Han övertygar som galen clown
SKRÄCKFILM
Regi: Med: Överallt lurar våld, och barnen tycks vara de enda som uppfattar de annalkande farorna.
Filmen är som bäst när den skildrar dessa elva-tolv-åringar på randen till vuxenlivet. Med fokus på utanförskap och på sköra nya vänskapsrelationer som ställs mot hat och rasism. Här har anslaget samma känslighet som barndomsdramat Stand by me, eller tv-serien Stranger things.
DET
Andy Muschietti Bill Skarsgård, Jaeden Lieberher, Jeremy Ray Taylor, Sophia Lillis, Finn Wolfhard, Chosen Jacobs mfl USA, 2017 (135 min)
VAR OCH EN av barnen möter clownen, som listar ut deras största fasor och antar skepnad därefter. Eddie, vars överbeskyddande mamma närmast tycks lida av Münchausen by proxy, möter en spetälsk. Pojkflickan Beverly får blod i ansiktet och tvingas insnärjd i hår uppleva en pubertetsmardröm i ett allt kladdigare badrum. Den enda vidriga scenen avlöser den andra, och kulminerar vid två besök i ett spöklikt hus. Där inne kantrar filmen över i rena klichéfesten med spindelväv, råttor, dammiga pianon och annan uttjatad rekvisita.
Väl fungerande, nerviga scener varvas med mer utdragna sekvenser, och en märklig städscen till tonerna av The Cures Six different ways. Till höjdpunkterna hör en diabildvisning i ett garage som spårar ur och en uppgörelse mellan Beverly och hennes genuint obehaglige far.
EN TV-SERIE HADE nog fungerat väl så bra som format. Nu skiner det kommersiella motivet igenom tydligt. Filmen är del ett av två i en serie där avsikten är att låta vännerna komma tillbaka till Derry som vuxna och än en gång bekämpa clownen.
Tilltalet är råare än i tv-serien, morden fler, musiken högre, skrämseleffekterna ibland snudd på bedövande. Mest skrämmande är ändå filmens vuxna som framställs som de verkliga clownerna: arga, oförstående och skuldbeläggande. Helt oförmögna att hantera barnens rädslor.