Idrottens stora stunder är svårslagbara

Jag gick på bio. Just i Falkenberg har det sin speciella njutning, en stor gammal salong där man sällan eller aldrig behöver trängas under filmföreställningarna. Det går bra att breda ut sig, omgiven av lediga stolar. Nu var det i alla fall hyfsat med folk, när lite av Björn Borgs liv skulle rullas upp.

Jag såg filmen ”Borg”, den som fått Lennart Bergelins änka att surna till. Hon anser att Stellan Skarsgårds porträtt av den legendariske tennistränaren Bergelin, Borgs ständige följeslagare, har alltför lite med sanningen att göra. Skarsgård har å sin sida bett om ursäkt och menat att han inte kunnnat göra annat än att skapa sin tolkning, att det trots allt inte är en dokumentär.

SÅ DÄR GÅR det på. Möjligen är det då lätt att glömma att det är en riktigt bra film, som till betydande del är en berättelse om de två världsspelarna Björn Borg och John Mcenroe som möttes i den välkända finalmatchen i Wimbledon 1980. Björn Borg hade då möjligheten att spela hem sin femte raka Wimbledonseger, samtidigt som han insåg att ett tronskifte snart var på gång: Den starkt kontrollerade Borg utmanades av den temperamentsfulle, eller snarare lynnige, John Mcenroe.

Det är citatet om Mandela som fastnat, om transistorn i cellen.

Om det där har redan den brittiske journalisten Tim Adams skrivit en lysande liten bok, ”I huvudet på John Mcenroe” som kom ut 2003. Där har ett stycke fastnat i minnet, så jag tar mig friheten att citera:

”Alla tennisintresserade människor kommer ihåg var de befann sig söndagen den 5 juli 1980. Nelson Mandela hade lyckats övertala sina vakter på Robben Island att ställa in en transistorradio i cellen så att han kunde följa matchen via BBC World Service. Konstnären Andy Warhol hade gått upp tidigt i sin mammas gamla hus på East 66th Street på Manhattan för att se matchen på tv. Sachin Tendulkar i Bombay, som så småningom skulle bli världens främste cricketspelare, var sju år gammal och hade klätt upp sig i full tennismundering med rött pannband som en hyllning till sin hjälte Mcenroe.”

Det var alltså då den 5 juli som matchen avgjordes, en gastkramande historia i fem set som blev Borgs slutliga triumf.

DET ÄR CITATET om Mandela som fastnat, om transistorn i cellen. Mandela, som i 27 år satt fängslad innan han blev Sydafrikas ledare, hade ett betydande sportintresse, ett optimistiskt sådant. Han lär ha sagt, vilket naturligtvis kan diskuteras: ”Idrotten har makten att förena människor på ett sätt som få andra saker har.”

Historien om den där matchen är i alla fall en påminnelse om att idrottens stora stunder är svårslagbara

Själv har jag försökt minnas vad jag gjorde den 5 juli 1980. Såg jag matchen på tv? Jag kommer inte ihåg.

Men det spelar ingen roll.