uppgift att ena borgerligheten. Arbeiderpartiet fick däremot ingen hög utdelning. Och svensk lärdom är främst att det visar hur riskabelt det är för ett parti att ta ut en seger i förskott. Men det finns mer lärdomar att dra.
DET BÅDAR SÄLLAN gott när partiledare hyllas och bereds Eriksgata i förväg. Detta fick Jonas Gahr Störe från socialdemokratiska Arbetarpartiet (Ap) erfara. Den erfarne och tillika förmögne politikern hamnade i blåsväder för påstådda tvivelaktiga privataffärer. Hans taktik att högljutt kritisera regeringens ekonomiska politik föll tämligen platt, eftersom inte heller de norska ladorna är tomma. Och det var nog enbart Ap som trodde att det gick att få bort högerpopulisterna. Frp behåller med omkring 15 procent sin tydliga roll i norsk politik.
Kristelig Folkeparti och liberala Venstre håller sig knappt över 4 procentsspärren. Samtidigt ökade Sosialistisk Venstre till runt 6 procent, och Miljøpartiet de Grønne och Rødt ökade, men inte över spärren och blev till bortslängda röster. Arbeiderpartiet sjönk till cirka 27 procent, och fick en påminnelse om att partiledaren inte är någon Jens Stoltenberg.
FRP MÅ VARA högerpopulistiskt, men något Sverigedemokraterna är det inte. Bakgrunden är ren från brun ideologi. Men med detta sagt är Frp aldrig sena med att kritisera flyktingpolitiken. De har bland annat uttalat att de vill stänga Norges gränser, vill förbjuda hijab i grundskolan, införa språktest för medborgare, minska u-landshjälpen och avskaffa sametinget. Och med nyvunnet förtroende kommer det invandringskritiska partiet se till att hålla tempot uppe i en av sina hjärtefrågor. Sveriges ”laglösa zoner” hålls av FRP fram som skräckexempel, vilket underströks med Sylvi Listhaugs omskrivna Rinkebybesök mitt under valrörelsen.
HØYRE, SOM STÖRSTA högerparti, gav sig på uppgiften att hålla ihop borgerligheten. Ett uppdrag ofta åtföljt av en stor insats. Den norska valrörelsen blev ett spektakel fyllt av spel in i det sista. Förhoppningsvis var det de sista andetagen från spelteorierna vi såg på mycket lång tid. Utspel må ha ett avslöjande värde på sociala medier, men i övrigt fungerar politik som bäst när de primitiva reptilhjärnorna hålls tyglade. Svenska politiker bör ta lärdom.
En sak som förbises inom svensk politik, är de påstådda motsatser vi ofta serveras om förhållandet mellan landsbygd och stad. Norska Senterpartiet vann stora framgångar och lyckades ena väljarna kring lokala viktiga frågor. I vissa delar av landet, som i Hedmark till exempel, var partiets ställningstagande mot för mer jakt på varg av betydelse.
Norska Senterpartiet har också tydligt kampanjat för lokal polisnärvaro. Den svenska omorganiseringen har framhållits som en av- skräckande faktor i sammanhanget. Parollen ”hela landet ska leva” är i högsta grad även ledstjärna för norska Senterpartiet - en linje som uppenbarligen attraherar många norska väljare.