Ibland är det läge att vila på hanen
DARRIGT. Den som spår Alliansdöd bör inse att faran ligger i giftigare blandningar än en blek mellanmjölkskompromiss.
LEDARE 16/9. Vem ska man tro på, tro på, tro på när, tro på när det blir såhär? Så sjöng artisten Thomas Di Leva för ett antal år sedan, en hitlåt som känns som en passande signaturmelodi till informations- och säkerhetshaveriet på riksnivå. Förklaringar och bortförklaringar har staplats på varandra.
Att det parti som hämtar näring i människors misstro såg sin chans att på fredagen plocka poäng är logiskt. Sett i ett kortare perspektiv var dragets misslyckande givet på förhand. Man begärde inte misstroendeförklaring för att vinna i riksdagens votering utan för att bidra till att skapa oreda.
MED NÅGRA FÅ undantag vägrade dock övriga riksdagsledamöter att låta SD sätta agenden.
”Att vi avstår idag ska på intet sätt tolkas som att vi frikänner statsministern för hans roll i säkerhetskollapsen” klargjorde emellertid Varbergsmoderaternas Jörgen Warborn.
Centerledaren gör uppenbarligen en liknande analys. I samma veva som partiet förklarade att man drar tillbaka hotet om misstroendeförklaring mot försvarsministern förklarade hon att sökljuset riktas allt mer mot statsministern.
ATT STEFAN LÖFVEN överlevde fredagen betyder med andra ord inte att han kan andas ut. Trots allt pågår fortfarande Ku-granskning och titt som tätt avslöjas i media nya detaljer kring informationssäkerhetshärvan och avsteg från regelverket. Så sent som på fredagen kunde DN berätta att den person som sitter som tf It-direktör på Transportstyrelsen saknar godkänd säkerhetsprövning, trots att befattningen är säkerhetsklassad.
ÄN HAR VI alltså inte sett slutet på den här historien. Men har vi sett slutet på Alliansen? Ett antal bedömare, exempelvis skjutglada GP Ledare, var snabba att utfärda den sortens dödsdom. Men så har den redaktionen under längre tid riktat längtansfulla blickar mot en helt ny sorts allians, som M, KD och SD bildar underlag för.
Att det av en blåbrun blandning blir något sorgligt svart tycks inte bekomma dem som ser vägen till frihet gå via nationalism, främlingsfientlighet och en delvis allmänt bedrövlig hop kverulanter som i vilket sekund som helst riskerar att uteslutas ur sitt parti.
Därmed inte sagt att Liberalernas och Centerpartiets resonemang vad gäller Peter Hulthkvist smakar annat än fadd mellanmjölk. Men, som HN tidigare påtalat, givet det komplicerade parlamentariska läget är det kanske om inte ”hedersamt” så i alla fall förståeligt att man låter avtryckarfingret vila.
ATT HITTA EN gemensam hållning kring försvarsministern blev dock, till skillnad från fredagens misstroendevotum, omöjligt för Alliansen. Säkert skapar Centerpartiet och Liberalernas ställningstagande irritation, om än kanske inte lika dålig stämning som när Anna Kinberg Batra överraskade med att sträcka handen högerut. Och minns ni när KD sköt ihjäl DÖ? Och så har vi de där uppgörelserna som ett och annat parti lämnat.kort sagt, än har den feta damen inte sjungit. Och än kan inte Löfven andas ut.